Peter Nertling inne på kontoret, varifrån chaufförerna får arbetsledning. Foto: Lilly Hallberg
Close
Peter Nertling inne på kontoret, varifrån chaufförerna får arbetsledning.
Close

Tillbaka på åkeriet som transportledare

Mötet. Peter Nertling miste sin behörighet för tunga fordon på grund skärpt tolkning av EU-direktiv. Men livet tog en ny väg, in på åkeriet som han tidigare kört för.

– Alla chaufförer borde egentligen prova på att vara här, för att förstå den andra sidan och se hur vår verklighet ser ut. Det är inte bara att sitta och trycka på ett antal knappar, säger Peter Nertling.

– Jag har i alla fall fått större förståelse i efterhand för dem som varit nya, och som man då ibland tänkt var värdelösa, säger Peter Nertling.

Han är inne på sin arbetsplats, Varberg Bilexpress, i den öppna lokalens rum som rymmer skrivbord, mängder med datorer och kartor. Här jobbar han sedan drygt ett år som transportledare. Fungerar som spindeln i nätet och har koll på trafiken för chaufförerna på företaget, som driver fjärrtrafik från Halland.

– Det är mycket som ska klaffa…

Logistik efter arbetstid: Peter talar i mobilen om morgondagens körning för en av chaufförerna som ska återgå till arbetet efter sjukdom. Foto: Lilly Hallberg
Logistik efter arbetstid: Peter talar i mobilen om morgondagens körning för en av chaufförerna som ska återgå till arbetet efter sjukdom. Foto: Lilly Hallberg

Utanför kontorshuset, efter arbetstid, får Peter ett samtal från en av chaufförerna, som ska komma tillbaka till jobbet efter sjukdom. ”Nej, det var inga problem, han undrade bara något inför i morgon, om körningen.”

Det nya jobbet säger Peter att han lärt sig ”den hårda vägen”, genom att sitta med en av åkeriets andra transportledare. Och det är en avsevärd kunskap som krävs när det gäller datahantering – inte bara fordonsflottan är utrustad med modern teknik.

– Mycket lärde jag av honom som jag satt med under tre, fyra månader. Åkeriet täcker ett rätt stort område som jag och min kollega sköter här – Uppsala och Mälardalen, Örebro, Västergötland och Östergötland, Jönköpings län. Och sedan lärde man sig efter hand.

Även vägen hit har på många vis varit hård, och är ingen Peter själv valt. Hade han gjort det hade han fortfarande varit ute på vägarna, även om han trivs i nya rollen och är tacksam över att vara tillbaka på åkeriet.

– Har man kört i 30 år och helt plötsligt ska göra något annat är det inte enkelt. Men för mig tog ju allt en vändning till det positiva, säger Peter.

Han började hänga på ett åkeri i hemstaden, Falkenberg, redan när han gick i högstadiet. Ett par år senare tyckte arbetsgivaren att Peter lika gärna kunde börja jobba där. Först som prao, sedan fast tjänst. Och på den vägen var det. På ett vis som en självklar del av identiteten. I alla fall fram till mitten av 2010-talet.

Förlorade lastbilskortet

Transportarbetaren berättade för två år sedan (läs hela artikeln här) om Peter, då en av hundratals chaufförer som drabbades när Transportstyrelsen skärpte tolkningen av EU:s ändringsdirektiv. Också de som under många år kört prickfritt förlorade lastbilskörkortet om de någon gång fått diagnosen epilepsi, som de medicinerat för under de senaste tio åren. Något Peter gjort, ”för säkerhets skull”, på inrådan av läkare.

Peter Nertling fick som barn diagnosen, men han har aldrig haft några svåra anfall. Hans diagnos har hela tiden varit god, han har inte haft några känningar alls av sjukdomen de senaste 40 åren. Årliga hälsokontroller har visat att Peter varit fullt kapabel att köra säkert, och läkare har bedömt att hans risk för nya anfall är under två procent – lägre än för den som aldrig haft epilepsi.

– Jag tycker fortfarande att det är fel att straffas för att man infört lagstiftning retroaktivt, bakåt i tiden. Hade jag vetat hade jag självklart valt att sluta ta medicin, det var ju inget som krävdes, säger Peter.

Han liknar situationen med att den som kört bil utan vinterdäck får böta för tiden innan lagen infördes.

