Anders Teglund ska snart gå på sitt kvällsskift.
Close
Anders Teglund ska snart gå på sitt kvällsskift.
Close

Coronakris i kulturen blev budjobb och bok

Mötet. När pandemin slog till blev kulturarbetaren, pianisten och förläggaren Anders Teglund cyklande matbud på Foodora. Han engagerade sig fackligt och skrev en bok om sitt år på sadeln.

På elementet ligger handskarna kvar sedan senaste skiftet i regn. Det är fredag. Bara några timmar

tidigare kom en pall med kartonger. En av kartongerna ligger uppsprättad bredvid samma element. Cykelbudet heter Anders Teglunds bok. Den handlar om hans oväntade arbetsår i pandemin.

Innan vi blev mästare på att tvätta våra händer och medelklassen fick möjlighet att hänga tvätt på kafferasten var Anders Teglund just färdig med en föreställning han skulle framföra med sin sambo. Han skulle spela piano och hon skulle teckna, skjuta upp allt på en duk. Han brukade också ha helt små konserter i människors hem. En handfull människor fick sitta, stå, eller gärna ligga ner och lyssna på hans akustiska pianomusik, framförd med gästhemmets pianos egen personlighet. Det är svårt, nej, omöjligt att göra något sådant på ett coronasäkert sätt.

Pengarna började sina och Anders Teglund tänkte att kanske skulle han söka jobb på Foodora. Där kunde han både tjäna pengar och kanske också skriva något.

Uppsagd

Den här fredagen får han också ett mejl från sin chef på Foodora. Anders Teglund har jobbat med korta anställningskontrakt, en eller tre månader långa, i över ett år.

– Jag blev uppsagd i dag.

Hans chef säger att det är på grund av att han bytt bort för många pass och inte jobbat sina timmar.

– Men de har ju godkänt varje byte.

Han tror inte att det är på grund av boken, som både handlar om hans liv som mångsysslande kulturarbetare, livet som matbud i ett kulligt Göteborg och livsvillkoren för hans jobbarkompisar.

Snarare att det är på grund av det fackliga engagemanget.

– Företaget har en historik av att göra så mot fackligt aktiva. Jag vet flera som har drabbats av det på olika sätt.

Uppvuxen i Luleå

Arbetsplatser kan vara olika. Anders Teglund växte upp i Luleå och flyttade till Göteborg som 18-åring. Han jobbade först på en Statoilmack, men där var det inte bra. Chefen som också var franchisetagare hade för vana att skälla ut sina anställda dagligen. Anders Teglund hamnade snart på en OKQ8-mack. Han berättade för den nya chefen om den gamla arbetsplatsen. Då fick han en uppmaning.

– Det här är facket. Du ska vara med. Så är det bara. Det är en jättestor skillnad och något man inte förstått som nittonåring. Jag jobbade på macken i sju år, utbildade mig, fick jobb på kommunen i Borås. En helt annan sorts arbetsplats. Där berättade chefen redan vid introduktionen om vilket fack jag borde vara med i och frågade om jag ville bli engagerad. Jag förstod inte då, men gör det nu, hur lång tid det tar att bygga upp. Till att man bara föds upp och tar för givet att det ska finnas vissa rättigheter på en arbetsplats. I min bok har jag försökt visa hur långt det är till att buden ska nå den nivå som andra i Transport har.

Välbetald vd

Samma vecka som intervjun har affärspressen skrivit om att Foodoras moderbolags vd Niklas Östberg numera är en av tyska börsens bäst betalda. Med runt 460 miljoner kronor i ersättning förra räkenskapsåret.

Anders Teglund har skrivit om förtvivlade budkollegor som hankar sig fram på skrotfärdiga cyklar, eller ser sina arbetsredskap bli stulna, utan tillräckligt med pengar på kontot för att fixa dem eller i värsta fall köpa nya. Hur tänker Anders Teglund när han hör att Niklas Östbergs höga ersättning motiveras med att vd:n tagit en större risk utan garanti för framgång?

