Krönika

Älskade jävla väg

Davids krönika. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Köpenhamn, ett slags port mot kontinenten, var ett mål och i nedre tonåren hade jag sällskap med en äldre tjej. Vi lämnade Stockholmsförorten och liftade söderut på E4:an. I Jönköping blev vi osams, eller om hon träffade en mer jämnårig kille och fortsatte söderut. Jag hamnade ensam ute på vägen och fick lifta hemåt igen.

Men sen var jag fast. Många gånger liftade jag själv eller med kompisar ner till hygget och de dygnet runt-öppna värdshusen i Köpenhamn.

Då var E4:an, före detta riksettan eller ”riskettan” som den också kallades, krokig och smal och ibland kullerstensbelagd, som genom Gränna. Och längs Vättern var vägräckena nerkörda av lastbilar på ett par ställen.

Senare, då jag fick barn i tjugoårsåldern tänkte jag ”Va fan ska jag göra nu?” Jag hade rest och jobbat runt om i Europa i flera år. Nu ville jag ta hand om familjen – och ha något slags frihet. Det fanns bara en sak att göra: köra lastbil!

Så efter en tid blev det vägen igen, ofta till Malmö och Helsingborg med dragbil. Jag har skrivit om den tiden i novellsamlingen Truck stop. En bok som nästan börjar bli ett historiskt dokument. För där står just om hur vägen gick igenom de flesta byarna och samhällena. Som Ljungby, Traryd, Vaggeryd och Värnamo.

Fiken fanns också. Vid Åsljunga motell stannade jag ofta på väg söderut för en absolut nödvändig kopp kaffe med rostbiffmacka under de gröna lampskärmarna. Annars hade jag inte pallat sista biten till någon av Skånehamnarna. Norrut var det Tuna motell utanför Nyköping som gällde för att ta sig hem till Stockholm.

I dag kör jag efter tidtabell Södertälje–Köpenhamn flera gånger i veckan och enbart på motorväg utanför samhällena. Trist? Jodå fast jag lyssnar mycket på böcker. Och då jag närmar mig Helsingborg och känner doften av hav och ser tegelkåkarna och hamnen får jag åter förnimmelsen av kontinenten och frihet.

Och ibland, under kvällssolens röda klot, när jag kommit iland i Helsingör och bilen tungt accelererar uppför backarna förbi de burgna villorna. Då kan det hända att jag kommer att tänka på någon jag träffade en gång för länge sedan i ett mörkt värdshus. Ett med bord impregnerade av öl och gammeldansk och svagt upplyst av stearinljus nerstuckna i flaskor.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Snorre Melchers:
    10 juli, 2021

    Fantastiskt skrivet och personligt likaså! Man lever sig in i det hela

  2. Börje Axelsson:
    10 juli, 2021

    Jag gillar berättelsen.

  3. Dan kotka:
    10 juli, 2021

    Frihet finns i att förflytta sig. Du kan också göra det genom att läsa om världar utanför din egen horisont.

  4. Thomas Laursen:
    9 juli, 2021

    Alltid givande att läsa David's alster.

  5. Sven Högosta:
    9 juli, 2021

    David ! Du skriver som om det vore jag när jag började vid 18 år att ligga ute åt min fars åkeri
    Väldigt bra!!!!

Lästips:

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Två olika världar i en

Davids krönika. Som barn, eller snarare som tonåring, lärde jag mig avsky poesi, teater och allt vad kultur heter. Vid den tiden, då jag var tretton år, min bror elva och syrran sju, hade mina föräldrar av någon anledning bestämt sig för att vi barn var stora nog att klara oss själva.

Lastbilschaufför stoppad – 100000 i sanktionsavgift

Åkeri. Fortkörning, obetald vägavgift, brott mot kör- och vilotider och extremt slitna däck. Polis som stoppade lastbilen på E18 insåg snabbt att ärendet var omfattande.

Bromsa ner – och tänk efter

Davids krönika. Det regnade på Grönland i höstas. 7 miljarder ton föll enligt tidningarna och det är första gången det över huvud taget sker. FN:s klimatpanel har gått igenom 14 000 miljörapporter och konstaterar att havsnivån kommer att stiga med mellan 0,5 och 1 meter i hela världen till nästa millennieskifte om inget görs.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Två olika världar i en

Superegon. Som barn, eller snarare som tonåring, lärde jag mig avsky poesi, teater och allt vad kultur heter. Vid den tiden, då jag var tretton år, min bror elva och syrran sju, hade mina föräldrar av någon anledning bestämt sig för att vi barn var stora nog att klara oss själva.

Bromsa ner – och tänk efter

Klimathotet. Det regnade på Grönland i höstas. 7 miljarder ton föll enligt tidningarna och det är första gången det över huvud taget sker. FN:s klimatpanel har gått igenom 14 000 miljörapporter och konstaterar att havsnivån kommer att stiga med mellan 0,5 och 1 meter i hela världen till nästa millennieskifte om inget görs.

