”Gud borde vara demokrat”
Kultur. Författaren Nawal El Saadawi har fängslats och tvingats i exil. På frågan om vad hon är rädd för är svaret: Ingenting. Inte ens för Gud? – Om Gud finns borde han vara nöjd med mig.
Stolarna räcker inte till när den 87-åriga egyptiska läkaren, författaren, feministen och aktivisten intar scenen på bokmässans globala torg. Nawal El Saadawi ler stort och höjer armarna i en segergest. Men hon biter ifrån när den svenska utrikeskorrespondenten Cecilia Uddén liknar henne vid en levande Pippi Långström. En hjältinna.
– Jag är ingen hjälte! Människor som kritiserar regeringar är inga hjältar. Vi är kämpar (fighters). Vi slåss för att skillnaden mellan människor ska krympa.
Kvinnorna i Nawal El Saadawis många böcker är heller inga hjältinnor, inskärper hon. De kämpar varje dag för sin och familjens överlevnad under ett ok av fattigdom och förtryck. Särskilt kvinnorna i underklassen, som hennes farmor; jordbruksarbetare på landsbygden.
– Heroism för mig handlar om att kämpa för att bli sig själv. Inget annat eller bättre, bara att bli sig själv, säger hon.
Nawal El Saadawi var med under demonstrationerna på Tahirtorget i Kairo, då miljoner människor gick samman och till slut avsatte president Mubarak i februari 2011. Den sittande presidenten, general al-Sisi, väcker hård kritik för att fängsla meningsmotståndare och mörda fackföreningsaktivister. Ändå ser El Saadawi honom som ett bättre alternativ än föregångarna, muslimska brödraskapet. De som tog över styret efter revolutionen.
Förklaringen är Nawal El Saadawis hårda kritik av religion, som enligt hennes bestämda åsikt ska skiljas från staten. Var helst Gud och religion kommer in används de för att rättfärdiga orättvisor, rasism och kvinnoförtryck. För att göra skillnad på människor, inpräntar hon.
Författaren har kastats i fängelse för sina ord, tvingats i landsflykt och blir fortfarande censurerad, fast i mindre omfattning. Att Gud ändå borde vara nöjd med henne förklarar hon:
– Om Gud finns och inte är demokratisk, vem är det då? Då kan vi inte få någon demokrati.
Nawal El Saadawi förtydligar med att när något blir heligt som kristendom, islam, buddism hinduism eller judendom, så får vi inte kritisera trosföreställningarna.
– Men vi ska säga vad vi tycker, även om andra inte applåderar oss.
Den pånyttfödelse av religionen som syns runt om i världen i dag ser hon som ett sätt att hålla människor nere.
Sex år gammal utsattes Nawal El Saadawi för könsstympning, och planen var att gifta bort henne vid tio. ”Äktenskap är en grav”, viskade hennes mor till henne i smyg och ”Lyd bara ditt eget sinne”. Tack vare föräldrarna fick dottern studera.
Vad gör kvinnor som könsstympas? De glömmer, svarar författaren, för att överleva. Det var när hon började minnas och såg att hon inte var ensam, som Nawal El Saadawi började skriva.
– Kvinnor stympas på många sätt, inte bara genom att klitoris skärs bort. Våra hjärnor och hjärtan stympas, våra känslor skärs bort. Så är det för männen också. Även om de inte inser det. Vi får inte bli oss själva.
