Tuff tid för anställda sedan konkursbeskedet
Gliringar och psykisk press har blivit vardag för Panaxias anställda sedan det blev känt att stora summor av kundernas pengar försvunnit. – Arbetssituationen är mer än bedrövlig. Det är kaos, säger Per Göran Gustafsson, värdeväktare i Piteå.
I början av september kom beskedet om att Panaxiakoncernen gått i konkurs.
Trots beslutet fortsatte verksamheten och de anställda jobbade på som vanligt, medan konkursförvaltaren på advokatfirman Lindahl började se över företagets ekonomi.
– Informationen från företaget har ju varit katastrof. Det kan jag säga direkt, och förvirringen har varit total. Folk mår dåligt och vill inte ens vara ute och köra. Det är väldigt tryckt stämning, säger Per Göran ”PG” Gustafsson, värdeväktare och ordförande i Transportklubben på Panaxia i Piteå.
Snart stod det klart att hundratals miljoner av kundernas dagskassor hade förskingrats och nyheten spred sig som en löpeld i media.
För de anställda värdeväktarna blev situationen än mer utsatt. Förutom vetskapen om att de skulle bli uppsagda har många anställda runt om i landet fått möta arga och upprörda kunder under sina arbetspass.
– Det är ett stort misstroende mot oss väktare. Folk glirar och undrar vad vi ska göra med pengarna. När jag skulle tanka bilen nu i veckan fick jag visa legitimation. Det har jag aldrig behövt göra förut, säger PG Gustafsson.
Det här är en bild som även Christer Norfall, ombudsman på Transports avdelning 5 i Stockholm, känner igen.
– Jag har förståelse för kunder som har lämnat dagskassan ifrån sig och sedan blivit av med pengarna. De är arga och den enda från Panaxia som de träffar är värdetransportören. Det är fullt naturligt och mänskligt att de tar ut det på väktaren, men djupt beklagligt att man inte riktar kritiken till den som ska ha den, säger han.
Sedan beslutet om att avveckla verksamheten har Christer Norfall fått ta emot många samtal från oroliga medlemmar.
– Många har nog hoppats att det här skulle lösa sig, att det skulle visa sig vara en mardröm som går över av sig själv. Det hade kanske varit annorlunda om de hade matats länge med information om att det går dåligt, men det här har varit som en stor ballong som har exploderat, säger han.
De fackliga ombudsmännens roll blir nu att försöka se till att konkursförvaltaren sköter sitt uppdrag så att alla medlemmar får den ersättning som de har rätt till.
– Min erfarenhet är att konkursförvaltarna är väldigt erfarna och att de sällan gör fel, men i den mån det händer får vi försöka hjälpa till och se till att det ändras, säger Christer Norfall.
Panaxias verksamhet upphör den 5 oktober i hela landet.
I Piteå har de anställda gjort sitt bästa för att stötta varandra under tiden från konkursbeskedet.
– Vi har försökt hålla hoppet uppe, men man tappar ju lusten. Det gjorde vi redan för ett tag sedan, säger värdeväktaren Örjan Wallon.
Efter allt som har kommit fram sedan konkursförvaltaren tog över tyckte PG Gustafsson att det kändes bra när beslutet om att avveckla företaget togs. Trots att det innebär att samtliga medarbetare måste hitta nya jobb.
– Det är en lättnad, både för mig och för mina arbetskamrater. Det är inte roligt att köra Panaxiabil nu och vi har nog ändå mindre problem än de i Stockholm, säger han.
PG Gustafsson är inte särskilt orolig för att han och kollegorna ska bli utan jobb, väktare är efterfrågade.
Inte heller Örjan Wallon är särskilt orolig för framtiden.
– Jag har redan sökt annat jobb men jag har ingen brådska. Jag har lastbilskort och gruvorna här uppe skriker efter folk, men jag tar det lugnt. Jag får uppsägningslön, jag tror att det blir året ut. Och man ska inte hoppa in i en ny relation för tidigt efter ett så här turbulent avslut.