– Jag tycker verkligen att det är förminskande, provocerande. Först slår jag bort det. Jag orkar inte. Men det är skitstörigt. Hela affärsmodellen han har varit med och konstruerat bygger på att buden chippar in själva. Sedan ska restaurangerna betala 30 procent till Foodora, så de går knappt runt heller.

Anders Teglund har räknat ut vad det kostat honom att jobba på Foodora. I snitt tjänade han 135 kronor i timmen. Under lite mer än ett år som deltidsarbetande matbud har han köpt nya lampor (de gamla blev stulna), han har köpt ett bra bygellås (det gamla rostade sönder) och så har han servat cykeln på en riktig verkstad (vintercykling sliter ut kedja och drev fort). Hans långt ifrån nya cykel är ganska bra, men den ägde han sedan tidigare. Bara att hålla cykeln rullande har enligt Anders egna beräkningar kostat runt 40 kronor i timmen.

– Jag tycker att Niklas Östberg ska vara ödmjuk och säga tack till alla bud som betalat 40 kronor i timmen för att vi ska få det här företaget på benen.

I ett litet rum i Lagerhuset vid Järntorget i Göteborg jobbar Anders Teglund med sitt och broderns förlag Teg Publishing. Foto: John Antonsson
I ett litet rum i Lagerhuset vid Järntorget i Göteborg jobbar Anders Teglund med sitt och broderns förlag Teg Publishing. Foto: John Antonsson

Driver bokförlag

Anders driver tillsammans med sin bror Jonas Teglund förlaget Teg Publishing. Anders jobbar från Lagerhuset vid Järntorget i Göteborg. Hans förlag har gett ut Augustprisvinnare och namnet har ingen koppling till Umeåstadsdelen Teg (ett vanligt missförstånd).

I huset där han jobbar finns flera förlag och tidskrifter. På väg ut för fotograferingen visar Anders Teglund sin ”hemliga” utgång. Genom en annan hiss än den som tvingar honom att passera pentryt kunde han smita ut från förlagshuset, ut på Göteborgs gator i sina rosa arbetskläder, med den stora ryggsäcken.

– I början tyckte jag att det var jobbigt med statusfallet, som var jättestort. Att gå från att vara en vanlig konsument på stan. Till att vara en del av den utsatta lågstatusgruppen. I mina vanliga kläder syns det inte att jag har lite pengar på kontot. Men har jag en rosa dräkt på mig anar man att jag är någon som får kämpa. I början var det nervöst och jag kände skam. Sen kom jag igenom det, och har nått till det att jag känner tacksamhet för det jag ändå har.

Livsöden

De flesta av Anders Teglunds arbetskamrater på Foodora kommer från ett annat land än Sverige. I boken får vi läsa om livsöden fyllda av kamp. För att klara månaden och för att hitta sprickor i den allt högre muren som står i vägen för permanent uppehållstillstånd. Anders Teglund pratar om en migrationspolitik och en arbetsmarknadspolitik som två kugghjul som inte kuggar ihop.

– Man ska jobba för att kunna få uppehållstillstånd, men i själva verket går det inte ihop ekonomiskt till en inkomst som tillåter människor att stanna. Arbetsmarknadspolitiken klarar inte av att hjälpa dem och de får inte ihop en sysselsättning som räcker till försörjning. De får stångas med Migrationsverket men kommer inte in i det svenska systemet. Foodora och liknande företag är bra på att fånga upp de här människorna och ge dem ett jobb. Därför tror jag att många är glada att jobben finns, för de hade inte fått något annat. Men det är bara lön för dagen. Ska vi ha det så?

Vad är det för typ av bok då? Han har skrivit en dagboksliknande berättelse där skildringar av livet som kulturarbetare och bud varvas med varandra.

