Stukat SAS flyger vidare

Det enda sättet för SAS att undvika konkurs var nya lån, och kraven för nya lån var ett stort sparpaket. Efter stenhårda förhandlingar gick de viktiga flygfacken med på försämrade villkor, och kunde därmed ge SAS nytt hopp om framtiden. Men jobbet är inte färdigt än.

SAS har haft flera stora motgångar sedan 80-talet, då bolaget var starkt och stolt. Men det största hotet är, och har under många år varit, konkurrensen från lågprisbolagen.

Den stora kostymen och tron på att kunderna vill betala för bekvämlighet har fått SAS att halka efter och med en konservativ syn på flygbranschen tog det lång tid innan bolaget började ta konkurrenterna på allvar.

För lång tid.

Trots att sparpaketen har avlöst varandra de senaste åren har det inte räckt för att göra SAS till ett vinstdrivande företag.

I mitten av oktober i år stoppades handeln med SAS-aktien på börsen tillfälligt och ryktena om en förestående konkurs blossade upp. Trots att företaget presenterade en kvartalsrapport för hösten som visade på en vinst före skatt, var likviditeten låg och man insåg att bolaget inte skulle gå runt utan nya lån.

Det enda som kunde rädda SAS från konkurs var ett nytt sparpaket, på tre miljarder kronor. Där ingår, förutom försämrade villkor för de anställda, även centralisering av administrativa tjänster vilket i sig betyder varsel av 800 personer.

Utöver det måste företaget bland annat sälja tillgångar för ytterligare tre miljarder. Det innebär att företagets call centers och markhanteringen, där omkring 400 Transportmedlemmar arbetar, ska outsourcas. Dessutom ska både det norska flygbolaget Widerøe, flera fastigheter och flygmotorenheten säljas.

Pilot- och kabinfacken, som utgör åtta av totalt 37 fackförbund med medlemmar hos SAS, fick ett ultimatum att gå med på sänkta löner och försämrade arbets- och pensionsvillkor. Om de inte sa ja till kraven skulle det sänka företaget.

Fackförbunden riktade stark kritik mot bolaget för att tvinga igenom nya villkor under hot, särskilt eftersom det bryter mot rådande praxis gällande avtalsförhandlingar.

Ett företag ska inte kunna diktera nya förutsättningar och sedan tvinga facken att godta ultimativa krav.

– SAS har inte respekterat de spelregler som finns på arbetsmarknaden. Företaget har visat en arrogans mot arbetstagarna som, saknar motstycke i modern tid. Något man kan oroa sig för är att andra bolag
ska göra likadant, säger Lars Lindgren, Transportarbetareförbundets ordförande.

Efter flera dygns hårda förhandlingar blev det till slut klart att alla åtta förbund godkände villkoren.

De innebar bland annat förlängning av arbetstiden, lönesänkningar motsvarande en månadslön per år och höjd pensionsålder.

Det norska kabinfacket och Unionen, med 600 svenska kabin
medlemmar, klarade sig utan lönesänkning.

Av Transports medlemmar är det bara teknikerna och mekanikerna som förväntas vara kvar hos SAS. För dem har de lokala överenskommelserna, som går utanför de centrala avtalen, omförhandlats och försämrats.

– Men det här är lokala överenskommelser som innebär oerhört små förändringar. Det är bara snömos egentligen, säger Kenneth Grampe, ombudsman för Transports flygavdelning.

För skiftarbetande tekniker förlängs semesterperioden. Den är nu 15 maj till 15 september, i stället för de tre sommarmånaderna juni, juli och augusti.

Teknikernas så kallade nattöverenskommelse, som gör att facket kan säga nej till nattarbete, är fortfarande oförändrad. Men nu har arbetsgivaren möjlighet att förlänga den schemalagda arbetstiden för nattjobbare, från drygt 30 timmar i veckan till upp till 32,7 timmar, efter förhandling.

Mekanikernas villkor ser lika ut gällande semesterperioden för skiftarbetare. Där finns inte någon nattöverenskommelse och den delen gäller därför inte dem.

Marie-Louise Rindå är huvudskyddsombud för mekaniker och tekniker på Arlanda och var en av de
som satt med i de lokala förhandlingarna.

– Vi har gjort det vi har kunnat för att rädda jobben. Men vi har reagerat kraftigt på hur vi blev behandlade av företaget när de la fram sina krav. Vi har förstått i efterhand hur allvarligt det var. Men vi har hela tiden markerat och framfört att det här är inget vi tycker är okej, säger hon.

Rindå beskriver de mest kritiska dagarna i november som mycket jobbiga, med både irritation, oro och ledsamhet bland kollegorna.

– Det blev en väldig lättnad när det blev klart, säger Marie-Louise Rindå.

För lastarna, Transports största medlemsgrupp på SAS, kommer det inte att bli några skillnader, förutsatt att de faktiskt kommer att säljas, vilket SAS vill. Om de däremot blir kvar i företaget kommer den förändrade semestertiden att gälla även där.

Men att få igenom besparingarna är bara en av delarna som krävs för att hålla SAS i luften. Nu återstår arbetet med resten av sparplanen. Ett steg är att hitta någon som vill ta över driften av markhanteringen.

– Vi utgår från att utförsäljningen sker på ett korrekt sätt och vi kommer inte att acceptera några sänkta löner, säger Lars Lindgren.