Full ruljans på Lysekils återvinningscentral
Miljöarbete. – Här är en jäkla ruljans! Det har definitivt inte blivit mindre att göra. Folk har väl mer tid att slänga skräp nu. Och så fort de kört in genom grindarna försvinner allt sunt förnuft.
Miljöarbetare Bengt-Ove Selander ser illmarig ut. Han och kollegerna på renhållningsföretaget Rambo jobbar på Sveriges vackraste återvinningscentral, belägen på en granitklippa utanför Lysekil.
Den här måndagen blåser det snålt från havet.
– Det gör det alltid. Det är enda nackdelen med läget, säger jobbarkompisen Shawn Hussein, som tidigare bott i Stockholm.
Hur är det att jobba med en ”08”, undrar Transportarbetarens utsända med adress till Bengt-Ove Selander.
– Det går bra, svarar han med samma glimt i ögat.
Och det här med folks förnuft…
– Hela tiden är det likadant, intygar Bengt-Ove Selander. Står det ”töm plastsäckarna”, så kastar folk i allt i containern. Även säcken.
Vad är det konstigaste avfall som kommit?
– Det är nog den strandade valen i somras. Den var jättestor. Fast jag hade semester då, så det var andra som fick ta hand om den. Jag tror att valen grävdes ner någonstans på området.
En äldre man i brun jacka har trotsat alla corona-varningar för att göra sig kvitt lite plastsopor. Han parkerar bilen vid en container, öppnar skuffen och morsar vant på miljöarbetarna.
Är du ofta här? undslipper det Transportarbetaren frågvisa reporter.
– Ja, och det är mest för att personalen är så trevlig. Fast man borde ha byggt något annat här, med tanke på havsutsikten.
Ett äldreboende till exempel?
– Varför inte, nickar mannen vänligt.
Fler kunder strömmar till. En ung kille med bil och släpkärra kör fram till berget med trasiga lastpallar och annat träavfall. Flocken av måsar överröstar både vindbrus och motorbuller från lastmaskinerna som bökar i de olika högarna.
Bengt-Ove Selander plockar upp några sjok dumpad gul isolering som inte vill ligga kvar i containern när vinden friskar i.
I fem år har han jobbat på återvinningsanläggningen. Innan dess var han chaufför och körde avfall. Tills ryggen sa stopp. Nu är han nöjd med både jobbet och arbetsgivaren, Rambo. Ett kommunalt bolag som hämtar in hushållssoporna i fyra västkustkommuner.
Som alla andra följer Bengt-Ove Selander nyhetsrapporteringen om pandemin.
– Folk tar det inte på tillräckligt stort allvar, tycker jag. I synnerhet inte de som faktiskt riskerar att dö. För egen del är jag mest oroad över samhällsekonomin. Ingen vet inte hur det här kommer att sluta.
– Det enda positiva är miljön. Så här bra har väl luftkvaliteten inte varit på flera år.
