”Folk förgiftas av nyliberal propaganda”

Eduardo Chagas är upprörd över arbetsgivarnas propaganda. Krigföringen går ut på att skrämma arbetarna och plocka av dem alla rättigheter, varnar han. Generalsekreteraren på Europeiska Transportarbetarefederationen, ETF, vill se mer motstånd och kampanda bland facken i EU.

ETF:s kontor ligger ett stenkast från Bryssels Centralstation. Vägen dit går via ett basarliknande köpcentrum, där schalar och glitter bjuds ut. En trappa upp arbetar Eduardo Chagas, som är spindeln i nätet, tillsammans med ett femtontal medarbetare.

ETF ingår i sin tur i det stora Europafacket EFS, med uppåt 60 miljoner medlemmar. Chagas gör genast klart att han uppfattar EFS som en alldeles för tam röst i Europapolitiken.

– Jag är för EU, men jag vill arbeta på ett helt annat sätt inom unionen än facket gör i dag. Det behövs mer kampvilja, kampanda och aktioner. Vår främsta uppgift är att driva arbetarnas frågor. Det måste vi göra, alldeles oavsett om EU-kommissionen och arbetsgivarna uppfattar våra krav och förslag som realistiska och genomförbara.

Generalsekreteraren vill se en motrörelse mot den nyliberala verklighetsbeskrivning, som han anser att arbetsgivare och regeringar trummar in i folks medvetande i dag. Han uppfattar det som ett krig som går ut på att skrämma arbetarna, pressa dem tillbaka och ta ifrån dem deras rättigheter.

– Strategin går ut på att få arbetarna att tro att de måste göra stora uppoffringar för att häva krisen. De ska sänka sina löner, få sina pensioner frysta och tvingas jobba på osäkra anställningar.

– Samtidigt ska den offentliga sektorn skäras ner. Statliga bolag ska säljas ut och medborgarna ska acceptera att de i större utsträckning själva måste betala för samhällsservice som utbildning och vård. Generell välfärd ska ersättas med välgörenhet.

Men vad gör då ETF? Jämfört med knappt 62 000 medlemmar i svenska Transport låter ju 2,5 miljoner transportarbetare från 41 länder i den europeiska federationen som en maktfaktor i Bryssel.

Chagas svarar med att ge en bild av en liten båt, som hotar att mejas ner av ett jättelikt fartyg. Men i den lilla båten sitter ändå de europeiska transportarna och viftar med sina flaggor. Det gäller att envist föra fram sina åsikter, även om man inte får gehör så ofta, hävdar ETF-sekreteraren.

I hans federation kommer förbunden från vitt skilda fackliga kulturer. Vissa ledamöter är vana vid att besluten redan är fattade, när man sammanträder. Chagas inriktning är i stället att besluten ska tas på gemensamma möten, där alla medlemsländer är representerade. Han berättar att facken från Östeuropa blivit mycket mer aktiva de senaste tre, fyra åren och trycker på, medan västeuropéerna ligger mer lågt. ETF kan göra gemensamma uttalanden i olika frågor, genomföra kampanjer och trycka på politiker.

– Vi kan fatta beslut om att stoppa arbetet i ett land. När vi gör aktioner är det viktigt att så många som möjligt av medlemsländerna deltar. Det ger mer styrka.

– Ibland tror folk att ETF är en stor koloss som lever på bidrag från EU. Men det mesta av våra pengar kommer från medlemsförbunden. Därutöver får vi ett tillskott från ITF, men bara ett mindre bidrag från EU-kommissionen. Det gör oss självständiga att stå upp för våra åsikter.

– Europafacket är betydligt mer beroende av kommissionens pengar. Det är därför de är mindre kritiska och rättar in sig mer i ledet, analyserar Eduardo Chagas.

ITF, Internationella Transportarbetarefederationen, är den större federationen som ETF ingår i. Den samlar drygt 690 fackförbund och över 4,5 miljoner transportarbetare från drygt 150 länder.

Eduardo Chagas är generalsekreterare sedan 2005 och radioofficer till yrket. Han har ett förflutet i portugisiska kommunistiska LO, men beskriver sig nu som socialdemokrat, med Olof Palme som förebild. Liksom många andra socialdemokrater känner han sig besviken på partiets högervändning runt om i Europa.

En seger ETF-sekreteraren gärna lyfter fram är kampanjen, då facket lyckades stoppa ett nytt hamndirektiv från EU-kommissionen.  Direktivet innebar att hamnarna skulle avregleras och utsättas för konkurrens. Nu har kommissionen börjat dra i frågan på nytt.

– Då tar vi upp kampen igen, deklarerar Chagas.

Utan att låta nedslagen. I nästa andetag nämner han framgången, när det gäller att häva ett tidigare undantag i EU:s arbetstidsdirektiv. Det innebär att även åkare, som själva kör lastbil, ska omfattas av samma regler för arbetstid och vila som anställda chaufförer.

Eduardo Chagas ger ett exempel på hur ETF bistod de grekiska kollegorna. 2010 var järnvägsarbetarna i landet i uppror över en ny upphandling av järnvägstrafiken. Den skulle genomdrivas helt utan facklig insyn och innebära drastiska försämringar av de anställdas villkor. ETF skrev till EU-kommissionen och fick kontakt med en EU-kommissionär, som sedan reste till Grekland och talade med den grekiska regeringen. Efter det förbättrades villkoren betydligt för de grekiska järnvägsarbetarna.