Dråpslaget för hans egen del kom i december 2018. Då fick Peter Nertling brevet från Transportstyrelsen som nekade honom fortsatt dispens, vilket betydde att han fick sin körkortsbehörighet för tunga fordon indragen.

När Transportarbetaren talade med honom i januari 2020 var hans framtid oviss. Peter sökte jobb efter att ha jobbat på lager under perioder, bland annat kört truck på Gekås i Ullared. Ett jobb Peter Nertling visserligen trivdes med – ”det var ett bra jobb, faktiskt rätt kul och jag trivdes med ordningen, man blev tillsagd att ta rast och nu ska du äta lunch.” Men terminal var ändå inte riktigt Peters grej och han längtade tillbaka till chaufförsyrket.

– Det är mycket som hänt sedan vi pratades då, säger Peter i dag.

– Ett halvår senare ringde min gamla åkare och frågade om jag var intresserad av arbete.

”Jobbet är tufft”

Åkaren på Varbergs Bilexpress visste att Peter var en duktig chaufför. Nu handlade det om att arbetsleda andra, som transportledare.

– Det var självklart väldigt roligt att få erbjudandet. Men jobbet är tufft. Jag har tänkt tillbaka på transportledare jag själv haft under åren, och tagit till mig sånt som varit bra. Och försökt lära av andras misstag, och mina egna.

Peter Nertling har just gått av sitt tidiga pass som transportledare hos Varbergs Bilexpress. Foto: Lilly Hallberg
Peter Nertling har just gått av sitt tidiga pass som transportledare hos Varbergs Bilexpress. Foto: Lilly Hallberg

Att han inte längre ligger ute och kör ledde också till att Peter flyttade ihop med sin särbo sedan många år.

– Hon tyckte att nu när jag äntligen var hemma var det ju bäst att flytta ihop, haha.

Parets fritid är för närvarande fullt upptagen med flytt. De lämnar Falkenberg för Varberg. Och även om det är en positiv förändring som väntar också med nytt boende är det ”inte roligt att flytta, nej” enligt Peter som dock creddar sin sambo för hennes koll på logistiken på den fronten.

Peter har under de senaste åren haft kontakt med flera chaufförer i samma situation, personer som kört prickfritt i många år men mist lastbilskörkortet på grund av att de en gång fått diagnosen epilepsi också på osäkra grunder. Det som fällt avgörandet är om de medicinerat under de senaste tio åren.

Transportverkets sektions trafikantregler motiverade den långa tidsperioden med att det aldrig i förhand går att veta hur en person som länge medicinerats för epilepsi svarar när medicineringen tas bort. Då.

– Nu är förklaringen att det inte handlar om medicinering i sig, utan att det handlar om risk för biverkningar.

– Men biverkningar efter mer än 30 år? Borde de inte visat sig tidigare?

Epilepsi finns också i många olika varianter, framhåller Peter.

Trubbigt instrument

Både politiker och experter har reagerat mot vad de ser som ett trubbigt instrument, som inte på något vis skulle höja trafiksäkerheten. Och Peter Nertlings läkare, som noga övervakat medicineringen, beklagade tillämpningen.

Men trots att frågan debatterats, diskuterats i medier och i riksdagen har inte mycket hänt, enligt Peter. Redan 2019 ställde Thomas Morell (SD) 2019 i en interpellation frågan om vilka åtgärder infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) tänkt vidta för att yrkesförare skulle få en rättssäker bedömning.

Den ansvariga ministern, Eneroth – då liksom nu – svarade att man följer utvecklingen: ”Inom ramen för EU:s arbete med körkortsdirektivet ses de medicinska kraven över löpande för att kunna uppdateras i takt med den medicinska utvecklingen.”

Vilket också skett: Den medicinska utvecklingen har möjliggjort att en annan kategori yrkesförare kunnat återfå tung behörighet efter prövning. Det gäller diabetessjuka.

Från och med den 1 januari i år behöver inte behandlad typ 1-diabetes innebära ett hinder för att köra tunga fordon, eller för att få taxilegitimation. Transportstyrelsens ändrade krav har gjort att flera yrkesförare redan kunnat återgå till arbeten de haft före diagnosen. Bättre behandlingsmetoder, bland annat hjälpmedel för kontroll av blodsockernivån, ligger bakom de sänkta kraven.

Peter Nertling ser en tydlig parallell till epilepsi, när det gäller möjligheter till dispenser.

– Varför gör man så stor skillnad mellan olika sjukdomar? Politiskt är hela frågan skött på ett jävligt märkligt sätt.

