Med sjumilakliv mot jämställdhet?
Åkeri. Lastbilsyrket är på snabb marsch mot en jämnare könsfördelning. Kvinnorna kommer med stormsteg – på gymnasiets transportprogram är en tredjedel tjejer.
– Men det är bara ena delen. Nästa steg är att få dem att vilja stanna, och då behöver man undersöka uttrycken för ojämlikhet i yrket, säger Lisa Ringblom, forskare i arbetsvetenskap vid Malmö universitet.
En historia som alla kvinnliga chaufförer kan berätta går ungefär så här: ”Jag stack bara in huvudet för att fråga vilken port det är jag ska backa emot, och innan jag hinner blinka står tre gubbar där och ska hjälpa mig backa”.
– De här kvinnorna får sin professionella identitet ständigt petad på. Vad den här hjälpen gör, är att den aktiverar föreställningar om kvinnors beroendeställning till män. Det kommunicerar på ett subtilt sätt förväntningar om kvinnors underlägsenhet.
Akilleshäl
Lisa Ringblom forskar om genus och jämställdhet i mansdominerade yrken. Tidigare studier samt de egna intervjuerna med kvinnliga chaufförer visar att den professionella identiteten är en oerhört viktig del av yrket. Hon kan också visa hur den för kvinnliga lastbilschaufförer har blivit en akilleshäl.
– En duktig lastbilschaufför är en problemlösare. Självständighet och autonomi är starka professionella markörer, och egenskaper som är viktiga att ha för att trivas med och klara sitt jobb. Och det är just de egenskaperna som den oombedda hjälpen tar bort från kvinnorna.
Beteendet är subtilt: Att vara hjälpsam brukar allmänt uppfattas som en dygd. För kvinnorna blir det dubbla signaler: han visar en vänlighet men varför känns det inte bra?
– Hjälpen kommer till en långsiktig kostnad – det vill säga synen på kvinnor i yrket. Kvinnorna uppfattar att den här hjälpen betyder något annat än det som utspelas på ytan, och att det betyder något också hur de hanterar hjälpen.
Olika strategier
Det finns olika strategier. Den vanligaste är att vänligt avböja: ”Tack, men nej tack. Jag säger till om jag behöver hjälp.” En annan är att ta emot hjälpen och låta männen som erbjudit den jobba.
– Det blir som ett ”straff”. ”Du erbjuder mig hjälpen när jag uppenbarligen inte behöver den, men är du så dum så får du väl bära, då.” Det blir ett sätt att få tillbaka sin egen agens. Den kvinnliga chauffören kanske kände sig tilltryckt, men hon kom vinnande ur.
Men kan då inte hjälp vara uppriktigt menad?
– Det är väldigt tydligt att det här är ett beteende som finns på systemnivå. I det här jobbet går inte alla omkring och hjälper varandra hela tiden, detta riktas tydligt mot kvinnor. Men jo, intentionen är viktig. Det kan komma från en bra plats. Då är det fint, men det blir ändå en björntjänst.
Ojämnställdhet
Hjälpandet sker både externt och internt. Män på lagret, på verkstaden, andra chaufförer, kunder…i andra sammanhang kunde man kanske prata om ”patriarkatet”. Men Lisa Ringbloms forskning handlar om att avtäcka uttryck för överordning och underordning i en yrkeskontext.
– Vi säger ofta att det är jämställt i Sverige, eftersom det inte finns formella hinder för kvinnor att delta i arbetslivet. Vi vet samtidigt att det inte är så. Därför är det så viktigt att vi blir medvetna om vad som sker informellt. Och den här hjälpen innebär ett görande av ojämställdhet.
Kvinnor har alldeles nyligen gjort sitt inträde på bred front i yrket. Fortfarande är bara elva procent av chaufförerna kvinnor, men de stora kvinnliga kullarna på väg in kommer att förändra bilden. Förutsatt att de stannar, förstås.
Riskerar en exit
– Kvinnorna jag intervjuade kände att männen med sin oombedda hjälpsamhet hela tiden var där och petade på deras tillhörighet, duglighet och yrkesidentitet. Om sådana subtila processer får fortsätta, så riskerar vi att kvinnor inom några år i stället gör en exit.
Lisa Ringblom hejdar sig lite.
– Här vill jag säga att den absoluta majoriteten av kvinnorna verkligen gillar sina jobb. De trivs och de har det bra. Men man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt: saker kan alltid bli bättre.
