”Vi behöver organisera oss över gränserna”

– Facklig organisering över gränserna är vår största utmaning och vår viktigaste uppgift under de kommande åren. Det är de mest utsatta chaufförerna med låg lön och svåra arbetsförhållanden i Europa vi måste hjälpa. Det säger Roberto Parillo, ordförande i ETF:s vägtransportsektion.

Han är från Belgien och basar över sektionens cirka 750 000 medlemmar, däribland svenska Transports.

Med hjälp av en rad systerorganisationer har ETF genomfört en flerårig enkätundersökning med lastbilschaufförer från det gamla östblocket. Resultaten bedöms som chockerande:

– Vi visste redan innan att chaufförerna hade en svår situation både arbetsmässigt och socialt, men vi hade ingen dokumentation. Nu kan vi visa hur illa förarna har det som kör i framför allt Västeuropa, förklarar Roberto Parillo.

Chaufförerna från öststaterna har svarat på frågor på olika parkeringar. Tydligt är att de känner sig diskriminerade, jämfört med kollegorna från väst, både när det gäller lön och arbetsförhållanden.

Förarna arbetar i skift, som innebär att de är hemifrån mellan tre och 18 veckor i sträck. De tjänar ungefär mellan 2 700 och 3 600 kronor (300–400 euro) i månaden i grundlön. Till det kommer olika tillägg på cirka 360 kronor per dag de kör (40 euro). För många av chaufförerna skiftar lönen också med antal körda kilometer och hur många leveranser de gör.

Av intervjuundersökningen framgår att förarna jobbar enligt komplicerade arbetsscheman, som syftar till att arbetsgivarna ska klara sig undan kontroller och sanktioner. De anställda har svårt att få ta del av olika sociala skyddsnät, exempelvis sjukersättning och läkarvård. Dessutom får chaufförerna stora problem när lönen betalas för sent – eller inte alls.

I rapporten ondgör sig ETF över de allt talrikare postboxföretagen, som dumpar löner och kostnader, struntar i att betala skatt, sociala avgifter och pensioner och driver på utvecklingen mot en allt mer krisartad bransch. Undersökningen noterar att när de intervjuade förarna stöter på problem upplever de paradoxalt nog att det bara är arbetsgivarna som kan hjälpa dem, trots att det oftast är företagarna som orsakat dem. Kunskapen om vad fackligt medlemskap innebär är dålig.

– Svaren visar att det är de här personerna vi måste arbeta för. De rör sig i ett ingenmansland som ingen har någon insyn i. Gör vi inget nu kommer deras dåliga arbetsvillkor att sprida sig vidare till alla inom transportbranschen, betonar Roberto Parillo.

I arbetsprogrammet som kongressen antog framgår också att vägsektionen ska uppmuntra och bistå medlemsländer som vill dra i gång olika former av gränsöverskridande organisering av chaufförer.

– Nu gäller det för facken i de olika länderna att föra det vidare ut till sina medlemmar, till chaufförerna ute på vägarna. Grundförutsättningen är att utländska chaufförer ska tjäna lika mycket som förarna i det land de kör i, framhåller Roberto Parillo.

Han berättar att det belgiska transportfacket, precis som Transport, driver ett rättsfall med den innebörden. För belgarna handlar det om tre rumänska chaufförer, utvalda bland ett 20-tal grovt utnyttjade, som kört för en belgisk firma, men varit anställda av ett uthyrningsföretag i Slovakien.

– Vi vill ha regler på europeisk nivå, som innebär att arbetarnas löner och villkor ska följa dem som gäller i arbetslandet, oavsett var anställningsföretaget ligger. Arbetsgivare som inte följer bestämmelserna ska drabbas av kännbara sanktioner, menar Roberto Parillo.

I dag saknas ett fungerande transportfack i Rumänien. För att inte spilla mer tid vill ETF gå in och erbjuda yrkeschaufförer medlemskap direkt i federationen.

– Det ska inte gälla permanent utan fungera i väntan på att alla länder ska hinna bygga upp egna, nationella fackförbund, förklarar Roberto Parillo.

De senaste tre åren har ETF bedrivit en kampanj mot EU-kommissionens planer på att lätta ännu mer på reglerna för
cabotage och släppa alla vägtransporter helt fria inom EU. Parillo ser det som en delseger att den estländska EU-kommissionären Siim Kallas i mitten av maj lovade att inte driva frågan vidare, fram till EU-valet i juni nästa år.

Faran är inte över, bedömer Parillo. Han tillägger:

– Fast det är viktigt att notera att fem länder gick samman och deklarerade att de skulle säga nej till ett förslag om att avskaffa cabotagereglerna. Frankrike, Belgien, Danmark, Österrike och Italien. Det är mycket ovanligt att regeringarna säger ifrån på det sättet, oavsett partifärg.