Infrastrukturminister Tomas Eneroth betonade dock i svaret 2019 att de medicinska minimiförutsättningarna för körkort måste vara vara uppfyllda. Och för lastbilskörkort för den med diagnosen epilepsi krävs fortfarande minst tio år utan medicinering. I alla fall i teorin.

Tre år räckte inte

Peter nämner en annan chaufför som återfått sin behörighet efter ”bara” tre år som medicinfri. Men Peter Nertling fick nyligen svar från Transportstyrelsen dit han vänt sig med frågan om tre år också kunde räcka för hans del: Nej, det var inte möjligt. Ett svar på ett par rader.

För egen del beklagar sig inte Peter Nertling. Men känslan av att ha bytt bana är dubbel. Å ena sidan är det skönt att ha jobbet nära, arbeta på tider som de flesta andra. De sista åren tröttnade han också lite på att ligga ute, framför allt på att se hur usla arbetsvillkor många utländska chaufförer tvingades leva under, ”liknade slavhandel ibland”.

Å andra sidan kan Peter sakna frihetskänslan och lugnet då han själv arbetade ute och körde för åkeriet.

– Men jag är glad att vara tillbaka här, på ett sätt är man ju tillbaka på den bana man startade.

 

Fotnot: I nästa nummer av Transportarbetaren skriver vi om andra chaufförer som medicinerat mot epilepsi och drabbats av Transportstyrelsens tolkning av EU-direktiv – och kampen för att förmå politiker att se över reglerna för dispenser utan att trafiksäkerheten äventyras.

Vad tycker du? Kommentera gärna artikeln!

Vi tar gärna del av dina åsikter. Glöm inte att hålla god ton i din kommentar – personpåhopp, sexism, rasism eller osakligheter tolereras inte och kommer inte att publiceras. Redaktionen behöver en e-postadress där vi kan nå dig, den publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Lästips:

Tommy Wreeth 2021. Foto: Justina Öster

Vad var det som gick fel?

Ordförandeord. I dagens samhälle upphör man aldrig att förvånas, svängningarna går ibland så fort att det är mer än svårt att hinna med.

I dag har John Johansson sitt drömjobb. Men han fick kämpa hårt för att komma dit. Foto Suvad Mrkonjic

”Det är kul att vara störst på vägen”

Mötet. När John var liten visade det sig att hans ständiga huvudvärk berodde på en hjärntumör. Efter behandlingen har han levt med hjärntrötthet och inlärningssvårigheter. Men tack vare ett bra stöd från lärarna på Syab Transportgymnasium klarade han utbildningen till sitt drömyrke – och arbetar i dag som lastbilschaufför.

Jamie Svensson. Foto: John Antonsson

Jamie Svensson

…som jobbar som taxichaufför i Varberg. Varför är det så svårt att locka folk till taxibranschen?

Hallå där!

Jamie Svensson

…som jobbar som taxichaufför i Varberg. Varför är det så svårt att locka folk till taxibranschen?

Månadens klubb
Terry Jonker och Hasse Ahlberg, två av sex ordinarie i SAS-lastarnas klubbstyrelse på Arlanda. Övriga är Samir Eriksson, vice ordförande, Jonas Bodell, huvudskyddsombud, och ledamöterna Conny Petrini, och Sebastian Reinemar.

Kaos är granne med klubben

SAS Ground Handling Arlanda. Kökris på terminalen, pandemi, permitteringar och personalbrist – de senaste åren har varit tuffa för all markpersonal. Samtidigt vet lastarna i SAS klubb på Arlanda sitt värde. Och att både jobbet och det fackliga uppdraget kräver mer än starka muskler.

Kultur
Özz Nûjen är aktuell i Riksteaterns nypremiär av pjäsen Laika. Och han är mycket glad över att möte publiken igen.

Äntligen är publiken tillbaka!

Föreställning. I pjäsen Laika gestaltar Özz Nûjen bargästen som ingen vet vem det är. Är han en sanningssägare eller rent av Jesus? Frågan ställs på sin spets, vems perspektiv är gällande?

Månadens medlem
Väktaren Stefan Hessman är natur- och fotokonstnär och har ställt ut sina bilder flera gånger.

”Alla människor kan hamna utanför”

Fotoutställning. I sitt jobb som väktare möter Stefan Hessman ofta människor som har det svårt. En av dem är Janne som har varit hemlös i 15 år. Janne bjöd in Stefan, som också är fotokonstnär, att dokumentera hans liv i hemlöshet. Det resulterade i en fotoutställning som visades i Heliga Trefaldighets kyrka i Gävle i somras.

