Krönika

Vredens druvor

Davids krönika. En vanlig dag. E4:ans alla långtradare från öst med mest konsonanter på kapellen kör om mig, där jag ligger i åttiotvå kilometer i timmen. En del klarar det med marginal. Andra felbedömer avståndet och går in alldeles för nära så att jag tvingas bromsa eller gå ut i kanten. Men det gör inget för jag lyssnar på en fantastisk ljudbok: Vredens druvor av John Steinbeck.

Liksom jag färdas huvudpersonerna i boken genom sitt land i en lastbil. Fast deras är mycket sliten och de reser västerut genom Amerika från Oklahoma till Kalifornien. På flaket och i hytten har de hela släkten och några till.

De, liksom hundratusentals andra, är lantbrukare som har blivit bortkörda från sina marker av bankerna då de inte kunnat betala räntorna. I Kaliforniens hoppas de få jobb på fruktodlingarna.

Den gamla Hudsonlastbilen är minst sagt skraltig och för den motorintresserade är boken som en reparationshandbok då bilen hela tiden vill falla samman. Men männen, framför allt sonen Al, får den att hålla ihop på ett mirakulöst sätt och de tar sig både över bergen och genom Nevadas öken. Det här är verkligen en trettiotalets roadmovie!

Men när de kommer fram till Kalifornien, ett böljande grönt landskap med fruktodlingar så lång ögat når, börjar problemen på allvar. Visst, det finns jobb. Men lönen … Den räcker knappt till mat för dagen.

De kallas Oakies av lokalbefolkningen och de bor i tältläger, så kallade Hoovervilles, där de ständigt blir trakasserade av poliser och riskerar få sina tält nedbrända av lokala band (i Sverige hade de kanske varit en del av SD:s svans).

De resande mot Kalifornien är mestadels hyggliga människor som hjälper varandra så gott det går. Särskilt i slutet av boken, där det som händer nästan får mig att falla i gråt.

Men de är utstötta. Amerika är ett nybyggarland och de som en gång erövrat jorden är rädda att de hungriga nykomlingarna i sin tur ska ta den ifrån dem.

Jag lyssnar medan jag kör genom ett försommargrönt landskap. När jag stannar vid en vägkrog utanför Jönköping, njuter jag av kaffet som jag kan köpa utan att behöva vittja plånboken på de sista centen. Väl medveten om hur tunn vår välfärds hinna är. En dag kanske vi alla driver runt efter vägarna och ser våra kära gå bort av sjukdomar och undernäring.

I det läget kan amerikaner börja hata amerikaner, västtyskar hata östtyskar, svenskar hata nysvenskar. Kanske är det oss själva vi ser i alla de trashankar som flyr för att söka ett bättre liv. Är det därför hatet kan uppstå? För att vi är så rädda?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Gunhild Wallenius:
    30 juni, 2019

    Bra att ljudböckerna sprider även böcker som funnits länge!

  2. Thomas Laursen:
    30 juni, 2019

    Rädsla kanske kan vara en drivkraft.

  3. Lisa Wellhard:
    29 juni, 2019

    Bra jobbat med boken

  4. Pelle Bengtsson:
    26 juni, 2019

    Ligger mycket i din artikel, många som åker här kan inte försörja sig hemma o därför hamnar här hos villkorslösa arbetsgivare o prisdumpande uppdragsgivare

Lästips:

Transportarbetarens logga

Nu körs vaccinet ut i landet

Åkeri. På annandagen rullade de första transporterna med vaccin mot covid-19 in i Sverige. Vilka transportörer som ska leverera vaccinet ut till regionerna har varit omgärdat av sekretess och hårda säkerhetskrav.

David Ericsson

Virusets väg

Davids krönika. Covid-19, Sars 2, corona … Okärt barn har många namn. En sak är säker, dess dödlighet är större än i många andra pandemier och jag har själv förlorat en bekant i sjukdomen.

Linköping och Uppsala domkyrkor

Dom sticker upp

Landmärken. Genom seklen har de stora katedralerna hälsat resande på landsvägar och till sjöss. Högt över andra byggnader och synliga på mils avstånd – välbekanta och kanske lugnande för den som färdats genom mörka skogar eller stormiga hav. Eller bästa landmärket att tävla om att se först från bilen.

