Krönika

Hur ska det gå?

Davids krönika. Årets lilla löneförhöjning har kommit och snart drar nästa års avtalsrörelse i gång. Efter vad man kan läsa blir det ett normalt avtal inom transportbranschen. Ett som följer industrins så kallade märke. Alltså drygt två procents lönelyft. I vart fall arbetsgivarna verkar nöjda. Men hur kan de vara det?

De tycker att de kommer billigt undan. Men varje dag får jag ett antal jobberbjudanden på nätet: ”Vi är ett glatt gäng som nu utökar åkeriet”. Eller ett åkeri norr om Stockholm som på stående fot erbjuder 34 000 i månaden för någon långkörning.

Ändå är det bara de hoppfulla som annonserar. Flera åkare säger att det är meningslöst eftersom ändå ingen söker jobben. Tv har också visat reportage där stora linjeåkerier har tiotals bilar som ingen vill köra, stående på gården.

Då är det inte så konstigt att det ”glada gänget” gärna vill utöka sin verksamhet och ta hand om jobben – fast de har ju inte heller något folk …

Hur intressant är det för blivande chaufförer med ett avtal på runt 27 000 kronor i månaden? När lönerna borde ligga på långt över 30 000 för att någon ens ska söka sig till branschen.

Folk protesterar inte längre med vilda strejker och upprop. Man ”röstar med fötterna” i stället och överger det man inte tror på.

För de flesta vet numera vad det innebär att vara chaufför: att likt en robot jobba jämt och sällan hinna hem till kvällsmaten – om man ens är i hemstaden när arbetstiden är slut.

De runt artontusen man får ut efter skatt räcker knappt ens till att försörja en halv familj. Så för att få upp lönen behövs ett oändligt antal övertidstimmar och traktamenten. Som i sin tur omöjliggör just ett familjeliv. För vem vill vara tillsammans med en person som aldrig är hemma?

Skälet till att lönerna hållits nere hittills är till viss del den internationella konkurrensen. Men den verkar det faktiskt börja bli lite ordning på nu. Till och med rumänska åkare som etablerar sig i Sverige skriver kollektivavtal.

I stället är industrins stora våta dröm att det ska komma AI–robotar som kan köra lastbilarna. Ingenjörerna grubblar och grubblar, inte bara över hur man ska kunna köra förarlöst, utan också hur man ska få till automatiska lastningar och lossningar (Kanske ett ”walking floor” som skickar ut godset direkt på backen?)

Stora saker är på gång – hoppas man. Men vi med mänskliga händer måste ändå börja få den lön vi är värda för ett arbete som är långt mer komplext än vad många tror. Och till slut är det nog ingenjörerna som kommer att ersättas med AI-robotar. Långt före chaufförerna.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

  1. Per Olof Lundin:
    8 maj, 2019

    Bra skrivet, så är verkligheten... jag tror att näringen har "bitit sig själv i nacken"!
    Jag är ju själv 70+ och har just förnyat mitt YKB för 5 år till... får se hur mycket
    jag kan jobba när jag blir 76..? Är det den verklighet vi vill ha..?? "Turken"

  2. Lena Blomquist, red:
    6 maj, 2019

    Transportarbetaren vill svara på kommentaren om bidrag till S. Fackförbundet ger inte ekonomiskt bidrag till något politiskt parti.
    https://www.transportarbetaren.se/sa-anvands-din-fackavgift/

  3. David:
    5 maj, 2019

    Det är ju inte konstigt det fattas chaufförer. Har kör i 20 år, sen jag var 18, men håller på att skola om mig pga lönen och arbetstiderna är så dåliga. Tror inte jag har haft en enda månad på 20 år utan att ha haft övertid eller övernattning. Det är nog dags att tänka om både för arbetsgivare och fack om hur man ska vända trenden men chaufförsbristen. För ingen vill jobba för 27000 i månaden i ett av Sveriges farligaste yrke.