– Boken handlar om budjobbet. Men jag vill också skriva in min plats i stan. Jag är inflyttad men har bott här i snart 20 år. Det är ändå min hemstad nu, men jag är inte jätterotad historiskt, som så många som lever i större städer.

När du spenderar tid på gatorna, känner du att du gräver ner dina rötter mer då?

– Det funkar. Det uppskattar jag jättemycket. När jag började med boken undrade jag hur det är att vara ett cykelbud, vad de andra cykelbuden har för livsvillkor. Jag tog cykelbudet som ett vittne av klassystemet i stan och hur man möter klasskillnader.

Fackligt engagerad

Anders Teglund har funderat en hel del på Arbetarrörelsens historia och framtid. Han undrar om inte vissa gått vilse och berättar att det Folkets hus han står utanför ska byggas om i samarbete med miljardären Petter Stordalen.
Anders Teglund har funderat en hel del på Arbetarrörelsens historia och framtid. Han undrar om inte vissa gått vilse och berättar att det Folkets hus han står utanför ska byggas om i samarbete med miljardären Petter Stordalen. Foto: John Antonsson

I boken får vi läsa om hur Anders Teglund intresserar sig mer för politiken och facket. Hur han mejlar till Transport (först utan att få svar) och börjar läsa på. Han pratar med kollegorna om arbetsmiljön och deras rättigheter. Till slut går han själv med i Transport och blir engagerad. Då har han redan hört uppmaningen från flera andra: ”Du som är svensk. Du har en plats i samhället och måste göra något. Vi som är från Asien är för utsatta och behöver jobben”.

– Det var lite av en uppmaning som jag inte tänkt på förut, säger han. Okej, då kan jag göra något, men vad fan då?

Vad har du legat och grubblat på om natten?

– Jag är lite lösningsorienterad. Jag har gått in i det här som kulturarbetare i grunden, inte reporter. Jag är van att starta upp och producera någonting. Inte bara samla berättelser utan också säga: Kan vi trycka upp affischer? Jag har funderat mycket över hur fan man ska göra för att få till facklig organisering och samla buden. Vad ska vara en samlande kraft när alla jobbar så utspritt? Det blir jag inte riktigt klok på. Jag träffade politiker som jobbar med frågorna i riksdagen. De frågade: Vad ska vi göra? Och jag vet inte, med det här räcker liksom inte till.

– Men då tänker jag. Om folk skulle förstå vad buden har för liv och hur arbetslivet är. Se dem mer som människor. Då kommer en massa bra effekter av det, hoppas jag.

Finns det något du är rädd för i mottagandet av boken?

– Jag är mest rädd för att andra bud ska känna att jag inte förstår dem utan använder dem för egna syften. Det är ju helt sant, jag har gått in och jobbat och ska sedan sälja min bok på en marknad. Men jag har varit helt transparent från början om att jag ska skriva en bok. Många vill berätta och bli sedda. Särskilt om man är utsatt för något påfrestande, om man är ensam och utför en ouppskattad uppgift i ett främmande land.

”Bruksmusik”

Pianisten Anders Teglund tycker att det är ”skitmäktigt” om någon somnar under hans konserter.

–  Jag spelar bruksmusik, sömnmusik. Jag kan tycka att kultur kan vara bara mat. Då gillar jag liksom att de lägger sig ner, är jätteavslappnade och somnar. Då har de gett sig hän.

Är det här en bruksbok?

– Jag vill att den ska vara lättillgänglig. I så fall ska man läsa boken för att få förståelse för hur jobben är, men också hur det gick till när ett kollektivavtal kom till. Det uppstår inte bara. Jag presenterar skärvor av hur mycket folk jobbar i en slags utsiktslös tillvaro. Det kommer ett ganska svagt avtal, men det är ett slitjobb som ligger bakom det. Ett slitjobb som ska göras om och om igen. Det är också så musik och kulturarbete går till. Flera jobbar och saker misslyckas. Något är lite bra, nästa är succé, nästa misslyckas. Man gör omtag hela tiden i ett maratonset. Den här skivan blev skit, då gör vi en till. Det är väldigt oglamoröst. Och man fortsätter bara för att den här grejen är viktig.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

I augusti kom en illustrerad utgåva av Vi, skuggorna, med teckningar av Hanna Böhm.

