Är du rädd på jobbet, taxiförare?
Arbetsmiljö. En måndag i början av november ringlar sig kön av taxibilar lång vid Franks gatukök utanför Göteborgs centralstation. Transportarbetaren knackade på några rutor och frågade: Känner du dig säker när du jobbar?
Men först talar vi med John Federstedt, ordförande för Transports taxisektion i Göteborg.
Han kör från taxifickan vid centralstationen och till höger om bilen är det som en gång var stadskärnans gräns.
– För ovanlighetens skull regnar det här, säger han och rattar in på en gata med gångtrafik. Elbilen smyger fram.
Han har tänkt på frågan om trygghet och hört sig för bland kollegorna på åkeriet. John kör inte natt längre. Men har gjort det.
Jobbet är nästan helt kontantfritt och med det har den värsta rånrisken försvunnit. När kunder sätter sig i bilen tar en kamera blixtsnabbt en bild och så finns en larmfunktion.
– Om någon trycker på larmet så går det direkt till växeln och alla chaufförer som är i närheten kommer dit direkt. Det brukar räcka med att det är fler människor där för att lugna ner situationen.
Stökigt ibland
John Federstedt kan inte minnas att han varit rädd på jobbet. Men nog kommer han ihåg tillfällen som varit stökiga. Som den där gången då han först upplevt ett regelrätt slagsmål mellan två kunder i baksätet. Släppt av dem och så kommer en kille springande, jagad av flera män. Killen slängde sig in i bilen och John låste dörren. Två killar satte sig på huven.
– Vi chaufförer har alltid koll på var polisstationen är och jag funderade på om jag skulle köra dit med dem och lämna dem där. Men till slut så tittade jag i backspegeln och såg att ingen var bakom mig. Jag tog gas bakåt och de gled av huven
Men annars är det oftast lugnt.
John har en arbetsgivare som är förstående och har sagt att det inte är någon vits att bråka med kunder som vägrar betala.
– I slutändan är det en kvart av ditt liv. Det är ingenting att bråka om i det stora hela, säger han.
Finns det platser du inte gärna åker till?
– Nej, egentligen inte. Men vissa ställen är jobbigare att åka till. I lite ”finare” områden är det vanligare att de som är vana att pappa betalar klagar på priset och inte vill betala vad det kostar.
Inte rädd
Tillbaka i taxifickan vid korvkiosken på stationen. Paul Rahmquist vevar ner rutan och berättar att han känner sig trygg på jobbet. Han kan inte komma på att han någonsin är rädd.
Paul Rahmquist lyfter hellre upp allt det som är bra med jobbet. Som gammal lastbilschaufför blev han förvånad över hur socialt taxijobbet var när han började för fem år sedan. Alla pratar med alla och hjälper till.
Många taxiförare blev sjuka under pandemin, du blev inte rädd då?
– Nej, inte alls.
Fick du corona själv?
– Ja. Men det var ganska lindrigt. Min chef ringde och frågade om han kunde handla lite mat till mig och ställa utanför dörren. Det betyder mycket att ha en arbetsgivare som ser oss som riktiga människor.
Mer brottslighet
Albahad Butros känner sig inte lika säker. Han tycker att han ser mer brottslighet och narkotika på gatorna.
– Du vet. Vi taxichaufförer ser allt, mer än polisen. Det är mycket knark och brottslighet.
Mest oroar ekonomin honom. Han ser hur priserna går upp och små ringar på vattnet som visar att vi går in i andra tider.
– När jag står här vid stationen och väntar ser jag dem. Alla som letar burkar. De har helt vanliga kläder på sig. Förr kunde jag kanske se en eller två på en timme. Nu kan jag se tio som letar i den där, säger han och pekar på papperskorgen på den närmaste perrongen.
Är du trygg?
Han rycker på axlarna.
– Jag vet inte. Man vet aldrig. Förra månaden mördades en taxichaufför och ingen vet varför.