  4. Robi Lindström:
    4 maj, 2019

    Instämmer till 100 med författaren. Löneutvecklingen har stått stilla, när digitala färdskrivare och YKB tvång infördes hette det att lönerna och uppskattningen av jobbet skulle stiga. Men det har ju inte hänt, eller hur? Samtidigt har längre körningarna övertagits totalt av forna öst statare och dom körningar som vi skandinaver har fått ha kvar har varit dom som kräver mera kompetens samt språkkunskaper. Även distributionspriserna har påverkats till den grad att lönsamheten pressats ner till en nivå där marginaler mest går att hitta genom att fuska med kör och vilotider. Endast genom att jobba ca 200 timmar och över i månaden har man kunnat få ihop till en lön som går att leva på. Tyvärr till bekostnad av livet i övrigt. Lade själv av med chaufförsyrket för strax över ett år sedan, var nog ett av dom bättre besluten som jag har fattat under dom senaste 20 åren eller så. Gillade jobbet (gör nog det fortfarande) men är rätt säker på att för egen del är det färdigjobbat som yrkeschaufför. Man kan ju tycka att när man som jag under lång tid samlat erfarenhet och spetskompetens i en bransch som kräver så mycket som chaufförsyrket så skulle grundlönen börja med en 3 åtminstone. Men tydligen inte så nu får det vara, finns andra jobb för den som är villig att ta i. Pengarna till vettiga chaufförslöner kommer nog fram till slut, när bristen blir så stor att det börjar påverka ekonomin hos dom "stora" transportörerna men där är vi inte ännu. Och då har många av oss lagt av och hittat andra yrken där man faktiskt även får vara hemma ibland. Så framtiden i transportbranschen kommer antagligen fortsättningsvis under lång tid att vara svår, snart även för det gänget som sitter på pengarna.

  5. Torbjörn Lennartsson:
    4 maj, 2019

    Jag är inte medlem i transport. Men som jag och min arbetsgivare brukar säga i denna frågan så vore det bra om ni i transport kunde sätta press på avtalet. För i min bransch ( jag kör rundvirke ) skulle ni kunna pressa upp avtalet med tio procent så måste södra i mitt fall betala åkaren vad det kostar. I ett sådant läge skulle jag kunna tänka mig att bli medlen igen. Jag gick ur facket för över tjugo år sedan på grund av en uppsägning så att min åkare var tvungen att säga upp mig.

  6. Thord Jansson:
    4 maj, 2019

    Jag tycker att Transport skall dra in alla bidrag till Socialdemokraterna genast och när dom blir ett arbetarparti kanske dom kan få lite.
    Tycker även att Transport ska demonstrera/protestera mot vansinnet att hela tiden höja skatt på bränslet.
    (Dvs, sluta att sticka huvudet i sanden och bli en fackförening som kämpar för oss arbetare)
    Det kommer i en nära framtid slå ut seriösa åkerier och drabbar även oss arbetare som måste använda bilen.(landsbygden)
    Man kan inte stötta ett parti som hela tiden höjer skatten på drivmedel och pratar om miljön.
    Det är bara ett svepskäl för att dom inte kan hantera rikets penningar....
    Ps, är absolut för att vi måste göra nåt åt miljön
    Men ser inte att det där är rätt sätt/enda.
    Mvh. Thord Jansson

  7. Janne Nilsson:
    4 maj, 2019

    Då kanske transport borde gå i bräschen och skrota 'märket' och verkligen kräva rejäla lönelyft. Har ju givetvis inget hopp om detta för hela fackföreningsrörelsen har tyvärr korrumperats.

  8. Nick:
    4 maj, 2019

    Bra skrivet ! Efter 31 år i branchen så börjar lusten tryta inte bara för mig m många fler. Våra vänner hemmavid ligger på 30 o uppåt i lön och sover hemma varje natt medans vi andra på 27 ligger ute 10-12 nätter i mån. Bara iår har vi ett manfall på 7 chaufförer så blir d ingen ändring snart så är vi fler som går över till annan arb marknad.

  9. Thomas Laursen:
    4 maj, 2019

    Ett bra intressant inlägg. Så sant om hur det är att köra långdistans. Man måste ha en förstående fru. Inga barn hemma. Har kört allt utom bränsle. Sämst var löstrailer dragningar för DSV. Bäst för Schenker. Det var allra bäst med NON och Börje Jönsson. Det var på den goda tiden med Lomme och Kent Persson som förmän. Rena öknen hos GP Last.

  10. Ted:
    2 maj, 2019

    Det här har jag påtalat för transportarbetareförbundet i åratal, tyvärr utan att få gehör.
    Vår grundlön måste upp och det rejält, vi har ingen löneglidning utan det är lägstalönen som gäller på de flesta arbetsplatser.
    I byggsvängen är 35000 i grundlön inget konstigt, kämpa åt samma nivå för chufförer.

    Vad gäller våra traktamenten har de stått stilla i många år nu, maten och dusch längs vägarna har
    däremot inte gjort det, bedrövligt.

Lästips:

Transportarbetarens logga

Nu körs vaccinet ut i landet

Åkeri. På annandagen rullade de första transporterna med vaccin mot covid-19 in i Sverige. Vilka transportörer som ska leverera vaccinet ut till regionerna har varit omgärdat av sekretess och hårda säkerhetskrav.

