Stephen Cotton – ny ledare för globalt transportfack

– Trenden är att arbetsgivare över hela världen, av konkurrensskäl, försämrar arbetsvillkoren och arbetsmiljön för chaufförerna. Det kan vi aldrig acceptera. Det säger David Cockroft, generalsekreterare för Internationella Transportarbetarefederationen, ITF. Efter 20 år i ledningen för världens alla transportare lämnar han nu över stafettpinnen till Stephen Cotton.

I slutet av maj är det alltså vaktavlösning i ITF:s toppskikt. Både Cockroft och Cotton kommer från Storbritannien. För första dagen under hela våren är de två höjdarna samtidigt tillgängliga för en intervju på huvudkontoret i London.

David Cockroft konstaterar att världen såg annorlunda ut när han tillträdde posten för två decennier sedan:

– Ingen kunde drömma om den utveckling som skett efter Sovjetblockets sönderfall eller den arabiska våren. Social dumpning talades det sällan om. Globaliseringen har inneburit stora utmaningar för fackföreningsrörelsen.

Han lyfter fram utvecklingen på landtransportsidan som exempel på ett område där social dumpning är vanligt i Västeuropa. Den ITF-sektionen är en av federationens största med omkring 1,5 miljoner medlemmar.

– Chaufförer från Västeuropa, inte minst från Norden, har i stor utsträckning ersatts av lågprischaufförer från Östeuropa. De chaufförer som tar över jobben utnyttjas grovt och kör som regel för mycket låga löner.

Cockroft och Cotton tror ändå att det skulle vara svårt för ITF att dra i gång någon global kampanj inom åkerinäringen, på samma sätt som skedde mot de bekvämlighetsflaggade fartygen. Den så kallade FOC-kampanjen.

Cockroft säger:

– Chaufförernas problem ser olika ut runt om i världen. Vad vi regelbundet lyfter fram i sektorn är arbetsmiljöfrågor och chaufförernas långa arbetspass. Det är tyvärr alldeles för vanligt att långa arbetstider och uttröttade chaufförer leder till dödsolyckor och personskador.

För vägtransportsektionen anser både Cockroft och Cotton att det är viktigt att utveckla lokala strategier.

– I Europa är arbetssituationen likartad medan chaufförernas problem ser annorlunda ut i Afrika och Asien. För varje region är det därför bäst att utveckla specifika fackliga handlingsprogram.

– Den kanske viktigaste frågan i Europa att lösa är arbetsgivarnas grova utnyttjande av chaufförer från Östeuropa. I exempelvis Afrika är det angeläget att arbete med HIV/AIDS-information till chaufförer och att förbättra vägnäten.

Däremot tror David Cockroft och Stephen Cotton att det är dags att dra i gång en global kampanj inom civilflyget mot flygbolagens utflaggning, outsourcing och social dumping av anställningsvillkoren.

ITF har från första dagen stött de anställda i det filippinska medlemsförbundet PALEA, som i över ett år tagit strid mot arbetsgivaren, Philippine Airlines. Flygbolaget sa upp all fast anställd personal och införde kontraktsanställningar med betydligt sämre anställningsvillkor, förklarar Cockroft.

När han tillträdde gick FOC-kampanjen mot bekvämlighetssjöfarten på sparlåga. Vid ITF:s kongress i Genéve 1994 stod federationen vid ett vägskäl. Det handlade antingen om att i princip lägga ned kampanjen eller att förnya den. Kongressen beslutade om det senare alternativet. Det blev en framgångsstrategi. Antalet kollektivavtal som tecknats med rederierna har sedan dess ökat från 2 000 till 11 500.

Cockroft betonar att FoC-kampanjen aldrig hade kunnat fungera utan hamnarbetarnas stöd och solidaritet.

– Utan hamnarbetare ingen kampanj. Så är det bara, säger han.

