Krönika

Vredens druvor

Davids krönika. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Liksom jag färdas huvudpersonerna i boken genom sitt land i en lastbil. Fast deras är mycket sliten och de reser västerut genom Amerika från Oklahoma till Kalifornien. På flaket och i hytten har de hela släkten och några till.

De, liksom hundratusentals andra, är lantbrukare som har blivit bortkörda från sina marker av bankerna då de inte kunnat betala räntorna. I Kaliforniens hoppas de få jobb på fruktodlingarna.

Den gamla Hudsonlastbilen är minst sagt skraltig och för den motorintresserade är boken som en reparationshandbok då bilen hela tiden vill falla samman. Men männen, framför allt sonen Al, får den att hålla ihop på ett mirakulöst sätt och de tar sig både över bergen och genom Nevadas öken. Det här är verkligen en trettiotalets roadmovie!

Men när de kommer fram till Kalifornien, ett böljande grönt landskap med fruktodlingar så lång ögat når, börjar problemen på allvar. Visst, det finns jobb. Men lönen … Den räcker knappt till mat för dagen.

De kallas Oakies av lokalbefolkningen och de bor i tältläger, så kallade Hoovervilles, där de ständigt blir trakasserade av poliser och riskerar få sina tält nedbrända av lokala band (i Sverige hade de kanske varit en del av SD:s svans).

De resande mot Kalifornien är mestadels hyggliga människor som hjälper varandra så gott det går. Särskilt i slutet av boken, där det som händer nästan får mig att falla i gråt.

Men de är utstötta. Amerika är ett nybyggarland och de som en gång erövrat jorden är rädda att de hungriga nykomlingarna i sin tur ska ta den ifrån dem.

Jag lyssnar medan jag kör genom ett försommargrönt landskap. När jag stannar vid en vägkrog utanför Jönköping, njuter jag av kaffet som jag kan köpa utan att behöva vittja plånboken på de sista centen. Väl medveten om hur tunn vår välfärds hinna är. En dag kanske vi alla driver runt efter vägarna och ser våra kära gå bort av sjukdomar och undernäring.

I det läget kan amerikaner börja hata amerikaner, västtyskar hata östtyskar, svenskar hata nysvenskar. Kanske är det oss själva vi ser i alla de trashankar som flyr för att söka ett bättre liv. Är det därför hatet kan uppstå? För att vi är så rädda?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Gunhild Wallenius:
    30 juni, 2019

    Bra att ljudböckerna sprider även böcker som funnits länge!

  2. Thomas Laursen:
    30 juni, 2019

    Rädsla kanske kan vara en drivkraft.

  3. Lisa Wellhard:
    29 juni, 2019

    Bra jobbat med boken

  4. Pelle Bengtsson:
    26 juni, 2019

    Ligger mycket i din artikel, många som åker här kan inte försörja sig hemma o därför hamnar här hos villkorslösa arbetsgivare o prisdumpande uppdragsgivare

Lästips:

David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

Davids krönika. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Cabotagefusk blir dyrare

Åkeri. Nyligen friades DHL i hovrätten i en tvist om beställaransvar. Knäckfrågan handlade om hur cabotagetransporter ska definieras. I dag presenterade regeringen flera förslag på lagskärpningar. Bland annat högre böter.

Transportarbetarens logga / Transportarbetarens logo

Farlig trötthet utbrett problem

Åkeri. Europas yrkesförare kör ofta trötta. En tredjedel av lastbilsförarna har någon gång under det senaste året somnat vid ratten. Det visar en stor studie av den Europeiska Transportfacket, som kopplar ihop tröttheten med dåliga arbetsvillkor.

Det måste gå att kombinera lönsamhet och schysta villkor

Debatt. Marknaden för bud och hemleveranser har vuxit explosionsartat de senaste åren. Dels tack vare digitaliseringen men den har också accelererat kraftigt på grund av coronapandemin.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Älskade jävla väg

På väg. Det började med Bob Dylan. Hans nasalt gnälliga sång lockade mig ändå som tonåring till att längta ut på vägarna. Inte minst för alla hans besjungna erövringar. Som i ”Girl from the north country”.

Att bygga ett hus tillsammans

Hattstugan. Vad gör man då den vuxna dottern är ledsen, har problem med en tidigare relation, är sliten efter flera års nattjobb som barnmorska och av att vara ensamstående med ett barn? Och hon har en enda stor önskan: att bygga ett eget hus? Jo vi bygger förstås ett!

Diktaturen som alla älskar?

Politik. Vid mina ändlösa körningar upp och ner genom landet noterade jag att det var ovanligt många ekipage med sjöcontainers på vägarna strax efter påsk. Helsingborgs godsbangård var också full av containertåg.

Vi är bra på att lyssna!

Ledare. Hej kamrater och läsare! Här skriver jag nu för första gången, som ny tillförordnad chefredaktör för tidningen.

Vad är en röst på S värd i nästa val?

Ordförandeord. Vart är Socialdemokraterna på väg egentligen? Frågan är ytterst aktuell och bottnar i att partiet nu tvingas leverera det elände man gick med på i den så kallade januariöverenskommelsen.

Kräv att vi ska få använda toaletten!

Insändare. Det är ingen hemlighet att gigekonomins företag, som Foodora, inte tar hänsyn till arbetarnas rättigheter och säkerhet. Förutom usla arbetsvillkor, mycket låga löner och osäker arbetsplats, måste vi också utstå omänskligt bemötande av restaurangerna.

Utsatt arbete i färdtjänsten

Insändare. Vi färdtjänstchaufförer är en av de personalgrupper som får samhället att fungera. Vi tillhör en samhällsviktig funktion. Vi kör barn med olika behov till skolan. Äldre till daglig verksamhet, vårdinrättningar och sjukhus.

Jag känner mig verkligen inte trygg …

Ordförandeord. En fråga man kan ställa sig i dessa i flera avseenden märkliga tider är ju vad som i framtiden kommer att vara det så kallade nya normala. Jag tänker på flera saker, men vill börja med det som håller på att hända inom LO.

Nu lämnar jag över

Ledare. Det här blir min sista ledarkrönika i Transportarbetaren. Efter 19 år som chefredaktör lämnar jag stolen, för att gå i pension lite senare i år. Många tankar snurrar när jag försöker summera min tid på Transport och förbundets medlemstidning.

Individuella löner styrs av godtycke

Debatt. Hur är det möjligt att fortsätta med individuella löner? Trots detta har man fortfarande individuell lönesättning inom offentlig verksamhet.

Bannlys ackord på samhällsbetalda resor

Insändare. Låt oss gå samman i hela landet, lägga ner jobbet, samla ihop oss utanför riksdagshuset och ställa politikerna mot väggen. Det är sjukt att köra gamla, sjuka och skolbarn på ackord! Att det bara får fortgå år efter år.

Kasta sten i glashus…

Ledare. Posten, numera Postnord, har fått ta mycket skit genom åren. En del är säkert motiverat, men det finns ändå skäl att nyansera bilden.

Man får städa upp sin egen skit

Ordförandeord. Transportarbetareförbundet tar alltid strid för sina medlemmar när striden måste tas. Vi som är medlemmar i förbundet har detta som en naturlig del av förbundets DNA, våra utbildningar präglas av detta och våra anställda och förtroendevalda fostras in i detta.