– Särskilt länderna i Östeuropa behöver hjälp med den här typen av frågor, förklarar Chagas.

Han ser mörkt på arbetarnas situation i Europa i dag och nämner bland annat följderna av det svenska rättsfallet, Laval. Inför Sveriges EU-inträde fick den svenska fackföreningsrörelsen försäkringar, från både borgerligt och socialdemokratiskt håll, om att få behålla den svenska modellen med kollektivavtal. Senare kom Lavaldomen som ett stort bakslag.

Bakgrunden är i korthet att svenska Byggnads och Elektrikerna 2004 blockerade det lettiska företaget Laval un Partneri. Facken ville förmå letterna att teckna ett svenskt kollektivavtal med svenska villkor och löner. Arbetsgivaren vägrade och Arbetsdomstolen gav först fackförbunden rätt. Därpå följde flera turer innan EG-domstolen till slut dömde till arbetsgivarens fördel. En ny lagstiftning infördes, Lex Laval, som innebär att utländska företag inte behöver anpassa sig till arbetslandets kollektivavtal. Därmed snedvrids konkurrensen mellan inhemska och utländska företag.

ETF:s sekreterare beskriver utvecklingen som skrämmande i de så kallade PIGS-länderna, Portugal, Italien, Grekland och Spanien. 2007 var 8 procent av invånarna arbetslösa i Spanien. Nu toppar landet Europas arbetslöshetsstatistik. 23 procent, eller 4,7 miljoner spanjorer, går utan jobb. Samtidigt steg landets statsskuld till 735 miljoner euro i slutet av förra året.

Den 29 mars planerar fackförbunden en generalstrejk i Spanien. Människor protesterar mot reformer, som innebär att arbetsgivarna inte ska behöva betala lika mycket i ersättning som tidigare för att säga upp anställda. Frustrerade demonstranter fyller gatorna också i Grekland, Italien och Portugal. Människor tvingas till välgörenhetsorganisationer, soppkök och rotar i papperskorgar efter överbliven mat.

– I dag ser vi unga arbetslösa utan utbildning och möjlighet att skaffa sig arbetslivserfarenhet. De blir en förlorad en generation. Ungdomar som tappar tron på samhället fångas lätt upp av olika nationalistiska och främlingsfientliga grupper. De har enkla svar och pekar ut invandrare som skuld till den ekonomiska nedgången.

Att unga, arbetslösa, människor i olika former av korta, otrygga anställningar eller inom bemanningsbolag vänder ryggen till facket har också en annan obehaglig förklaring, kritiserar Eduardo Chagas. Fackförbunden är dåliga på att söka upp dem och driva deras frågor.

Han manar till allmän bättring. Men också motstånd mot att låta sig passiviseras av det han beskriver som nyliberalernas världsbild. Något ljus ser han inte i tunneln, men en strömbrytare, säger han med ett skratt.

– Det sluts fortfarande bra kollektivavtal. Mitt i krisens Portugal, där man dragit ner lönerna med tio procent och fryst pensionerna, delar bilföretaget Volkswagen Auto Europa ut bonus till arbetarna.

Vid torget utanför ETF-kontoret surrar luften av belgiska, franska, engelska, turkiska och arabiska. Besökarna på utekaféerna i EU:s hjärta smuttar på kaffe och öl. De uppvaktas titt som tätt av tiggande barn och vuxna. Jag berättar om mina upplevelser från shoppingstråket Rue Neuve (på franska) eller Nieuw Straat (på belgiska) Där står, sitter och ligger andra människor som hamnat på Europas skuggsida.

Eduardo Chagas nickar och tystnar tankfullt. Den politiska utveckling som Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy går i bräschen för spär bara på krisen, anser generalsekreterararen. Arbetslösheten ökar, fler människor lämnar facket, lönerna sänks och genererar mindre inkomster till staten, vilket resulterar i ytterligare nedskärningar.

– Vi behöver föra diskussioner om alternativa lösningar. Exakt vilka vet jag inte. Bara att de vi ser nu är helt fel! Vi måste på något sätt vända trenden.

Chagas lyfter fram förslaget om skatt på finansiella transaktioner och stopp för fantasibonusar till bolagschefer. Han vill att mer av företagsvinsterna och välfärden ska fördelas till arbetarna och mindre till aktieägarna. Inte bara i form av lön utan också som förbättrad arbetsmiljö, utbildning och mer miljövänlig produktion. Lösningar som håller på lång sikt.

På frågan om de viktigaste frågorna att samarbeta kring i ETF återvänder Eduardo Chagas återigen till motståndet mot ”den massiva nyliberala desinformationskampanjen”.

Varför ska en svensk lastbilsförare, taxichaufför eller flygplatsarbetare bry sig om en kollega i Grekland, Italien eller Ungern? Generalsekreteraren svarar med att det europeiska samarbetet innebär att man får reda på problemen i andra länder.

– Vi lever i en globaliserad värld med stora multinationella företag och fri rörlighet av varor, tjänster och arbetskraft över Europas gränser. Har man problem i ett land sprider det sig till andra.

– Det är lättare att stoppa svårigheter tillsammans, i en stor familj, än att stå ensam. Då lyssnar ingen. Som svensk arbetare kanske du har det bra nu, men nästa gång kan det vara du som råkar illa ut och blir av med jobbet.