Böckerna och verkligheten
Kultur. Transportarbetarens krönikör David Ericsson var på plats när årets upplaga av seminariet Boken på arbetsplatsen hölls ute på Runö folkhögskola.
I en näst intill värmande vårsol steg vi av bussen vid Åkers Runö folkhögskola. Vi var ett trettiotal personer som skulle delta i Boken på arbetsplatsen. Ett seminarium som hållits i stort sett varje år sedan 2004 av en rad fackförbund samt Runö folkhögskola, ABF och Författarförbundet. Allt för att främja arbetsplatsbiblioteken, där Transport betytt mycket genom vägkrogsbiblioteken.
Temat var lite torrt: ”Läsandet bär demokratin”. Men, well, well, dagen började i all fall inte med teambuilding och lekar. Utan med föredrag som sträckte sig alltifrån barnböcker till boken om seriemördaren Peter Mangs.
Allra först talade barnboksförfattaren Gunna Grähs om sitt dilemma när hon skriver: att alla våra tankar om uppfostran kokas ner till det vi vill läsa för barnen.
Kollisioner kan uppstå och många går i taket för böcker som Lilla Hjärtat, Tintin i Kongo och de med Pippis pappa, ”negerkungen …”
Barnböcker är tydligen inte så enkla som man kan tro.
Byggnadssmeden och författaren Micke Evhammar berättade sedan om sina romaner som bland annat handlar om människor på byggen. Om slitet, farorna, stressen men också om kamraterna och yrkesstoltheten. Att en dag kunna åka förbi ett hus och säga.
– Det där har jag varit med och byggt!
Musiken har en stor plats i Evhammars författarskap och den känns då man läser hans böcker. Det finns ett slags melodisk klang i dem.
En fängslande programpunkt var när Tina Nielsen, anställd på häktet i Örebro, tog emot utmärkelsen för årets arbetsplatsbibliotek. Personalen har ordnat med utlåning både till sig själva och de intagna. Ett verkligt fint initiativ. Priset delades ut av läsambassadören och tidigare Bolibompamedarbetaren Johan Anderblad.
På kvällen läste estradpoeten Agnes Török dikter i caféet. Skickligt och enkelt läste hon om sin morfar som var elektriker och fått så många stötar att han mist känseln i fingrarna. Men också mer storpolitiskt om att det finns hopp och att det går att göra något: mot fascism och klimathot.
– Inget är ännu försent.
Lite mer dystert men kanske än mer intressant blev det andra dagen. Då talade religionsprofessorn Mattias Gardell (brorsa till Jonas Gardell), om sin bok Raskrigaren som handlar om seriemördaren Peter Mangs.
Det fanns ett konspiratoriskt drag då han menade att Mangs och många seriemördare före honom egentligen är en våldsam gren av den fascistiska ideologin.
– Dödandet av det värdelösa livet, som Mangs själv kallade det, var för att skapa kaos och krossa demokratin så att en stark ledare kunde ta över en dag.
Flera andra författare framträdde också, som Henrik Arnstad, Doris Dahlin, Sonja Schwarzenberger. Även Föreningen Arbetarskrivare var med genom författaren Torgny Karnstedt.
Bland de sist talande var Transports kulturansvariga Maria Legge.
– Den som vill ha hjälp att starta ett arbetsplatsbibliotek kan vända sig till mig!
Många samtal bär jag med mig efter de här två dagarna men starkast är nog Mattias Gardells ord.
– Det är klasskillnaderna som mynnar ut i rasism.
