”En självklarhet att rösta i EU-valet”
Gheorghe Petrica är kranförare i Constantas hamn. Han tänker rösta vid valet till EU-parlamentet nästa vår. – Självklart. Vi vill alla ha ett bättre liv. Ska vi bli europeiska medborgare är det vår plikt att gå till valurnorna, säger han.
Gheorghe Petrica är vice ordförande i hamnfederationen FNSP och la sin röst på socialdemokraterna i förra EU-valet. Trots att han är lite besviken över utfallet kommer han att lägga sin röst på de röda igen.
– Jag försöker vara rationell och hade inte så stora förhoppningar sist. Men nu hoppas jag att nyliberalerna ska förlora makten. Det kan du hälsa dem i Bryssel!
Den ena efter den andra droppar in i federationens lite stelt grå lokaler. De ligger i anslutning till en parkeringsplats för lastbilschaufförer i utkanten av hamnområdet. En het diskussion blossar upp kring bordet om huruvida socialdemokraterna har någon chans i nästa val och ifall EU är ett nyliberalt eller socialistiskt projekt.
– Det borde vara allas projekt, bryter Cristian Toma från federationens ungdomsorganisation in. Det är svårt att höja vår befolkning till västeuropeisk levnadsstandard. Nu har majoriteten i stället fått försämrade livsvillkor.
Korruptionen har förvärrats, späder han på. Kollegan fyller i:
– Fackföreningsfolket är också korrumperade och samarbetar med politiker för att vinna egna fördelar. Det juridiska systemet har sjunkit till bottennivå. Vi hade ett bra utbildningssystem, men nu är det förstört. Det är katastrof!
Att fackföreningsmännen i rummet själva skulle vara korrumperade viftar de bort.
– Vi är inte älskade av någon, varken av arbetsgivare eller anställda. Och vi går inte politikernas ärenden. Rumäner är svåra att organisera. De litar inte på någon längre, inte ens på facket, säger federationsordförande Mircea Burlacu med ett snett leende.
– De flesta bryr sig bara om sig själva och sina familjer. Alla är individualister. Grupptänkandet försvann efter revolutionen.
Ordförande Burlacu talar allvarligt om den försämrade arbetsrättsliga lagstiftningen. Sedan 2011 har fackliga ledare inte längre något skydd när de agerar och organiserar. Och inget lagligt stöd om de hotas.
– Förr var det en utdragen process att säga upp någon. Nu kan företag sparka en anställd och anställa en ny efter bara en månad. Förtursrätten till jobb på den gamla arbetsplatsen under nio månader, har avskaffats.
– Det räcker att arbetsgivaren inte gillar dig så är det adjöss. Tryggheten är borta och människor tystnar, av rädsla för att bli av med jobbet.
Ser fackföreningsmännen någon framtid inom EU?
För första gången upphör skuren av åsikter kors, och tvärs över bordet. Sekreteraren Nicoleta Duta, som tolkar till engelska, hämtar andan.
– Det är för stora skillnader mellan fattiga och rika länder inom unionen och det saknas system för att utjämna olikheterna. Men att fortsätta inom unionen är väl den enda lösningen nu, i vår svåra finansiella situation, menar Gheorghe Petrica.
Mircea Burlacu fyller på:
– Vi borde vara som grekerna, gå ut på gatorna och protestera högljutt!
Församlingen nickar instämmande.
Hur är det med a-kassa?
– Arbetslösa kan ansöka om en ersättning. Fast den är låg, 25 procent av minimilönen plus tio procent av vad man tjänade under det senaste året. I högst nio månader. Sedan försvinner man ur arbetslöshetsstatistiken.
– Därför kan man inte lita på siffrorna. Officiellt ligger arbetslösheten i landet på sju, åtta procent, men i verkligheten är den nog 20 procent. Och ännu högre bland ungdomar. De har det särskilt svårt, poängterar Cristian Toma.
Vad gör man efter nio månader om man inte får ett nytt jobb?
– Hänger sig, säger Gheorghe Petrica med galghumor, följt av allmänt skratt.
Man får lita till sina familjer eller jobba svart, förklarar han sedan. Det är därför så många stannar kvar på dåliga jobb, det är i alla fall bättre än att vara arbetslös.
Mircea Burlacu uppger att 100 000 arbeten försvann med den försämrade lagstiftningen. Korttidskontrakten på bara några månader eller veckor blir också allt vanligare.
– Jobben är dåliga och anställda har inget skydd. Det är nästan som illegala jobb, med den skillnaden att du betalar skatt, säger han.
