Hallå politiker, vad kan och vill ni göra?
5 frågor. Transportarbetaren har ställt fem frågor till två politiker i Region Östergötlands trafik- och samhällsplaneringsnämnd, som tagit del av Transports enkät Körtider och stress.
1. Först, är det här frågor som ni politiker ska svara på – och kan göra något åt?
Jan-Owe Larsson: Vi kan gärna svara men de praktiska frågorna kring utförandet av färdtjänsten är inte en fråga för politisk hantering. Arbetsmiljön för förarna är en fråga för trafikföretagen. Jag vet att Östgötatrafiken löpande har dialog med utförarna och är generellt nöjda med leveransen av deras uppdrag. Vi i politiken, i trafik- och samhällsplaneringsnämnden, får rapportering kring olika verksamheter ur framför allt ett kundperspektiv. Självklart anser jag att det är viktigt att färdtjänsten fungerar bra. Inte minst då det är många äldre och sköra människor som är kunder i färdtjänsten.
Annsofi Ramevik: Självklart kan man alltid göra något men kanske inte fullt så konkret som man skulle önska här. Jag blir upprörd när jag läser om chaufförernas situation. Jag tänker också att detta omöjligt kan vara rätt enligt lagar och avtal som finns. I en upphandling så finns det ju ingen som önskar att det ska vara så här. Jag är väldigt glad över att Transport och ansvariga på Östgötatrafiken satt sig ned tillsammans och börjat samtala om vad som kan förbättras.
2. Egen kommentar till färdtjänstförarnas svar?
Jan-Owe Larsson: Vi är nu inne i en ny mandatperiod med många nya politiker i nämnden. Vid något sammanträde med nämnden tänker jag som ordförande att det vore bra att få en information om läget när det gäller färdtjänsten.
Annsofi Ramevik: Det är ju alltid arbetsgivarens ansvar att följa lagar och regler, det går inte att komma från. Här har ju också den fackliga organisationen ett ansvar att agera för medlemmarnas räkning, vad säger skyddsombuden exempelvis? Vi kan som politiker tycka att detta är oacceptabelt men vi har ju ingen reell makt att påverka direkt på samma sätt som facket och skyddsombuden har.
3. Är du förvånad över de alarmerande resultaten, bland annat att en stor majoritet av förarna inte säger sig kunna utföra arbetet på ett säkert vis?
Jan-Owe Larsson: Ja, det förvånar mig.
Annsofi Ramevik: Ja, jag är faktiskt förvånad. Jag förväntar mig att arbetsgivaren tar sitt arbetsmiljöansvar.
4. Hur mycket har ni egentligen att säga till om när det gäller arbetsmiljön för dem som kör samhällsupphandlad trafik?
Jan-Owe Larsson: Vi har till exempel signalerat inför upphandling i föregående mandatperiod att sociala krav ska gälla. Det vi från politiken också är angelägna om är att de skattemedel som satsas, i de här fallen på färdtjänsten, ska ge invånare som tar del av utbudet en service som är pålitlig av god kvalitet.
Annsofi Ramevik: 2019 så skärptes ju kraven i upphandlingen men man kan så klart alltid göra mera. Det viktigaste är ju ändå att kraven som ställs, och lagar och andra regler, följs ute i chaufförernas vardag. Vi är skyldiga att upphandla många verksamheter enligt lag. I upphandlingen ställer man ett antal krav. Här upplever jag inte att det är ekonomi som är problemet från vår sida.
5. Har det politiska styret i regionen någon betydelse i sammanhanget?
Jan-Owe Larsson: För mig är det viktigt att arbetsmiljön för förarna är god. Hela samhället har en jätteutmaning framåt, nämligen kompetensförsörjningen. Därför är det viktigt inom det här området som diskuteras nu, färdtjänsten, att det erbjuds attraktiva arbetsförhållanden som säkerställer det kort- och långsiktiga behovet av förare inom färdtjänsten. Här är politikens roll att signalera detta och också verka för att relevanta och erforderliga utbildningar inom transportområdet finns att tillgå.
Annsofi Ramevik: Klart det har betydelse. Den fackliga rörelsen bildade Socialdemokraterna för att ha politiskt inflytande. Det är viktigt att komma ihåg. Vi kan påverka och vi har påverkat. Ute på arbetsplatserna är det ändå facket och skyddsombuden som har möjlighet att påverka mer konkret. Det hjälper ju inte chaufförerna om vi ställer krav som i slutänden inte följs.
