Lastade grisar som ska transporteras till ett slakteri.

… vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, som forskar i gristransportörers arbetsmiljö.

Varför har ni forskat om arbetsvillkoren för chaufförer som kör gristransporter?

– Djurtransportfrågor engagerar. Men det finns nästan ingen forskning om hur det går till. Sen tycker jag att ett intressant perspektiv är hur arbetsmiljö och djurvälfärd hänger ihop. Det vill jag lyfta.

Vad är de utmärkande arbetsmiljöriskerna för grischaufförer?

– Bilden är snarare komplex. Dels är det så att de som jobbar med det tycker om sitt jobb och är engagerade. Men hur duktig en djurtransportör än är, så går jobbet inte att utföra på ett tillfredställande sätt om utlastningsplatsen är utformad så att grisarna inte gärna vill gå framåt. Det kan vara avsaknad av utlastningsrum, eller fel mått. Eller så är det halt. Det finns många faktorer som påverkar hur grisarna beter sig. Och som i sin tur påverkar hur tungt arbetet är.

– Dessutom har chaufförerna vid slutet av lastningen och i början av lossningen, när de föser grisarna i trevåningsbilarnas nedersta plan, en arbetshöjd på cirka 100 centimeter. Det är påfrestande för ryggen.

Och chaufförerna har mycket regler att förhålla sig till?

– Ibland känner de sig tvungna att bryta mot den ena eller andra regeln. Enligt kör- och vilotidsreglerna måste de ta rast efter en viss tid. Och enligt djurskyddsregler får en djurtransport pågå i max åtta timmar. Det är inte alltid så lätt att få till när något oväntat inträffar. Som att lastningen, vars tid ingår i de åtta timmarna, tar oväntat lång tid.