David Ericsson

Virusets väg

Davids krönika. Covid-19, Sars 2, corona … Okärt barn har många namn. En sak är säker, dess dödlighet är större än i många andra pandemier och jag har själv förlorat en bekant i sjukdomen.

Transportarbetarens logga

Förhandlingarna för taxiförarna fortsätter på onsdagen

Taxiförare. Avtalsförhandlingarna för taxiförarna har avslutats för dagen och återupptas under onsdagen. – Vi har en konstruktiv dialog med arbetsgivarna, säger Transports centrala taxiombudman, Mats H Andersson.

Inget annat än vidrigt

Debatt. Fredagen den 4 december upplevde vi slutet på arbetarrörelsen, som vi har lärt känna den. Vi arbetare upplevde det stora sveket från våra kamrater i IF Metall och Kommunal.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson

Virusets väg

Corona. Covid-19, Sars 2, corona … Okärt barn har många namn. En sak är säker, dess dödlighet är större än i många andra pandemier och jag har själv förlorat en bekant i sjukdomen.

Chauffören – en luffare?

Frihet. Många tror nog att luffarna som drog efter vägarna för över hundra år sedan och tiggde mat i gårdarna, gjorde det för att de antingen var arbetslösa eller arbetsskygga. Jag tror att sanningen är mer komplicerad än så. Arbeten har nog alltid behövt göras men frågan är till vilket pris.

Att läsa med öronen!

Läsning. När jag och en kamrat kom in på en dansk pizzeria utanför Köpenhamn, påpekade pizzabagaren förskräckt att vi måste ha ansiktsmask. Kollegan hade redan en medan jag raskt fick en tilldelad.

Snacka om kalldusch …

Ledare. Torsdagen den 3 december 2020. Dagen då IF Metall och Kommunal manifesterade LO:s oförmåga att hålla samman.

Ett stort svek mot svenska arbetstagare

Ordförandeord. Vi närmar oss slutet av detta minst sagt annorlunda, och ur många olika aspekter tuffa, år. Vi har tvingats hantera en pandemi som påverkat oss alla personligen. Och den har också påverkat förbundets verksamhet på flera områden. Bland annat fick vi skjuta fram avtalsrörelsen, en åtgärd som inneburit ett väldigt komprimerat arbete i slutet av året.

Socialdemokraterna säljer sin själ

Debatt. Villkoren som arbetare i Sverige har före 1900-talets början varit allt annat än bra. Vilket leder till att arbetare i slutet 1800-talet går ihop på arbetsplatserna, som med tiden blir fackföreningar.

Bered dig på ett liv som fattigpensionär

Ledare. Är du strax över 20 år och lastbilschaufför? Då kan du på ålderdomen se fram mot ungefär 11 400 kronor i pension från staten, förutsatt att du pallar att köra till fyllda 65 år.

Arbetsgivarna agerar respektlöst

Ordförandeord. Avtalsrörelsen pågår för fullt, och med stor sannolikhet har det hänt en hel del från det att denna krönika skrevs till att Transportarbetaren ligger i din brevlåda.

För dagbok på jobbet

Insändare. För ni dagbok i ert arbete? Om inte, varför? Min far var noga med att se till att jag förde dagbok, när jag började köra för elva år sedan.

Pungsparka tillbaka i las-debatten!

Debatt. Om parterna på allvar ska behålla balansen på svensk arbetsmarknad så borde vi väl rätteligen inte enbart diskutera hur arbetsgivaren lättare skall kunna säga upp personal genom att luckra upp lagen om anställningsskydd (las).

Hyllningsrop med lukt av hyckleri

Ledare. På senare tid har hyllningskören över den svenska modellen och kollektivavtalen nått stormstyrka. Det finns snart ingen tongivande debattör, ledarskribent eller företrädare för näringslivet, facket eller rikspolitiken som inte uttalat sitt stöd för tanken att det är arbetsmarknadens parter som själva ska göra upp om spelreglerna på arbetsmarknaden.

Vad är trygghet för en arbetare?

Ordförandeord. Under senare tid har jag allt oftare funderat på vad som är trygghet för en arbetare. Hur jag än vänder och vrider på frågan så landar jag i att det rör sig om en trygg anställning och en vettig arbetsmiljö.

Ovissheten består

Ordförandeord. När jag skriver detta har regeringen precis lagt sin höstbudget. En budget som definitivt inte är som förr, på gott och ont. Den här budgeten är ett stort steg framåt jämfört med tidigare under mandatperioden, inte minst fördelningspolitiskt.