”Den svenska arbetsmarknaden har blivit ett paradis för kriminella”

Arbetsliv. I reportageboken Vi, skuggorna beskriver journalisten Elinor Torp hur vi har fått ett laglöst arbetsliv där människor från fattiga länder jobbar i Sverige under slavliknande förhållanden. Exploateringen pågår överallt. – Och transportbranschen är ett värstingområde, säger hon.

Jessica Andersson ska göra samma jobb på kortare tid. Foto: Lilly Hallberg

Samma runda – lägre lön efter VTD:s omläggning

Tidningsbud. Jessica Andersson på Kungsbackafilialen har 27 år i yrket. – Jag älskar det här jobbet, vill inte jobba med något annat. Men jag förstår dem som lämnar nu, säger hon.

Lars Sjölund vid utställningen på Transports kongress i Örebro. Foto: Lilly Hallberg

Vyer från sopbilen

Utställning. Stillheten och skönheten träffar rakt i hjärtat, berättar med skärpa om arbetsliv i renhållningens tjänst ur nya perspektiv. Ett urval av Lars Sjölunds bilder och texter finns nu samlade i boken ”Frihet och förakt”.

Kultur
Elinor Torp har skrivit om arbetsmiljö och arbetslivskriminalitet i många år och har gett ut flera böcker på ämnet. Förra året debuterade hon som skönlitterär författare. Foto: Pernilla Ahlsén

”Den svenska arbetsmarknaden har blivit ett paradis för kriminella”

Arbetsliv. I reportageboken Vi, skuggorna beskriver journalisten Elinor Torp hur vi har fått ett laglöst arbetsliv där människor från fattiga länder jobbar i Sverige under slavliknande förhållanden. Exploateringen pågår överallt. – Och transportbranschen är ett värstingområde, säger hon.

Månadens sektion
Två av tre i styrelsen för sektion 1: Fredrik Nilsson Hjert och Per Lindvall, grannar på Rud i Karlstad. I bakgrunden Fredriks dotter Amanda, 9 år.

Största yrkessektionen i Värmland ser framåt

Åkeri, terminal och miljö. Olika jobb med lastbil förenar medlemmarna i Värmlandsavdelningens sektion 1 – yrke spelar här större roll än hemort. Det finns fördelar med det, enligt styrelsen som har många tankar om hur sektionen ska växa och få fler aktiva.

Månadens medlem
Efter jobbet är det dags att ge alla djuren mat och vatten. Lite närhet och kel brukar också vara välkommet. Lotta Svenssons föräldrar och bröder hjälper ofta till med djuren. En stor hjälp är också de privatpersoner som skänker burar och hö till henne. Foto: Sven Rosell

Lotta tar hand om övergivna kaniner

Djurvän. Lotta Svensson driver ett omplaceringshem för kaniner och gnagare. Hos henne får djur som dumpats eller farit illa ett hem, mat och kärlek tills de hittar en ny ägare. Lotta kombinerar sitt engagemang för djur som har det svårt med jobbet som lastbilschaufför.

Hallå där!

Jamie Svensson

…som jobbar som taxichaufför i Varberg. Varför är det så svårt att locka folk till taxibranschen?

Månadens klubb
Terry Jonker och Hasse Ahlberg, två av sex ordinarie i SAS-lastarnas klubbstyrelse på Arlanda. Övriga är Samir Eriksson, vice ordförande, Jonas Bodell, huvudskyddsombud, och ledamöterna Conny Petrini, och Sebastian Reinemar.