Inget annat än vidrigt

Debatt. Fredagen den 4 december upplevde vi slutet på arbetarrörelsen, som vi har lärt känna den. Vi arbetare upplevde det stora sveket från våra kamrater i IF Metall och Kommunal.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Virusets väg

Corona. Covid-19, Sars 2, corona … Okärt barn har många namn. En sak är säker, dess dödlighet är större än i många andra pandemier och jag har själv förlorat en bekant i sjukdomen.

Chauffören – en luffare?

Frihet. Många tror nog att luffarna som drog efter vägarna för över hundra år sedan och tiggde mat i gårdarna, gjorde det för att de antingen var arbetslösa eller arbetsskygga. Jag tror att sanningen är mer komplicerad än så. Arbeten har nog alltid behövt göras men frågan är till vilket pris.

Att läsa med öronen!

Läsning. När jag och en kamrat kom in på en dansk pizzeria utanför Köpenhamn, påpekade pizzabagaren förskräckt att vi måste ha ansiktsmask. Kollegan hade redan en medan jag raskt fick en tilldelad.

Snacka om kalldusch …

Ledare. Torsdagen den 3 december 2020. Dagen då IF Metall och Kommunal manifesterade LO:s oförmåga att hålla samman.

Ett stort svek mot svenska arbetstagare

Ordförandeord. Vi närmar oss slutet av detta minst sagt annorlunda, och ur många olika aspekter tuffa, år. Vi har tvingats hantera en pandemi som påverkat oss alla personligen. Och den har också påverkat förbundets verksamhet på flera områden. Bland annat fick vi skjuta fram avtalsrörelsen, en åtgärd som inneburit ett väldigt komprimerat arbete i slutet av året.

Socialdemokraterna säljer sin själ

Debatt. Villkoren som arbetare i Sverige har före 1900-talets början varit allt annat än bra. Vilket leder till att arbetare i slutet 1800-talet går ihop på arbetsplatserna, som med tiden blir fackföreningar.

Bered dig på ett liv som fattigpensionär

Ledare. Är du strax över 20 år och lastbilschaufför? Då kan du på ålderdomen se fram mot ungefär 11 400 kronor i pension från staten, förutsatt att du pallar att köra till fyllda 65 år.

Arbetsgivarna agerar respektlöst

Ordförandeord. Avtalsrörelsen pågår för fullt, och med stor sannolikhet har det hänt en hel del från det att denna krönika skrevs till att Transportarbetaren ligger i din brevlåda.

För dagbok på jobbet

Insändare. För ni dagbok i ert arbete? Om inte, varför? Min far var noga med att se till att jag förde dagbok, när jag började köra för elva år sedan.

Pungsparka tillbaka i las-debatten!

Debatt. Om parterna på allvar ska behålla balansen på svensk arbetsmarknad så borde vi väl rätteligen inte enbart diskutera hur arbetsgivaren lättare skall kunna säga upp personal genom att luckra upp lagen om anställningsskydd (las).

Hyllningsrop med lukt av hyckleri

Ledare. På senare tid har hyllningskören över den svenska modellen och kollektivavtalen nått stormstyrka. Det finns snart ingen tongivande debattör, ledarskribent eller företrädare för näringslivet, facket eller rikspolitiken som inte uttalat sitt stöd för tanken att det är arbetsmarknadens parter som själva ska göra upp om spelreglerna på arbetsmarknaden.

Vad är trygghet för en arbetare?

Ordförandeord. Under senare tid har jag allt oftare funderat på vad som är trygghet för en arbetare. Hur jag än vänder och vrider på frågan så landar jag i att det rör sig om en trygg anställning och en vettig arbetsmiljö.

Ovissheten består

Ordförandeord. När jag skriver detta har regeringen precis lagt sin höstbudget. En budget som definitivt inte är som förr, på gott och ont. Den här budgeten är ett stort steg framåt jämfört med tidigare under mandatperioden, inte minst fördelningspolitiskt.