Och barnen då?

Samhällsbärarna. ”Det dånar uti rättens krater / snart skall uppbrottets timma slå!” Kanske är det som det sjungs i Internationalen? Barnmorskorna vill i vart fall inte längre, chaufförsbristen är monumental med hundratusentals vakanser i Europa och brist på tusentals förare i Sverige.

Plattformsföretagen måste börja ta ansvar

Ordförandeord. Nu ska plattformsarbetares villkor regleras inom ramen för EU:s arbetsrätt. Det blir resultatet om EU-kommissionen får som den vill efter att man la ett förslag till ministerrådet och Europaparlamentet strax före jul.

Transportarbetarna förtjänar bättre

Ledare. Efter två år med en pandemi som lamslagit stora delar av samhället blir det allt klarare vad som är vår välfärds kärna. Skola, vård och omsorg ska bara fungera, oavsett sjukfrånvaro och karantän. Men för allt fler blir det nu också tydligt att en annan bransch och dess medarbetare är oumbärlig i ett väl fungerande samhälle: Transportarbetarna, du och dina arbetskamrater.

Nu ökar dödsolyckorna på jobbet igen

Debatt. Pandemin är långt ifrån över men om vi ska nämna något positivt så har allt fler kunnat gå tillbaka till arbetet. Nu var det väldigt många som inte kunnat arbeta hemifrån men åtskilliga arbetsplatser stängde ner eller minskade kraftigt på sin verksamhet. Baksidan? Från minskade dödsolyckor ser vi nu helt plötsligt en ökning. Elva arbetare fler än 2020 har fått sätta livet till på grund av livsfarlig arbetsmiljö. Totalt 42 människor som är våra vänner, mammor, pappor eller syskon som aldrig mer fick komma hem.

Låt civilanställda hjälpa trafikpolisen

Debatt. Ett fungerande transportsystem är avgörande för att människor och varor ska kunna transporteras över hela landet men även över landsgränser.

Avslaget och uppgjort på LO:s kongress

Ordförandeord. Tack för det här året. Det har som alla vet varit ett märkligt år med pandemi, restriktioner både hit och dit. Precis när man trodde att det började lätta kom nästa omgång. Nu hoppas jag bara att 2022 ska bli ett år där vi kan ha verksamhet, på ett så vanligt sätt som möjligt.

På spaning efter den väska som flytt

Ledare. Om knappt ett år håller Svenska Transportarbetareförbundet kongress. Det känns stort och viktigt. Väl medveten om att historien aldrig upprepar sig, människor alltid, tänkte jag lyfta något viktigt för mig. Handväskan. Eller rättare i dag, axelremsväskan.

Vart är vi på väg inom LO och politiken?

Ordförandeord. Frågetecknen runt framtidens LO och framtidens socialdemokrati har blivit allt fler och svaren tyvärr allt färre den här hösten.

Klimatkonferensen Cop26

Framgång eller misslyckande

Rapport. I november möttes världsledare i Glasgow för toppkonferens om klimatet, Cop26. Ulf Jarnefjord, under många år regionalt skyddsombud på Transports Göteborgsavdelning, var på plats. Här skriver han själv om mötet – om fackligt samarbete, om miljöhot och svårigheter att nå resultat. Läs hela rapporten här:

Och barnen då?

Davids krönika. ”Det dånar uti rättens krater / snart skall uppbrottets timma slå!” Kanske är det som det sjungs i Internationalen? Barnmorskorna vill i vart fall inte längre, chaufförsbristen är monumental med hundratusentals vakanser i Europa och brist på tusentals förare i Sverige.

LAS – om detta måste vi prata

Debatt. Lagen om anställningsskydd betyder också att vi vågar gå samman på arbetsplatserna och organisera oss fackligt. När man läser förslag till förändring av turordningen så vet vi att det kommer att drabba de som är sjuka lite för ofta, de som säger ifrån, de som chefen inte riktigt tycker ”passar in”.

Kissnödiga män och kvinnor

Även färdtjänstförare måste få kissa!

Insändare. Nu får det vara nog! En färdtjänstförare, vi kan kalla honom ”Gustavsson”, talar om för facket att han ringt Beställningscentralen (BC), hos Region Örebro Län, för att meddela att han behöver en paus för han var så kissnödig att det gjorde ont. Svar: Det går inte.

LAS-förändringarna bryter mot det fackliga löftet

Debatt. Att LAS-förändringarna var dömda att gå i stöpet säger sig självt, när man läser det fackliga löftet. Vad det beror på kan de lärda få tvista om. En sak är klar, alla förbund kan inte se förändringen som en förbättring.