Stark kritik mot ensamarbete på arrester

Trots att en arrestvakt nära miste livet på jobbet förra året fortsätter ensamarbetet på vissa arrester i Sverige. Nu får polisen hård kritik i SVT:s Uppdrag granskning. – Det är ta mig fan inte acceptabelt att man inte har större beredskap för såna här händelser, säger kriminologen Jerzy Sarnecki i programmet.

Det var den 23 november förra året som en psykiskt sjuk man greps av polisen och fördes till arresten i polishuset i Flemingsberg utanför Stockholm. Anledningen var att mannen, som varit sjuk under en längre tid, ansågs vara ett hot mot sin familj. Vid gripandet krävdes sex-sju poliser för att få in honom i en bil.

En knapp timme senare släppte en kvinnlig arrestvakt i 60-årsåldern ut mannen ur cellen för att gå på toaletten. Det var då det hände. Mannen överföll arrestvakten och misshandlade henne svårt. Hade inte två poliser som höll förhör i närheten hört hennes skrik hade det förmodligen gått ännu värre.

Dagen därefter lade Björn Breivik, regionalt skyddsombud på Transports Stockholmsavdelning, skyddsstopp för ensamarbete på arresten.

– Det som var akut var att man konfronteras ensam med intagen. Den risken jag såg var att man blir utsatt för oprovocerat våld, säger Breivik i programmet.

Men skyddsstoppet varade inte länge. Arbetsmiljöverket hävde stoppet med motiveringen att arrestvakten borde känt till att mannen var farlig och därför tillkallat hjälp.

Efter händelsen förra året görs en farlighetsbedömning av alla intagna på arresten i Flemingsberg. Klassas en person som farlig ska vakten tillkalla hjälp innan man släpper ut den intagna ur cellen. Men att göra en helt tillförlitlig sådan bedömning är svårt.

– En kort kontakt räcker absolut inte för att göra en farlighetsbedömning, det är en ganska kvalificerad uppgift, säger rättspsykiatrikern Eva-Marie Laurén i programmet.

Ensamarbete ska inte tillåtas om en arbetsuppgift anses som farlig. Och på flera ställen i Sverige godkänner inte de lokala polismyndigheterna ensamarbete i arresten.

Jerzy Sarnecki, professor i kriminolog vid Stockholms universitet, är starkt kritisk till hur det fungerar i Flemingsberg. Han menar att arresten, den första instans som möter en frihetsberövad, ur säkerhetssynpunkt är värre än både häkte och fängelse.

– Arresten är helt utan tvekan det allra svåraste. Och därför kräver det förstås hög bemanning, hög kompetens och mycket väl utarbetade rutiner. Och beredskap för att något oväntat kan inträffa.

Se hela programmet på SVT Play