Från timmer till tryckpapper – här är Sundsvalls tidning som trycktes under reportagenatten.

Transportare. Ditt arbete är mer sammanlänkat med andras än vad du kanske tror. Häng med och träffa transportare från ax till limpa längs tidningens logistikkedja i Sundsvall.

Töva virkesterminal

Väckarklockan ringer 03.50. Upp, duscha, äta frukost för att byta av kollegan som jobbat natt. Passet börjar klockan fem. Joakim Eriksson kör timmer och jobbar skiftgång på tolv timmar. På söndag ska han vända dygnet, då är det hans tur att jobba tre veckor natt innan det är dags för dagpass igen.

Virkesterminalen är 600 meter lång och 275 meter bred. Här förvaras mer än 250 000 kubikmeter trä. Efter Kanada är Sverige världens största exportör av massa, papper och sågade trävaror. Lass efter lass körs bland annat till Ortvikens pappersbruk i Sundsvall.

74 ton timmer

Joakim kör ett högkapacitetsfordon (HCT) från Töva till Ortviken och Östrand. Han berättar att det bara finns tre bilar i Västernorrland som den här. I stället för kättingar som slängs över för att hålla rundvirket på plats, har han en automatisk anordning, Com 90, som styrs via en kontroll. Det spar ryggen.

Han gick fordons- och transportprogrammet på gymnasiet och praktiserade som timmerbilschaufför. Dagen efter studenten fick han jobb. Det är snart fyra år sen.

– Det är lite enformigt ibland, att åka fram och tillbaka på samma sträckor. Men jag gillar att jag alltid kommer snabbt hem efter ett pass jämfört med många andra förare. Det är nära till familjen och att jag kan vägarna här, säger han.

Färsk gran. Kod: 1250. Tre travar fullastade med rundvirke direkt från tåget. Oftast kör han till Östrand, där blir timmer till pappersmassa. I dag ska vi till Ortviken, där produceras det papper som så småningom kommer att bli Sundsvalls tidning.

Ortvikens pappersbruk

En massiv grip förs ned över hela timmerlasset. Joakim håller händerna isär. När gripen ska slås samman, slår han ihop händerna. Det är tecknet till truckföraren. På några minuter är allt avlastat och nästa timmerbil åker fram till gripen samtidigt som Joakim Eriksson kör ut ur Ortviken. Han ska tillbaks till Töva för att hämta nästa lass.

Pappersbruket ägs av SCA, Svensk Cellulosa AB, och har producerat tryckpapper sen 1958. SCA-koncernen bildades 1929 av Ivar Kreuger och har i dag fem olika affärsområden: skog, massa, trä, papper och förnybar energi. Totalt har företaget dryg 4 000 anställda och på Ortvikens pappersbruk jobbar ungefär 600 personer.

Hans Lindström står i vakten på Ortviken, han tar emot besökare och ska rycka ut vid larm. Det var bara några veckor sedan det brann här inne. Fabriken har en egen räddningsstyrka som kan rycka in tills räddningstjänsten anländer. Förr fanns här en egen brandkår, i dag har fabriken utbildat delar av personalen till en räddningsstyrka som kan rycka in tills räddningstjänsten anländer.

År 1888 totalförstördes Sundsvall i en av de största stadsbränderna i svensk historia – Sundsvallsbranden. Som skyddssymbol mot framtida bränder har staden en drake som emblem, vilket bland annat kan ses på kommunloggan.

Efter att timret lämnats på avlastningsplatsen förs det in i bruket. Först ska barken av, för att inte pappret ska bli för mörkt och fläckigt. I en jättelik cylinder tumlar stockarna runt tills barken är borta. Därefter huggs stockarna ned till flis för att separeras i en raffinör innan massan bleks. Massan ska nu bli papper.

99 procent vatten blandas ut med en procent massa. Blandningen sprutas ut på dukar. Vattnet silas bort så att massan kan pressas och torkas i olika moment. Ut kommer papper som rullas på stora järntambourer, som ser ut som stora pappersrullar av stål. På en sådan rullas runt 40 ton papper. Rullen skärs upp i mindre delar och emballeras. Pappret kan fraktas vidare.

Det tryckpapper som oftast används till nyhetstidningar är obestruket, och saknar den glatta yta som många reklamblad har.

Från pappersbruk till hamn

Lars Rantala väntar nere i lastrummet på Ortviken. Lastbilen är full med emballerade pappersrullar som ska till Tunadalshamnen, en resa på ungefär tio minuter. På terminallagret i hamnen förvaras pappret i stora magasin innan det fraktas vidare till köpare via järnväg, lastbil eller vatten.

Lastbilskörkortet tog han för drygt tjugo år sedan. Lars har kört timmer, men efter att åkaren la ned verksamheten kör han sträckan mellan Ortviken och Tunadalshamnen. Det blir ungefär 16–18 vändor om dagen.

I hamnen intill terminalen lastas en containerbåt. Lars svänger in i magasin sju, kopplar av släpet och kör tillbaks till Ortviken för att koppla på nästa lass.

Tunadalshamnen

Inne i terminallagret lastar truckförare lastbilar med papper. En av hamnarbetarna är Daniel Malm. Ungefär 35 bilar stuvas om dagen. I hamnen lastas även tåg och fartyg. Han berättar att när han började här 1993 var de 16 personer som gjorde det han gör. I dag är de sex.

