Ordförandeord. Jag tror att det blåser upp till en rätt rörig och svårsamordnad avtalsrörelse 2025. Avtalsrörelsen är, som många av er vet, perioden då vi fastställer villkoren i våra kollektivavtal. Och frågan är om vi ska vara med i en samordnad avtalsrörelse med LO eller inte.
Förra gången gjorde vi det inte och det visade sig i flera avseenden bra för oss.
Snart ska vi som eget förbund in i processen med avtalsråd. Då ska vi tillsammans med utsedda ombud, som är medlemmar runt om i landet, diskutera krav och prioriteringar inför avtalsrörelsen som startar i mars 2025. En avtalsrörelse som jag personligen tror blir en av de mest svårhanterade på väldigt länge. Det är av flera skäl som jag strax återkommer till, och då har jag egen erfarenhet av vårt förbunds senaste tjugotvå års avtalsrörelser.
Ska vi vara med i en samordning? Det gick ju rätt bra sist ändå kan vi tycka? Men det är klart att man som fackförbund i grund och botten vill vara med och stötta upp andra förbund som behöver stöd. Fast en förutsättning för detta är givetvis att man får vara med och sätta ribban och bestämma utfallet. Utfallet måste vara rimligt med acceptabla nivåer. Jag tycker inte att vi är tillräckligt med i nuvarande system där industrin sätter det så kallade ”märket”. Tyvärr blir det bara att ”åka med” och gilla läget med märkessättningen. I de flesta fall kan industrin sedan också plocka ut lite till utöver märket, genom förhandlingar med sina stora och ofta ganska välmående företag.
För Transport då? Vi som lever i branscher med små marginaler och företag som ofta pressas av samma välmående företag som ser våra branscher som något nödvändigt ont nästan? Ska vi bara plocka upp ”skärvorna” och se glada ut? Knappast.
Bered er för match, medlemmar. Om vi får spela matchen med eget lag utan samordning så löser vi det. Eller hur? Om det är något vi transportare är bra på är det en match i motvind och mot oddsen. Det är liksom vårt dna.
