Stormöte för arga taxiförare
Politiker, chaufförer och de som åker färdtjänst – Transport vill se allihop på en hearing om villkoren för dem som kör i Stockholms län. – Det är helt galet, säger inbjudaren Emma Lundberg,ordförande i taxisektionen i avdelning 5. Jag hoppas att många arga färdtjänstförare kommer och berättar om sin vardag.
Droppen för henne och de andra i sektionen blev när trafiknämnden i Stockholms läns landsting beslutade att inte kräva kollektivavtal, schysta pensioner och försäkringar när färdtjänsten ska upphandlas för de närmaste åren.
Den rödgröna oppositionens förslag om att kräva villkor enligt taxiföraravtalet föll när nämnden fattade sitt beslut för en knapp månad sedan. Kristdemokraterna svängde och följde inte sitt tidigare löfte om att jobba för schysta villkor.
– Nu har både kristdemokrater och folkpartister tackat ja till hearingen, berättar Emma Lundberg. Moderaterna har sagt nej, och de rödgröna kommer.
Tillställningen startar klockan fyra på eftermiddagen måndag den 27 april. Platsen är landstingshuset på Kungsholmen i Stockholm.
– Vi hoppas att brukarna ska reagera också, säger Emma Lundberg som har bjudit in organisationer för synskadade, reumatiker och andra som åker färdtjänst.
– De blir ju drabbade när färdtjänsten inte fungerar, när de ska köras av en trött förare som inte får ordentligt betalt.
Den största delen av chaufförerna som jobbar för åkerier knutna till Taxi 020 och Taxi Kurir, som i dag dominerar inom färdtjänsten i Stockholm, har inte kollektivavtal. Det innebär att de inte garanteras någon lön, hur mycket de än arbetar, utan är hänvisade till procentlön på inkört belopp. Förarna har heller inte rätt till vare sig avtalspension eller försäkringar.
– Tänk dig en vårdcentral, säger Emma Lundberg. Tänk dig att undersköterskan som tar hand om patienten, eller städaren som håller rent, inte skulle få lön enligt kollektivavtalet och inte skulle få några inbetalningar till sin pension … Eller läkaren.
– Men när det gäller dem som kör patienterna till vårdcentralen – de kan få jobba sex dagar i veckan, 13 timmar per dygn! De vet inte vad de får för lön, de vågar inte vara sjuka och de kan inte vänta sig någon vettig pension. Det är inte rimligt.
