Krönika. Malmö blir förmodligen först i Sverige med att formulera precisa sociala krav i sina upphandlingar – och dessutom kontrollera att reglerna följs. Projektet kallas för Vita jobb.
Det är ett föredömligt agerande som inte bara gynnar de som arbetar i företagen som får uppdrag åt kommunen. Det är en ordning som gynnar hela näringslivet.
Under en följd av år har vi som organiserar arbetare i de privata bygg- och tjänstesektorerna sett hur offentlig upphandling utvecklats till ett stöd för oseriös verksamhet.
När stat, kommuner och landsting köper tjänster styrs processen oftast av vanföreställningen att man måste anta det lägsta priset och att man inte får ställa krav på att företagen ska betala sina anställda i enlighet med gällande kollektivavtal.
Till en del kan utvecklingen förklaras av att EU:s upphandlingsregler har feltolkats och att Konkurrensverket har tillämpat en extrem försiktighetsprincip i sin rådgivning till myndigheterna. Upphandlarna tar sedan det säkra för det osäkra och går på det lägsta priset för att undvika risken att hamna i domstol – och hoppas dessutom få en bra och billig verksamhet.
Konsekvensen blir alltför ofta lönedumpning, skattefusk och ansvarsflykt via kedjor av underentreprenörer där de egentliga utförarna kan agera direkt brottsligt. Med tanke på att den totala offentliga upphandlingen i Sverige uppgår till bortåt 600 miljarder kronor per år – och bara i Malmö cirka fem miljarder – bör de tendenserna tas på stort allvar.
Situationen försvåras av att fackföreningsrörelsen tvingats till försiktighet efter den så kallade Lavaldomen. Vi kan inte längre ställa krav på fullständiga kollektivavtal i utländska företag som lägger anbud på arbeten i Sverige eller fungerar som underentreprenörer åt svenska företag.
Konsekvenserna beskrivs i en forskningsrapport från Institutet för Europastudier. Det visar sig att Sverige befinner sig i bottenskiktet när det gäller att ställa krav på sociala villkor i företag som säljer upphandlade tjänster. I länder som Finland, Norge, Danmark och Tyskland ställer man genomgående krav som anses omöjliga i Sverige. Där säkrar man i betydligt högre utsträckning rimliga arbetsvillkor för de anställda och kan dessutom ställa krav på att långtidsarbetslösa och handikappade får jobb.
Av allt att döma har de ansvariga politikerna i Malmö tagit fasta på detta när de nya upphandlingsreglerna utformas. Man har studerat de mest ambitiösa försöken att säkra goda sociala villkor. Dessutom ska tillämpningen kontrolleras. En av de viktigaste orsakerna till de många upphandlingshaverierna är bristen på uppföljning och kontroll.
I den modell som Malmö vill införa ska företagens förpliktelser att underkasta sig kontroller och sanktioner finnas inskrivna i kontrakten. I Malmö har våra lokala fackliga funktionärer erbjudit sig att kontrollera de villkor som styrs av kollektivavtal – med respekt för den tystnadsplikt som måste gälla i sådana sammanhangen.
Låt oss hoppas att Malmö visar vägen, så att fler kommuner vågar ställa sociala krav på sina upphandlingar. I längden vinner alla på att skattepengarna används för att gynna ett seriöst och bärkraftigt näringsliv.
