Bo med föräldrarna – eller leva fattigt?
– Före revolutionen hade folk jobb och pengar, men hyllorna var tomma i affärerna. Nu är butikerna fyllda av varor, men vi har inga pengar att handla för. Anka Ghita och kollegan Victor Manu i det rumänska tunnelbanefacket var fem och sex år när Rumäniens kommunistiska diktator störtades.
Anka är 28 år och Victor ett år äldre. De minns båda de ringlande köerna till socker, bröd, mjöl och ägg i butikerna. Köttet var hårt ransonerat, i stället uppfann man olika sojaprodukter. Victor skrattar till:
– Allt var odlat i Rumänien, det var garanterat biodynamiska grönsaker! Nu har vi fått Mc Donald´s och en massa snabbmatställen. Man får se upp så det inte blir för mycket sånt.
Anka arbetar heltid, som engelsk tolk på organisationen Fria Tunnelbanearbetares Fackförbund. Det fackliga engagemanget har hon i blodet, efter sin far. Hon är en av de unga som varit med och dragit i gång ungdomsverksamheten i Europeiska Transportarbetarefederationen, ETF, där svenska Transport ingår. Anka har läst engelska vid universitetet och drömmer om att jobba som tolk vid EU-parlamentet i Bryssel.
Vi har slagit oss ner vid en av de många kvällsupplysta barer och kaféer som lockar flanörer i hjärtat av Bukarests gamla kvarter, ett stycke bortom trafiken, som korkar igen miljonstaden. Alla vill ha egen bil, hävdar Anka, fast tunnelbanevagnarna är också fulla.
Anka rör om i glaset med kaffe latte, skrattar till och berättar om en rumänsk filmkomedi. Den handlar om ett fackförbund där medlemmarna tar över företaget, när det ska köpas upp av ett utländskt bolag.
– Tyvärr går det illa, säger hon. Men ser vi till verkliga livet, så behöver vi gå ihop och göra våra röster hörda. Enade vi stå, söndrade vi falla… Vi måste fortsätta jobba för de anställdas intressen och genom kampanjer och hårt arbete få folk att inse att de blir starkare som medlemmar.
Victor tror på roliga, sociala aktiviteter, där familjerna bjuds in, som ett sätt att locka medlemmar. Själv gick han med i facket för att ta del av sportaktiviteterna.
– Fotboll är kultur och livsstil i Rumänien och vårt fack arrangerar en fotbollsturnering varje år. Sociala medier som Facebook och internet bidrar också till att vi kan nå fler, menar Victor.
Victor är fackligt ombud på det statliga tunnelbanebolagets avdelning för underhåll av underjordens ålderstigna tunnlar och ska snart gå på sitt kvällsskift. Han jobbar ständig natt, och trivs. Lite sämre med sin svärmor, dock. I likhet med många av sina vänner delar Victor och hans fru lägenhet med svärföräldrarna. Det är bostadsbrist och dyrt att köpa egen lägenhet.
– Alla vill äga sin egen bostad i Rumänien. Med två löner ska det nog gå, min fru jobbar på bank. Barn är inget vi planerar. Det får bli som det blir, om de kommer. Det är inget konstigt att bo med föräldrarna, det fungerar, men visst vore det skönt att ha mer privatliv. Det har vi inte nu, medger Victor.
Anka har lämnat föräldrahemmet och köpt en trerummare på 51 kvadratmeter, där hon bor med sin hund. Banklånet slukar varje månad nästan 2 200 kronor av hennes lön på drygt 2 700 kronor. Så lägenhetsköpet var kanske inte helt klokt, funderar hon.
– Jag ska betala av banklånet i 30 år och är bara inne på mitt tredje! Fast det är skönt att ha ett eget hem och göra saker på mitt sätt. Men utan mina föräldrar skulle jag aldrig klara det. Jag får pengar av dem och de hjälper min bror också, som köpt hus.
Den som lyckas komma över en liten hyresrätt på ett rum och kök i Bukarest får betala cirka 1 300-1 800 kronor. För en trerummare uppskattar Victor månadshyran till 2 700–-4 100 kronor.
All byråkrati i Rumänien främjar korruptionen. Pengar ”under bordet” var en självklarhet för att Anka skulle komma över lägenheten. Hennes lön ligger kring genomsnittet, men trots att det är knapert avstår Anka inte från att gå på klubb några gånger i veckan. Hon älskar att dansa.
Barnafödandet har gått ner i Rumänien. Anka berättar om tendensen att nöja sig med ett barn eller möjligen två. Förr var tre, fyra barn standard i det familjekära landet. Längre tillbaka förbjöd diktatorn preventivmedel. Föräldrar, oftast mamman, har laglig rätt att vara hemma från jobbet med sitt barn i två år och få ersättning som motsvarar den lagliga minimilönen.
– Det är dyrt att skaffa barn. Bara barnvagn en kostar över 900 kronor!
Hur tror ni att EU har utvecklats om tio år?
– Vi kommer att se ännu mer uppdelning av folk, i välbeställda och människor som har det sämre. Regeringen kommer att tvinga på alla unionens synsätt och arbetsgivarna kommer att kunna göra vad de vill med de anställda, när företag köps upp av internationella bolag. Redan i dag för regeringen nästan ingen social dialog alls med fackförbunden, säger Victor.
Anka berättar om en europeisk ungdomskonferens där de unga kallades ”the hopeless generation”, den förlorade generationen. Hon betonar:
– Jag vill i stället ge människor en känsla av hopp, visa att vi tillsammans kan skydda våra rättigheter. Framtiden är inte så mörk. När Rumänien har betalat tillbaka lånen till Internationella Valutafonden och EU kommer livet att bli bättre.
Fotnot. Tunnelbanebolaget heter Metrorex S.A. För enkelhetens skull har vi omvandlat alla angivna valutor, från euro och rumänska leu till svenska kronor.
