Fackligt samarbete över gränserna mot lönedumpning
Åkeri. Några gömde sig i lastbilshytten. Andra kom fram till tältet som svenska Transport slagit upp i hop med litauiska lastbilsfacket Solidarumas. Förutom grillkorv blev det mycket snack om löner och arbetsvillkor i Karlshamns hamn på lördagen.
– Många förare litar inte på facket. Det är en rest från gamla öst då facken tjänade det sovjetiska partiet. Det är viktigt att vi är här, att vi visar att facket kan göra något för att förbättra chaufförernas löner och arbetsvillkor, säger generalsekreterare Ricardas Garuolis från Solidarumas.
Tommy Jonsson nickar. Han jobbar i Transports ordning- och redaverksamhet, som tagit initiativ till samarbetet och till helgens uppsökeri bland de utländska chaufförerna.
– Det är så här vi ska jobba. Förarna måste se att vi inte är några motståndare, att vi jobbar ihop med varandra, över gränserna. Framför allt gäller det att få upp organisationsgraden, så att chaufförerna och facket får mer styrka gentemot arbetsgivarna, säger han.
Båda huttrar lite i den kyliga luften, som pendlar mellan några grader och uppåt. Peter Lövkvist, som basar över Transports internationella enhet och en del förare pratar om språkförbistring.
– Men bara några börjar prata lite så rullar det på och går lättare.
Flera av Solodarumas fackliga ledare talar engelska och generalsekreteraren Ricardas Garuolis uppskattar att Transport tog kontakt.
– Det är intressant att diskutera hur vi ska försöka lösa våra gemensamma problem. Vi arbetar ju på samma marknad, den europeiska, så det spelar ingen roll vilket land du kommer ifrån. Chaufförerna ska ha samma arbetsvillkor och löner.
Solidarumas förbundsordförande, Gintaras Cilizas, får chaufförerna att öppna sig och prata efter tio egna år på vägen, berättar generalsekreteraren.
Hur många nya medlemmar har ni rekryterat i dag? Förbundsjuristen Vitalijus Jarmontovicius skrattar.
– Det här är ett långsiktigt arbete. Vi pratar med några, sår ett frö, pratar igen och så småningom går chaufförerna förhoppningsvis med i Solidarumas som är Litauens enda fackförbund för lastbilschaufförer med cirka 1 000 medlemmar.
Ricardas Garuolis uppger att Litauen, med bara 2,8 miljoner invånare, har omkring 50 000 chaufförer. Merparten jobbar utomlands, där de tjänar betydligt mer än hemma. Landet har brandskattats på ung arbetskraft. Sedan 1990-talet har invånarantalet minskat med cirka 20 procent.
Många av förarna kör för litauiska åkerier i Sverige och problemen de råkar ut för handlar ofta om lönen. När företagen sköter sig ska chaufförerna ha minst minimilön och ett påslag på 30 procent för utlandstjänsten. Genomsnittslönen hamnar på cirka 65–75 Euro (cirka 680-790 kronor) per dag, efter skatt.
Problemet är att mindre seriösa åkerier bantar ner utbetalningarna och hänvisar till att chaufförerna förbrukat för mycket bränsle eller kommit fram för sent, berättar Ricardas Garuolis. De små åkerierna sköter sig sämre än de större.
Förbundsjurist Vitalijus Jarmontovicius vittnar om många rättsfall med för låga löner som Solidarumas driver. Ett samarbete med svenska Transport innebär att chaufförer kan få hjälp med lönen i Sverige, påpekar både Ricardas Garuolis och Tommy Jonsson, när de går runt i raderna och knackar hyttdörrar.
65-75 Euro per dag är en god lön som lockar många unga, konstaterar Ricardas Garuolis.
– Vad de glömmer är att de får en ofrivillig och obetald semester på två tre månader per år, när arbetsgivarna inte betalar ut någon lön. Det ger sämre pension, liksom att traktamentet inte är pensionsgrundande, säger han.
På uppställningsplatsen i Karlshamns hamn klagar många av utlandsförarna på att parkeringen är liten och att det bara finns en dusch – med kallt vatten. Men Raimondhs Sinkevicius, som kör för Litauens största åkeri, Girteka sedan fem år och har jobbat som chaufför i 30, är ganska nöjd. Han hittar ofta duschar på de svenska rastplatserna och provianterar hellre i svenska än i dyrare norska affärer.
Ibland kör han tre månader i sträck i Norge, ibland i 40 dagar i Sverige. Han har ingen familj och brukar vara hemma i någon månad innan han ger sig i väg igen. Arbetsvillkoren var bättre när han körde buss hemma, men han tjänar betydligt mer som utlandschaufför. I dag fraktar han handdukar, annars är det mest fisk.
– Hur mycket jag tjänar beror på vilken bil jag kör. 80 Euro per dag efter skatt för den jag kör nu. På vintern tjänar jag mer, 90 Euro, eftersom arbetsförhållandena är tuffare. Jag vill ha upp minimilönen. Jag är 53 år och har börjat tänka på pensionen.
Är du med i facket?
– Nej, jag har funderat på att gå med men det har inte blivit av än.
Vad händer om ni drar i gång en facklubb för chaufförerna på Girteka, får ni sparken då? Vi kan hjälpa till med att ordna möten i Sverige och berätta om svenska lagar och regler, föreslår Transports Tommy Jonsson.
– Nja, jag har inte hört talas om någon facklig diskriminering, svarar Raimondhs Sinkevicius. Han tar emot de fackliga visitkorten från Litauen och Sverige och ska tänka på saken.
– I Norge skulle du tjäna 170 kronor i timmen om du hade samma villkor som norska chaufförerna, påpekar Tommy Jonsson.
– Oj, det är fantastiska pengar som jag bara kan drömma om, kommenterar Raimondhs Sinkevicius.
Med införandet av euron i Litauen tog levnadsomkostnaderna ett jättekliv upp, berättar de fackliga företrädarna. Det är det litauerna är mest missnöjda med. Kaffe kostar lika mycket eller till och med mer än i Sverige. Andra saker något mindre.
– Men annars är litauerna över lag nöjda med alla pengar vi får i EU-bidrag, som bekostar nya byggnader, infrastruktur och så vidare, säger Ricardas Garuolis.
Dovydas, som inte vill ha sitt efternamn i tryck, tar en korv med bröd i Transports tält. Han berättar om utspritt svartjobb bland en del landsmän. Tidigare körde han för ett svenskt företag i Skåne på dagarna och lastade i terminalen på kvällarna för totalt 100 Euro per dag. Till slut orkade han inte, på grund av sömnbrist och för att han aldrig hann träffa sin familj.
– Nu jobbar jag för ett lettiskt åkeri. Lönen är lägre men jag får vara med och se min dotter växa upp. Hon är åtta månader, min son är 10 år och hans uppväxt missade jag.
Fotnot. Minimilönen i Litauen ligger på 550 Euro (drygt 6 350 kronor), före skatt.
