Ger stöd. En okänd man skyndar fram och ger värdetransportören Santiago Cueva en stor kram, utanför Åhléns. Santiago är en av alla anställda inom bevakning som var först på plats och hjälpte till efter det misstänkta terrorattentatet i Stockholm.

– Visst var det du som spärrade av Drottninggatan med din bil, undrar mannen retoriskt och håller om Santiago Cueva. Jag känner igen dig, tillägger han när Santiago nickar och ger honom en kram tillbaka.

Santiago är blek och har sin hund i band. Han varit med i både tidningar och tv under helgen.
Det är måndag eftermiddag, några timmar efter den tysta minut som samlade mängder av stockholmare, besökare och media-team utanför Åhléns. Santiago Cueva har väntat med att återvända till Drottninggatan tillsammans med sin familj, men i dag åkte han dit, för att se olycksplatsen och lägga en blomma för att hedra dem som skadades och miste livet.

I fredags eftermiddag körde Santiago Cueva, från företaget Nokas, värdebil utmed Drottninggatan. Han betade av en värdeleverans i taget från butikerna när han på avstånd fick se lastbilen komma körande på gågatan. I riktning mot honom.

– Den körde i väldig fart tog, med sig bänkar, stolpar, blomkrukor…. Jag trodde lastbilen skulle fortsätta så jag ställde min bil i vägen, för att spärra gatan.

Santiago Cueva visar platsen, utanför leksaksaffären, nära Kulturhuset och trapporna ner till Sergels torg, ”Plattan”.

I höjd med Mäster Samuelsgatan, som korsar Drottningatan utanför Åhléns, uppfattade han det som att lastbilen förlorade styrförmågan. Bilen gjorde ett ”konstigt hopp”, fortfarande i hög fart, och svängde in i Åhlénshusets ena entré, vilket visats på otaliga bilder.

Hoppet tror Santiago Cueva berodde på ojämnt underlag.

– Alltihop gick jättefort! Man hinner inte tänka så mycket, men jag visste att jag ville hjälpa till, så då klev jag ur värdebilen och sprang fram till lastbilen för att hjälpa skadade.

Santiago konstaterade att de redan hade hjälp av sjuksköterskor, läkare och människor på gatan. En mängd ordningsvakter, väktare, parkeringsvakter och butikskontrollanter skyndade till olycksplatsen.

– Vi var där först, innan polis och ambulanser kom, och insåg att vi måste hjälpas åt för att få människor att lämna olycksområdet. Speciellt eftersom lastbilen började brinna.

– Det var lite strul i början, men efter en stund förstod människor allvaret i situationen. När man har uniform brukar ju folk lyssna lite mer.

Santiago Cueva stannade kvar till klockan sex på kvällen och hjälpte polisen att utrymma en rad butiker i city.

– Vi var ganska många ordningsvakter och väktare i tjänst. Några var lediga, men visade sina legitimationer, och hoppade sedan in och hjälpte till.

Bevakningspersonalen jobbade ”ganska automatiskt” innan polisen hann fram, beskriver Santiago.

– Många av oss har varit med länge och vet vad som ska göras, säger han.

Santiago hann aldrig känna efter om han var rädd.

– Adrenalinet tar över, man tänker bara på att man vill hjälpa till. Det var så tragiskt alltihop. Först i efterhand tänkte jag på vad som hade kunnat hända om lastbilen hade exploderat.

Santiago Cueva gick på ledighet efter sitt långa fredagspass. Han vet inte riktigt när han ska återgå till sin vanliga tjänst. Men han berömmer sin arbetsledning.

– Företaget ställde upp på en gång och hjälper mig på bästa sätt Jag har fått professionell hjälp och kan få mer om jag behöver, utan att säga till.

Santiago har två små barn och berättar hur skönt det var att komma hem, på fredagskvällen.

– Eftersom vi var först på plats fick vi se det mesta… Just där, i city, finns det jättemycket bevakningspersonal dygnet runt. Men jag tycker att medierna glömt bort oss. Vi har inte fått så mycket uppmärksamhet för vårt arbete.

Santiago Cueva ser allvarlig ut. In i den värsta folksamlingen vill han inte gå. Men han har åkt in till stan med sin familj för att bearbeta det som hände.

– Det blir ju en sorts bearbetning för min fru och mina barn också. Min yngsta förstår inte så mycket, men min dotter känner sig stolt över mig, säger han.

Drottninggatan myllrar av folk, med och utan rosor och blombuketter. Flera polisbilar dignar av blommor. Betongsuggorna formade till lejon utefter gågatan är också höljda med blommor och utmed Drottninggatan fyller människor gathörn efter gathörn med blomster, hälsningar på post-it-lappar och minnesord på uppspikade träskivor. Där lastbilen, som dödade fyra personer och skadade ännu fler, körde in i Åhléns-varuhusets entré.

Många påsklediga barn lägger ner blommor tillsammans med föräldrar och anförvanter. Noterar flaggor från olika länder, nallar, röda hjärtan och ljus.

En man pekar på några sönderkörda skyltar på hög lastbilshöjd och en bänk vittnar om lastbilens framfart. Men någon rädsla märks inte av, mer trängsel och vardag. En sorts beslutsamhet att inte ändra livsstil.

Fast då och då stryker någon, som lagt ner blommor, undan sina tårar. Stannar en stund och går vidare.