Hallå där!

Christer Thynell

... som för fjärde året i rad uppmuntrar alla yrkesförare att skänka en krona per körd mil under september till Barncancerfonden.

Hallå där!

Christer Karlsson

…engagerad i pensionärsklubben för avdelning 9 och som ska vara entrévärd på Transports kongress i Örebro den 26–30 augusti.

Månadens medlem
Efter sommaren är Elina Matinlompolo klar med sin förarutbildning. ”Det har varit jättekul”, säger hon.

Elina lämnar macken för förarhytten

Nystart. Med en mamma och farmor och farfar som alla jobbade på bensinstation, var det självklart för Elina Matinlompolo från Luleå att också hon skulle välja den vägen. Men efter 16 år på macken är det dags för något nytt. I höst börjar hon jobba som lastbilschaufför.

Någon flytt till Stockholm blir inte aktuell om Joakim Borg blir invald för Socialdemokraterna i riksdagen. Han stannar i sin valkrets, Västmanland. Foto Kristina Sjöberg

”Det finaste man kan göra är att hjälpa andra”

Mötet. Vad är det som gör att vissa engagerar sig för att hjälpa andra? Transportarbetaren ställde frågan till Joakim Borg, ombudsman i Transports Västeråsavdelning och partipolitiskt engagerad i Socialdemokraterna.

Möte med makten
Ida Gabrielsson, vice ordförande i Vänsterpartiet, jobbar sällan från sitt arbetsrum. Hon sitter ofta nere hos partiordförande Nooshi Dagostar. Här intervjuas hon av Transportarbetarens John Antonsson. Foto Ylva Sundgren

Än är V inte färdiga med pensionerna

Val 2022. Helt plötsligt vill alla partier höja pensionen. Det är Vänsterpartiets förtjänst, om du frågar Ida Gabrielsson, partiets talesperson för pensionsfrågor. – Vi ställde kravet och vägrade att vika ner oss. Nu pratar alla om höjd pension, säger hon.

Kent Källqvist. Foto: Christina Ahlund

Lönen efter jobbet en vinst för V

Politisk kommentar. Säga vad man vill, men Vänsterpartiet har verkligen tagit taktpinnen när det gäller lönen efter jobbet, pensionen. Det som i höstas målades ut som orimligt dyrt ter sig rätt billigt när partier av alla kulörer fjäskar för pensionärerna med löften om mer pengar. Och det är rätt.

Hallå där!

Gabriel Abalo

…taxichaufför, som med hjälp av Transport fått nära 40 000 från den tidigare arbetsgivaren.

Månadens möte
Möte utanför macken. Ombudsmännen Christina Mattisson (med hunden Ringostar), Mikael Humlin, Magnus Lagerqvist och Magnus Dawest tillsammans med chauffören Roger Berglund och, längst till höger, RSO Johnny Wiklund.

”Det gäller att vara ute och synas”

Transport. En ström av folk på väg passerar – chaufförer, skolungdomar, bilköpare och turister. En kort bit från E4:an i Hudiksvall mötte transportare gamla och blivande medlemmar över en fika under manifestationen.

Marken mullrar under Sigalit Slutbäck, här i Solna dras nya tunnelbanelinjen fram under Tya:s kontor. Själv står hon stadigt med fötterna på jorden.

Tyas vd: ”Gemensamma insatser ger resultat”

8 frågor. För snart sex år sedan tog Sigalit Slutbäck över som högsta chef för Transportfackens yrkes- och arbetsmiljönämnd, Tya. Hon spelar ned sin egen roll, lyfter samarbete för ökad kunskap och vikten av bra klimat i alla betydelser.

Fordons- och transportprogrammet
Linnéa Elofsson, Moa Sääv, Karolina Järback och Elin Olsson trivs på Oscarsgymnasiet.

Här är en tredjedel av transporteleverna tjejer

Oskarshamn. Chaufförsyrket är stressigt och de har redan hunnit stöta på en del fördomar. Men de är övertygade om att de har valt rätt yrke. Linnéa Elofsson, Elin Olsson, Moa Sääv och Karolina Järback är elever vid fordons- och transportprogrammet inriktning transport vid Oscarsgymnasiet i Oskarshamn, en skola där en tredjedel av transporteleverna är tjejer.