Från och med årsskiftet börjar ett internationellt avtal gälla som bestämmer att det är hamnarbetarna som ska säkra lasten på fartyg istället för sjömännen. Transports centrala ombudsman med ansvar för hamnavtalet tycker att det är bra eftersom att det öppnar för att anställa mer personal i hamnarna.

Från hamn till tryckeri

Ungefär tre gånger i veckan kör Mikael Borglund till terminallaget i hamnen för att fylla lastbilen med pappersrullar som ska till tryckeriet. Mittmedia Print ligger i utkanten av Sundsvall och resan från terminalen tar fem minuter.

Mikael hejar på nästan alla truckförare i hamnen. Han har transporterat papper härifrån till tryckeriet i elva år. Väl på tryckeriet lossar han lasten själv. Mikaels pappa var lastbilschaufför och för honom har det varit en barndomsdröm att bli det också. Förr var han ofta ute på fjärrkörningar och visste sällan hur länge han skulle vara borta.

– Frun fick ta mycket ansvar, men nu jobbar jag bara i Sundsvall så att jag kommer hem om kvällarna, säger han.

Tryckeriet. Larmet går. Det är varningsklockan som larmar om att tryckpressen har dragit i gång. Det är snart midnatt och 13 551 exemplar av Sundsvalls tidning ska tryckas. Hastighet: 25 000 exemplar i timmen.

Ted Molin kontrollerar den gröna tryckplåten. Fyra sidor per plåt trycks mot det obestrukna pappret. Snart färdas tidningar högt över huvudet in i packsalen där de rullas in och ut, vissa tidningar för att få i en extra bilaga, och andra buntas direkt ihop innan tidningsbuden tar vid.

Buden

Ut ur tryckeriet åker tidningsbuntar på ett band. Åtta bud är på plats för att ta emot dem. Christer Sundberg har varit jourbud i tre år. Innan arbetade han på kontor. Nu jobbar han natt sex dagar i veckan.

– Visst hade det varit skönt att vara ledig en dag till, men då skulle jag få mindre betalt och det vill jag inte, säger han

Från och med den 15 oktober har distrikten blivit större. Från 53 har de nu blivit 41. För många av buden innebär förändringen fler mil per natt. Sammanslagningen beror på att antalet tidningsabonnenter sjunkit.

– Sundsvalls tidning är huvudtidningen i vårt arbete, sjunker den i upplaga påverkas vi också, säger Christer.

Sveriges mediebarometer visar att från millennieskiftet till 2018 har antalet personer som läser en papperstidning en genomsnittlig dag minskat från 74 till 27 procent. Minskningen beror delvis på digitaliseringen. Färre lästa papperstidningar betyder färre tidningsbud. Det har skapat en trend av nedskärningar och varsel som pågått under flera år.

Regnet smattrar mot framrutan när han kör från tryckeriet till Postnords avlämningscentral inne i Sundsvall. Hit kommer resten av buden för att hämta buntarna till utdelningsrundan.

Lars-Göran Svensson är ett av dem. Han brukar läsa lokaltidningen med en kopp kaffe när han kommer hem från jobbet. Ofta finns det kvar något exemplar som han kan ta när rundan är klar.

Macken

Ett av buden lämnar av en bunt lokaltidningar vid OKQ8 på Östra Långgatan i stan.

Det är strax efter lunchtid och mycket folk inne på macken. En köper något att äta, en annan ska hyra släp och en tredje ska hämta ut post. Jerker Ohlsson har jobbat här i 15 år, men på bensinmack i totalt 25 år. Han tycker att mycket har förändrats sen han började.

– Då var det mer bilistiskt, i dag är det individen som står i fokus, säger han.

På tidningsstället finns ett exemplar kvar av lokaltidningen som lämnades av under natten.

Taxiföraren

En som då och då har köpt lösnummer är taxichauffören Ruth Larsson. Hon kör allt från skolbarn och sjukresor till damen som alltid bjuder föraren på tre kakor och Babben Larsson när hon var på besök i Sundsvall. Och blodtransporter.

– Då hämtar jag blod i en liten kartong som fraktas från ett sjukhus till ett annat, säger hon.

Ruth har 25 procents sjukersättning och kör 30 timmar i veckan. Hon har problem med ryggen och tycker att jobbet kan bli tungt ibland med in- och utlastning av väskor och rullatorer. När hon är ledig försöker hon träna och hålla i gång ryggen. Och nyligen har hon tecknat en digital prenumeration på Sundsvalls tidning.

Återvinningen

När tidningen är läst slängs den i källsorteringen. Mellan december och april åker Johan Hjerpe till norska fjällen för att säsongsarbete som skidlärare. Resten av året arbetar han som miljöarbetare i Sundsvallsområdet. I dag behöver han jobba över eftersom hans kollega väntar på en bärgningsbil. Växellådan krånglar. Varje vända består vanligtvis av 100 hämtningar, varje dag olika, och rutten får han planera själv. Bilen han kör har två fack. Ett för tidning och journaler och ett för wellpapp och papper. Tidningarna hälls in i miljöbilen och körs till återvinningscentralen i Timrå.

Det här är sista stoppet i tidningens logistikkedja. Över 13 000 nummer av Sundsvalls tidning, tryckta och lästa tack vare transportarbetare som på olika sätt håller landet i rullning.