Fackligt uppsökeri gav respons i Jönköping
Facket. Fallgropar där barn ramlat ner. Strul med semestern. Och mängder av visstider på macken. Det är några av vittnesmålen som kommer fram när Johanna Lans och Thomas Karlsson sticker ut på uppsökeri i Jönköping.
I mer än tio års tid har Transport haft särskilda uppsökeriveckor då facket besöker hundratals arbetsplatser. På våren är det vecka 17 som gäller, alltså nu.
På Jönköpingsavdelningen tar man uppsökeriet på allvar. En av de utskickade bilarna bemannas av Thomas Karlsson, till vardags regionalt skyddsombud (RSO), och Johanna Lans, lastbilschaufför som varvar distributionskörning med inhopp i avdelningens reception.
Första stoppet blir vid återvinningscentralen i Huskvarna. Eller sortergård som det heter i Jönköping.
”Gårdarna”, liksom inhämtningen av hushållsavfall, sköttes tidigare av kommunen – i egen regi. Nu är verksamheten bolagiserad (kommunalt bolag) och miljöarbetarna har gått över från Kommunal till Transport.
Vid fikabordet får Daniel, Nina och Tihomir ett ”Transportquiz” som avdelningen tagit fram. Första frågan är klurig: ”Vad är den lägsta lagstiftade lönen i Sverige?” Det blir diskussion vid bordet. Ingen svarar rätt.
Johanna Lans förklarar hur viktigt kollektivavtalet är, eftersom det är just avtalet som reglerar och skyddar de anställdas lön.
– Vad är det egentligen som får företag att välja att teckna kollektivavtal, undrar Daniel.
– De får ordning och reda, bland annat, inflikar Thomas Karlsson.
Diskussionen kommer loss ordentligt. Sortergården är nyligen renoverad och påtagligt välstädad. Hur är det med arbetsmiljön, undrar Johanna Lans.
– Den är bra, intygar flera röster.
Fast det kommer en och annan fortkörare förstås. Och folk som fuskar och lämnar lösningsmedel och annat farligt avfall i större mängder än tillåtet. Hela oljefat har förekommit – i stället för högst fem liter som kommunens regel säger.
I miljöarbetarnas jobb ingår att skifta containrar när de blivit fulla.
– Vi ser alltid till att vara två när vi ställer dit den nya, så att ingen människa kommer i kläm. Det vore en mardröm, säger Nina.
Hon och Johanna Lans går ut på asfaltsplanen. Det saknas staket vid kajkanten där människor går fram och slänger sitt avfall ner i containern. Ibland står containern kloss intill betongen, men på många ställen bildas en ”glipa” på flera decimeter.
– Det har hänt att barn ramlat ner, säger Nina.
Både Johanna Lans och RSO Thomas Karlsson får ett bekymrat uttryck i ansiktet.
– Det behövs helt klart skyddsåtgärder, säger Thomas Karlsson och lovar återkomma i frågan.
Uppsökarna lämnar Huskvarna och styr mot nästa sortergård – i Kaxholmen. Den bemannas av en ensam man och har öppet halva veckan, ungefär.
Miljöarbetaren är bister. Mest kritisk är han mot att arbetsgivaren tvingar honom att ta fyra veckors semester i sommar. Han vill helst spara dagarna. Till en långsemester på vintern.
Kommunals system med individuella löner faller inte heller i god jord:
– Fem år i rad gav chefen mig lägsta möjliga höjning. Det är för att jag säger vad jag tycker, pyser miljöarbetaren ut och tackar nej till att vara med på bild.
Hur är det att arbeta ensam, frågar Thomas Karlsson.
– Bra, fast det kan bli lite tjafs när det kommer stollar. En man kom och stjälpte av ett helt vildsvin i komprimatorn. Han blev så arg att han stod och studsade när jag sa att det inte var okej.
Någon mil norrut från Kaxholmen ligger sommaridyllen Gränna och Circle K. Sofie är en ung tjej som jobbat fyra år på macken.
– Är du med i facket, undrar Johanna Lans.
– Nä, säger tjejen lite trevande.
– A-kassan då?
– Nä, inte det heller.
Johanna Lans stortrivs som facklig uppsökare och berättar livfullt vad konsekvenserna kan bli om man står utan både fackförbund och arbetslöshetsförsäkring.
En kvinnlig mackkollega kommer fram. Kollegan är med i facket. Hon gillar jobbet, men tycker att det är tråkigt att all personal – utom de två cheferna – bara får deltidstjänster.
– Visst, vi får ju jobba mertid varje månad, men det skapar ändå osäkerhet. Dessutom gör det att vi förlorar mycket personal. De senaste tre åren har vi säkert tappat 20–25 duktiga personer.
Johanna Lans och Thomas Karlsson nickar. Problemet är alltför välbekant.
