Ordförandeord. När det pågår ett krig i vår närhet som bröt ut precis när det vi uppfattar som det normala i vår värld efter två års pandemi höll på att bli just det normala, så känner man stor sorg i både sinne och hjärta. Givetvis går ens tankar till Ukrainas folk och på hur man kan hjälpa dem på bästa sätt.
Svenska Transportarbetareförbundet har aldrig tvekat när det gäller att ta ställning och agera solidariskt när det behövs. Därför beslutade vi oss direkt för att dels skänka pengar till Röda korset och Läkare utan gränser, dels till det ukrainska hamnarbetareförbundet och deras medlemmars familjer.
Man kan dock göra mycket mer än så som fackförbund tycker jag, och jag är stolt över att Transport varslat om blockad mot både ryskflaggade och ryskägda fartyg från den 1 maj.
Varför vänta till 1 maj kan man givetvis fråga sig? Jag tycker faktiskt att vi agerar klokt och med gott omdöme även där, vi vill ge de politiska krafterna chansen att samordna en blockad på EU-nivå. Vi vill även ge industrin och samhället i övrigt en chans att få hem redan beställda och betalda varor samt att hitta alternativa lösningar genom att handla och frakta varor utan rysk anknytning eller rysk inblandning.
Nu verkar EU:s blockad bli oerhört urvattnad, på gränsen till löjlig.
Detta eftersom man bara avser blockera ryskflaggade fartyg och därmed utelämnar cirka 50 procent av den ryska handelsflottan som är bekvämlighetsflaggad.
Utöver det så ger man redan i förväg, dispens till cirka 80 procent av godset.
Utifrån denna extremt urvattnade blockad från EU så kommer jag i slutet av april föreslå vår förbundsstyrelse att Transports blockad gällande ryska fartyg i svenska hamnar ska ligga kvar. Det kommer i alla fall få effekt för de fåtal ryska fartyg som anlöper Sverige.
Avslutningsvis vill jag ändå försöka hitta lite positivt, mer än att våren är på gång.
I början på april så var jag inbjuden till en uppvaktning som förbundets Helsingborgsavdelning ordnade. Man uppvaktade medlemmar som varit med i förbundet 30 och 50 år på ett väldigt snyggt och trevligt sätt genom att ”tura” på Helsingör. Och man hade bjudit med medlemmarnas respektive också.
Det var oerhört trevligt att höra på dessa medlemmars historier och även känna deras stolthet över vårt förbund. Jag tycker flera avdelningar borde göra som avdelning 14 helt enkelt. Med ganska enkla medel går det att göra så mycket mer än att bara bjuda in dessa ytterst lojala medlemmar till ett representantskapsmöte.
Stor eloge till avdelning 14 för detta arrangemang.
Och avslutningsvis, greppa fanorna och plakaten och gör vårt förbunds, Transports, röst hörd i förstamajtågen runt om i Sverige. I år ska vi ta igen det vi missat under pandemin och fira arbetarnas dag som den förtjänar, detta viktiga valår.
