Krönika

Tjuvheder?

Davids krönika. ”Det är så jävla dumt att man har lust att skära sig i handlederna!” brukar min kollega Jonny säga på oefterhärmligt Västmanlandsmål.

Ja så kan det kännas ibland när man till exempel tänker på att högsta mode bland unga tjejer i dag verkar vara att ”skönhetsoperera” sig. Att göra som så kallade ”influencers”: förstora läpparna så att de ser ut som Kajsa Anka. Eller göra bröstförstoringar utan att tänka på att ett av de stenhårda brösten kan börja röra sig nedåt och ge ett rätt osymmetriskt intryck.

Även unga killar har olika dillen initierade av de ohejdbara marknadskrafterna. Jackor för tiotusen och nya jumpadojor för ett par tusen var och varannan månad är ett absolut måste för att platsa i gänget.

Inte helt lätt att skaffa om man till exempel bor i ett höghus ute på en åker och mamman kanske städar och pappan kör buss och man har fem syskon – som så klart har samma idé om sin ekipering.

Extra tufft blir det om barnen i villaområdet några kilometer bort kör mopedbil och lite senare Porsche som pappa betalat. Då uppstår lätt frågan: varför har dom och inte jag?

I den utmärkta novellsamlingen Renheten av Andrzej Tichy ges en beskrivning i novellen Den läsande tjuven av hur en en tjuv faktiskt kan tänka.

Jaget, tjuven i texten, är en i grunden demokratisk person. Han ser alla människors lika värde. Men – han är fattig. Åtminstone i relation till andra runt omkring honom.

Han har inte råd med sådant som en jacka för tiotusen och ses därför som ett miffo i vänkretsen. Med tjuvens synsätt är det högst märkligt att andra kan skaffa sig sådant när han inte kan.

Eftersom han är van att stjäla så utgår han från att de andra också begått något slags stöld för att komma åt rikedomarna, vilket på sätt och vis kan stämma. Det är faktiskt bara i undantagsfall som enbart hårt arbete ger några större tillgångar.

Så samhället fuskar trixar och stjäl från de fattiga, till exempel från en bussförarpappa. Varför skulle då inte tjuven ta saker tillbaka, fast på ett lite eget sätt?

Där har vi själva kärnan. Elföretagen stjäl våra pengar med något slags hittepå marknadsprincip, livsmedelsföretagen höjer priserna med 20 procent utan att ange ett enda rimligt skäl för det. Medan lönerna ökar med någon futtig procent.

Längst ner i detta system av ohejdad rovdrift är barnen i förorterna. De med ”konstiga” efternamn som bara de gör att de inte får jobb. De som kanske blir gängmedlemmar för att lyfta sig ur utpekandet som fattiglappar. Bara av den enkla frågan: varför ska just jag vara fattig?

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Samhällets problem blir folkrörelsernas utmaningar

Folkrörelser. Det är märkligt tyst. Tyst kring att folkbildningen är under attack. Den rörelse som byggt Sverige. Det Sverige vi varit så stolta över. Jag säger varit, för jag är inte så stolt nu när snus och plastpåsar blivit viktigare än folkbildning.

David Ericssons senaste krönikor
David Ericsson. Foto: Jan Lindkvist

Enda kvinnan ombord

Jämställdhet. Bokläsandet minskar. Förlagen går back. Deras eviga strategimöten hjälper föga och de drar ner på personal och sparkar författare. Ljudböcker går lite bättre men där är avanserna så små att de knappt täcker sina kostnader.

Kollektivavtal eller slaveri

Den svenska modellen. På fackliga grundkurser är kursledarens första fråga så gott som alltid: – Vilken är lägstalönen i Sverige? Händerna som far upp i luften är många, liksom buden: Trettontusen, tjugosjutusen!

Ur led är tiden

Livet. ”Ur led är tiden”, vad menas egentligen med de orden? Från början myntade av William Shakespeare. Tiden är vad den är och går inte att ändra på vad vi än gör. Kanske är de där orden bara ett sätt att markera att något gått åt helvete och blivit en ”utmaning”.

Alexandra Einerstams senaste krönikor
Skrivandet är en viktig pusselbit i Alexandra Einerstams liv, men hon drömmer inte om att försörja sig som författare. Hon vill fortfarande ha båda fötterna på jorden. ”Vissa politiker har aldrig haft ett riktigt jobb eller varit i ett fikarum. De blir världsfrånvända.” Foto: Kamilla Kvarntorp

Locket på är inte lösningen

Bevakning. Inom varje bransch finns det rötägg och bevakningsbranschen är inget undantag. Att använda ett eller ett par rötägg för att döma ut en hel yrkeskår är både lättvindigt och respektlöst. Men om det inte rör sig om några rötägg, utan hela avdelningar, kanske hela företag, kan vi inte sopa det under mattan.

Var lite snäll mot dig själv!

Självmedkänsla. De flesta av oss hyser medkänsla – att känna för någon utan att dela dennas känsla. Medkänsla ska inte förväxlas med empati som är förmågan att känna med andra (och kan vara slitsamt och inte alltid så konstruktivt).

Egon tar över i de offentliga rummen

Spaning. Känner ni till radioprogrammet Spanarna? En programledare och tre så kallade spanare försöker avläsa trender i vår vardag och kommer med visioner för framtiden. Här kommer min spaning.

Nytt år och nya insatser

Ordförandeord. Visst är det så att uttrycket ”nytt år och nya insatser” är ett ganska vanligt uttryck. Till viss del kanske det stämmer även om det fackliga arbetet oftast består av envetet och målinriktat arbete.

Arbetaren ingen förbrukningsvara

Debatt. I skrivandes stund har, enligt Arbetsmiljöverket, 65 arbetare dött i sitt arbete. Arbetare som gått till arbetet i vanlig ordning men som inte kommer hem igen. Familjer som väntar förgäves på att de ska sitta som en hel familj vid middagsbordet.

Dödligaste året på över ett decennium

Ledare. Året började kallt och med rejäla snösmockor i hela vårt avlånga land. Det ställde till det ordentligt på stora som små vägar. Vägsträckor där trafiken stått stilla i upp till ett dygn och där personer i närområdet kommit till undsättning med mat och varma filtar.

Stå upp mot högerns angrepp på arbetarrörelsen

Debatt. Den samlade högern med Tidöpartierna, SD och Timbro i spetsen angriper arbetarrörelsen på bred front för att rasera det arbetare, med gemensamma krafter, byggt upp under mer än hundra år. Hela arbetarrörelsen, politiken, fackföreningarna och folkbildningen måste enas i motståndet mot angreppet på vår framtid.

Var lite snäll mot dig själv!

Krönika. De flesta av oss hyser medkänsla – att känna för någon utan att dela dennas känsla. Medkänsla ska inte förväxlas med empati som är förmågan att känna med andra (och kan vara slitsamt och inte alltid så konstruktivt).

Den här kampen kan vi inte förlora!

Ledare. Under den senaste tiden har det fackliga fokuset nästan uteslutande hamnat på IF Metalls kamp mot TM Sweden (Tesla Sverige) angående ett kollektivavtal. Vi var först ut i LO-familjen med sympativarsel. Vi stängde ner de svenska hamnarna för lossning och lastning av Teslor.

Schysta villkor åt alla!

Ledare. Året är snart slut och mycket har handlat om kollektivavtalsförhandlingar. Nästan alla har fått nya avtal och med det löneökningar och andra ersättningar. I de allra flesta fall har förhandlingarna avlöpt utan större gupp.