Debatt

Dags för facken att organisera cykelbuden

Debatt. Där ligger man på soffan en söndag och känner sig trött efter gårdagens hålligång. En pizza, eller kanske en hamburgare, skulle sitta bra.

Men att ta sig till restaurangen tar energi som helt enkelt inte finns sådär en söndag. Tar du kanske upp mobilen och går in på Foodora, Wolt eller någon av de andra smidiga apparna? Maten är levererad på mindre än en halvtimme och dessutom sparade du den lilla energi du hade efter gårdagen. Just i dag var det dessutom specialerbjudande så du behövde inte betala en spänn på leveransen.

När du får notisen om att maten är framme öppnar du dörren och ser cykelbudet med maten i handen. Genomsvettig, men med ett leende på läpparna. Han vill självklart inte få dåligt omdöme av dig för att han verkar otrevlig och därför förlora jobbet. Samtidigt vill han inte vara kvar för länge och förlora massiva summor pengar på att inte jobba. Han är garanterad 80 kronor i timmen, plus 20 per leverans (gigwatch.se). Han har köpt sin egen cykel, sin egen väska och självklart får han ta raster efter behov, men det har han inte råd med.

Vi måste tala klarspråk om dessa cykelbud. Facken och Socialdemokraterna är upptagna med att leta efter en ny arbetarklass, slåss om rätten att inte lyssna på julmusik redan i november och att boka in nästa möte med Svenskt Näringsliv. Det är dags att titta ut genom fönstret. Utanför fönster ser vi en medelklass och överklass som drar nytta av personer som tjänar mindre än vad som går att leva på. Gigwatch hänvisar till en artikel i Svenska Dagbladet där Svenska Transportarbetareförbundet försökt skriva avtal med ett av företagen, men ”de var inte intresserade”. Låt mig bli riktigt förbannad en halv sekund, facket rycker alltså på axlarna för att arbetsköparen ”är inte intresserad” av kollektivavtal. Hade arbetarrörelsen sagt samma sak i slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet kan jag säga självsäkert att facket i dag hade sett väldigt annorlunda ut.

Nej, så här är det faktiskt: Det är dags att börja kräva mer än vad arbetsköparen vill ge, det är dags att organisera och kräva. Stå upp och kämpa. En rapport som Breakit publicerat visar att det är möjligt att tjäna upp till 6 000 kronor i månadslön, om du jobbat varje dag i en hel månad, tolv timmar om dagen. Om du jobbade dessa timmar och fick dom summorna på vilken annan arbetsplats som helst hade det blivit ramaskri från facken, strejk från Skåne till Norrbotten. Men nu är det tyst.

I andra länder har faktiskt facken reagerat: Gigwatch presenterar fallet i Australien, där man protesterade mot de hemska villkoren och vägran från arbetsköparen att betala försäkring vid en trafikolycka (sådant som händer ganska lätt om du får provision utefter hur snabbt du kan cykla). Företaget valde där att lämna landet. LO och S går ut med att ”svenska löner ska gälla i Sverige”, under tiden har vi människor som inte får arbetsutrustning, försäkring eller raster. Nej, nu får vi ge upp flexibla cykelbud och flexibel bakispizza, för att börja kräva avtal och anständiga villkor.

Det är dags för facken att organisera denna moderna arbetarklass. Jag kommer göra vad jag kan för att organisera ungdomar i frågan, men det kräver solidaritet från facken och en vilja att kämpa för dessa arbetare. Med detta kan cykelbuden och andra som blir utnyttjade av gigföretage få ett lika anständigt arbete som alla andra. Vi måste pressa företagen för att ge frihet till arbetarna.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Magnus Thelander:
    17 januari, 2020

    Okunnig och historielös insändare. Kapitalägarna har aldrig fruktat arbetarnas valda företrädare. Däremot har de alltid fruktat organiserade arbetare. Så länge arbetarna avböjer försök att övertyga dem att organisera sig, kommer facket inte att kunna påtvinga kapitalägarna kollektivavtal. Det är aldrig kollektivavtal först, organisering sedan. Det är alltid organisering först, kollektivavtal sedan. Den, som likt insändarförfattaren tycks tro något annat, är som sagt var okunnig och historielös.

Lästips:

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Manipulerad bild efter ett foto av Jan Lindkvist

Egenanställd – och blåst på tryggheten

Jobb i gråzon. Tusentals transportarbetare jobbar för företag som inte vill se sin personal som anställda. För att slippa arbetsgivaransvaret använder bolagen så kallade egenanställningsföretag.

Kissnödiga män och kvinnor

Chaufförer ska inte behöva göra på sig

Arbetsmiljö. Hälften av färdtjänstförarna som svarade på en enkät gjord av Transport i Göteborg uppgav att de någon gång inte hunnit på toa i tid. – Anmärkningsvärt. Det visar att vi måste ta frågan om pauser på allvar.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.