Ledare. Stockholms stora pridetåg som brukar anordnas vid månadsskiftet juli/augusti är för mig ett första tecken på att semestern närmar sig sitt slut och att jobbet väntar. Men det är inte alla förunnat att ha ett jobb att gå till. Arbetslösheten är den högsta på tio år. Nästan en av tio, 9,4 procent mer exakt, var arbetslös i juni.
Regeringens arbetsmarknads- och integrationsminister Johan Pehrson (L) tror inte på någon ljusning inför nästa år. Även om ekonomin väntas bli bättre. Till tidningen 8 sidor ger Pehrson tre svar på hur man ska få jobb; Människor måste lära sig svenska. Arbetslösa måste söka många olika sorters jobb och folk måste vara beredda att flytta för att få jobb.
Jag har varit arbetslös i olika omgångar. Att tvingas söka jobb utanför mitt kompetensområde eller ens det jag vill jobba med samt att tvingas flytta låter helt orimligt. Hur blir det för alla som har familj? Ska barnen ryckas upp och lämna skola och alla kompisar för att mamma eller pappa måste flytta dit jobben finns? Och vilka jobb måste jag söka? Måste jag söka jobb som jag inte har rätt kvalifikationer till eller anlag för bara för att det fattas människor där? Och i de yrken det fattas arbetskraft kanske man kan börja fundera på arbetsvillkoren. Är de tillräckligt attraktiva borde väl människor ändå söka sig till dem?
Jag är privilegierad att få arbeta med det jag älskar och bo i en stad jag själv har valt. För mig är det viktigt. Arbetet tar en stor del av min vakna tid och då är det viktigt med en god och trygg arbetsmiljö. Det har inte alla som arbetar. Fruktansvärda siffror i statistiken vittnar om skador och dödsfall kopplat till jobbet.
För att återkoppla till pridetåget. Det är inte rolig läsning i pressmeddelandet jag fick i samband med Stockholm Pride. Där står att många oroas över att HBTQ+-svenskars rättigheter kan försämras. I en Sifo-undersökning från 7-Eleven och Regnbågsfonden är 35 procent av svenskarna oroliga för att HBTQ+-personers rättigheter ska utvecklas negativt i Sverige. Aaron Kroon är styrelseledamot på Regnbågsfonden och han förklarar svenskarnas oro med de högerströmningar som fått fäste i flera europeiska länder, särskilt efter extremhögerns framgångar i Europa. Många av dessa partier har åsikter om HBTQ+-personer som är främmande för de flesta av oss i Sverige.
Är Transport ett fackförbund för alla? Där alla är välkomna oavsett kön, bakgrund eller sexuell läggning? Transports flagga vajade i Stockholms pridetåg och det hoppas jag borgar för att det är så. För visst kan vi bättre?
Jag önskar dig en trevlig läsning och tipsa gärna oss på vad vi ska skriva om. Mejla redaktionen@transportarbetaren.se eller direkt till mig.