Kaos är granne med klubben

SAS Ground Handling Arlanda. Kökris på terminalen, pandemi, permitteringar och personalbrist – de senaste åren har varit tuffa för all markpersonal. Samtidigt vet lastarna i SAS klubb på Arlanda sitt värde. Och att både jobbet och det fackliga uppdraget kräver mer än starka muskler.

Kultur
Özz Nûjen är aktuell i Riksteaterns nypremiär av pjäsen Laika. Och han är mycket glad över att möte publiken igen.

Äntligen är publiken tillbaka!

Föreställning. I pjäsen Laika gestaltar Özz Nûjen bargästen som ingen vet vem det är. Är han en sanningssägare eller rent av Jesus? Frågan ställs på sin spets, vems perspektiv är gällande?

Månadens medlem
Väktaren Stefan Hessman är natur- och fotokonstnär och har ställt ut sina bilder flera gånger.

”Alla människor kan hamna utanför”

Fotoutställning. I sitt jobb som väktare möter Stefan Hessman ofta människor som har det svårt. En av dem är Janne som har varit hemlös i 15 år. Janne bjöd in Stefan, som också är fotokonstnär, att dokumentera hans liv i hemlöshet. Det resulterade i en fotoutställning som visades i Heliga Trefaldighets kyrka i Gävle i somras.

Hallå där!

Christer Thynell

... som för fjärde året i rad uppmuntrar alla yrkesförare att skänka en krona per körd mil under september till Barncancerfonden.

Hallå där!

Christer Karlsson

…engagerad i pensionärsklubben för avdelning 9 och som ska vara entrévärd på Transports kongress i Örebro den 26–30 augusti.

Månadens medlem
Efter sommaren är Elina Matinlompolo klar med sin förarutbildning. ”Det har varit jättekul”, säger hon.

Elina lämnar macken för förarhytten

Nystart. Med en mamma och farmor och farfar som alla jobbade på bensinstation, var det självklart för Elina Matinlompolo från Luleå att också hon skulle välja den vägen. Men efter 16 år på macken är det dags för något nytt. I höst börjar hon jobba som lastbilschaufför.

Någon flytt till Stockholm blir inte aktuell om Joakim Borg blir invald för Socialdemokraterna i riksdagen. Han stannar i sin valkrets, Västmanland. Foto Kristina Sjöberg

”Det finaste man kan göra är att hjälpa andra”

Mötet. Vad är det som gör att vissa engagerar sig för att hjälpa andra? Transportarbetaren ställde frågan till Joakim Borg, ombudsman i Transports Västeråsavdelning och partipolitiskt engagerad i Socialdemokraterna.

Möte med makten
Ida Gabrielsson, vice ordförande i Vänsterpartiet, jobbar sällan från sitt arbetsrum. Hon sitter ofta nere hos partiordförande Nooshi Dagostar. Här intervjuas hon av Transportarbetarens John Antonsson. Foto Ylva Sundgren

Än är V inte färdiga med pensionerna

Val 2022. Helt plötsligt vill alla partier höja pensionen. Det är Vänsterpartiets förtjänst, om du frågar Ida Gabrielsson, partiets talesperson för pensionsfrågor. – Vi ställde kravet och vägrade att vika ner oss. Nu pratar alla om höjd pension, säger hon.

Kent Källqvist. Foto: Christina Ahlund

Lönen efter jobbet en vinst för V

Politisk kommentar. Säga vad man vill, men Vänsterpartiet har verkligen tagit taktpinnen när det gäller lönen efter jobbet, pensionen. Det som i höstas målades ut som orimligt dyrt ter sig rätt billigt när partier av alla kulörer fjäskar för pensionärerna med löften om mer pengar. Och det är rätt.

Hallå där!

Gabriel Abalo

…taxichaufför, som med hjälp av Transport fått nära 40 000 från den tidigare arbetsgivaren.