Han framhåller att beslutet att ITF också skulle inleda en kampanj mot “bekvämlighetshamnar” var självklart. ITF satsar i dag medel från sjöfolkets välfärdsfond till att ge stöd åt hamnarbetare. Under många år har stuveriarbetare över hela världen haft en tuff period med privatiseringar och avregleringar.

Bland de hamnarbetare som drabbats värst är de brittiska. Den nyligen avlidna tidigare brittiska premiärministern Margareth Thatcher satsade mycket kraft på att knäcka landets fackföreningar. En grupp hon tidigt angrep var just hamnarbetarna.

– Thatcher stod för en extremt reaktionär, antifacklig och nyliberal politik. För henne var avregleringar och privatiseringar överst på dagordningen, säger David Cockroft.

Han påminner om en uppmärksammad konflikt i Australien 1998. Den dåvarande konservativa regeringen lyckades inte knäcka hamnarbetarna. Australiens premiärminister, John Howard, godkände att det sattes in säkerhetsvakter mot strejkande hamnarbetare i hamnar som drevs av Patrick Stevedores. 2 000 fackligt organiserade hamnarbetare avskedades. Tidigare försvarsanställda utbildades i Dubai för att kunna gå in som strejkbrytare. När detta avslöjades fick regeringen allmänheten emot sig. Ett federalt domstolsutslag slog senare fast att de avskedade hamnarbetarna måste återanställas.

Den tillträdande generalsekreteraren Stephen Cotton har varit ansvarig för ITF:s kampanj mot bekvämlighetssjöfarten. Han har varit anställd i ITF sedan 1993. Hur ser han på uppdraget att bli facklig ledare för drygt fem miljoner transportarbetare över hela världen?

– Det är inte lätt att ta över. Under Davids tid har ITF förändrats i grunden och utvecklats i positiv riktning. I dag möts federationen med respekt i alla transportgrenar. Vårt agerande gör avtryck i hela den globala transportnäringen.

När Cotton kom till ITF dominerades organisationen av fackförbund från västvärlden. På senare år har federationen fått ett antal regionkontor runt om i världen. Förbund från den tredje världen spelar en allt större roll i ITF:s verksamhet, förklarar han.

Är du optimistisk om ITFs framtid?

– Självklart. Jag är övertygad om att vi kommer att fortsätta spela en viktig roll i den globala transportindustrin. Samtidigt inser jag att det kommer att krävas mycket av oss för att kunna försvara de fackliga positionerna. Inte minst med tanke på dagens ekonomiska kris.

– Det gäller att vi håller oss till grundläggande fackliga principer, men samtidigt till exempel använder nya sociala medier effektivare. Vi måste också verka för att fler kvinnor och ungdomar aktiverar sig.

Hur ser då Cockroft och Cotton på de svenska medlemsförbundens betydelse?

– Sverige har historiskt alltid haft ett stort inflytande i ITF alltifrån bildandet år 1896 och framåt, säger David Cockroft och får en instämmande nick av Stephen Cotton.

Mycket vatten har flutit under Themsen sedan jag som journalist första gången, för 25 år sedan, besökte ITF. Då höll det internationella transportfacket till i ett rätt nedgånget hus ett par stenkast från dagens ITF-House i stadsdelen Borough i centrala London.

Borough var på den tiden en nedsliten stadsdel söder om Themsen. Tack vare det centrala läget har lägenhetspriserna rusat i höjden. Med andra ord var det en klok investering ITF gjorde när organisationen köpte fastigheten i mitten av 1990-talet.

David Cockroft avslöjar att han efter avgången planerar att skriva om sin tid i ITF och den internationella fackföreningsrörelsens utveckling.

– Även om ITF på många sätt är starkare i dag än för 20–30 år sedan har fackföreningsrörelsen på nationell nivå förlorat i inflytande. Det är viktigt att analysera varför.

Precis när vi ska gå berättar Cockroft att hans fru, som är affärsjurist, nyligen visade honom ett mejl.

– Mailet var en inbjudan till en konferens. Den handlade om hur företag kan knäcka internationella fackliga organisationer. Det visar att ITF har en fortsatt viktig roll att spela.