”Sakfrågetant” tar upp kampen mot rasism
Just när beskedet kommer att Sverigedemokraterna är Sveriges tredje största parti får Keth Thapper sitt nya jobb. På uppdrag från LO ska hon bekämpa rasism och främlingsfientlighet. Från grunden, inne i arbetarrörelsen och ute på arbetsplatser och skolor. Själv gillar hon Transports linje att utesluta aktiva SD:are.
Arbetsrummet i LO-borgen är fyllt av spår från Keth Thappers internationella arbete; papper, pärmar och böcker i drivor, några standar på en hylla, hälsningar på anslagstavlan. Hon bubblar av att få berätta om nya jobbet och har hämtat lite sushi för effektivitetens skull, vi äter när vi ändå sitter still och pratar.
Strax innan har TT skickat en nyhetsflash: ”Migrationsverket räknar med 95 000 asylsökande till Sverige under nästa år. Det är 16 000 fler än tidigare prognos.”
– Klart att det är hanterbart! blir Keth Thappers spontana reaktion. Oavsett hur många som kommer till oss måste politiken och mottagandet vara lika bra.
Det nya jobbet ryms än så länge i en blå pappersmapp som ligger i soffan. På framsidan står det ”Viktiga dokument. Alla kan göra något!”
Hennes uppdrag blir att leda LO:s arbete mot främlingsfientlighet och rasism. Hon tar över det projekt som startades efter förra valet, när det stod klart för facken att Sverigedemokraterna hade tagit klivet in i riksdagen.
Men nu är det inte frågan om någon tillfällig drive längre. Arbetet ska in i fackets kärnverksamhet. LO-ledningen driver på, andra vice ordförande Ingela Edlund brinner för uppdraget och kommer att göra sällskap när det ska lobbas och debatteras.
– Utmaningen blir att få med hela arbetarrörelsen, säger Keth Thapper. Att alla gör något, ungefär vad som helst. Att frågan kommer ut och diskuteras på arbetsplatserna och inne i organisationerna.
Hur? Ja, det handlar om fortsatt utbildning, säger hon. Uppdatera kursmaterialet. Visa med pilotfall.
Själv har hon gått den grundkurs om främlingsfientlighet och rasism som samtliga i LO-borgen var kallade till.
Men engagemanget bär hon med sig sedan länge, kallar sig självlärd. Berättar att hon, som Södertäljebo, såg Vitt ariskt motstånd växa fram på 1990-talet. Ungefär samtidigt, när Ny Demokrati kom in i riksdagen, drev hon ett TCO-projekt mot främlingsrädsla parallellt med sitt internationella jobb. Och som född den 30 november har hon firat många födelsedagar på marsch mot nazister.
Den allra starkaste upplevelsen var dock när äldste sonen, som har en chilensk pappa, var 16 och råkade illa ut på pendeltåget. Ett gäng killar gav sig på honom, hotade, bråkade men misshandlade inte, fast när han tog sig av i Huddinge hade han inte mer än kalsonger på sig.
– Man måste göra något! säger Keth Thapper. Sonen och hans fru, som har en förälder från Sydafrika, kan fortfarande
i dag vittna om rasismen i Sverige.
Men vad är främlingsfientlighet egentligen? Och vilka är de där rasisterna som ska motarbetas?
– Jag minns en farbror på TCO, han brukade säga att det kan börja med att man bor i en by – och får för sig något om dem som bor i byn intill. Det kan räcka för att trigga i gång rädslan för de andra.
En lite harmlös främlingsrädsla, helt enkelt?
– Den kan vi möta med utbildningar och samtal ute i skolorna och på jobben.
– Men sedan finns ju den uttalade rasismen och de olika ideologier som ligger bakom den. Det gemensamma med dem är att några är bättre än andra, och att de har rätt att klämma åt resten.
Sedan säger Keth Thapper det där som har blivit som ett mantra för henne:
– Alla människors lika värde, allas lika rätt. Där är jag orubblig. Alla måste ta ansvar för sin egen människosyn, och vi i facket har grundsynen om människors lika värde.
Trots det röstar en större andel LO-medlemmar på Sverigedemokraterna, som Keth Thapper inte tvekar att kalla en rasistisk rörelse, än vad tjänstemän och akademiker gör.
– Vi måste vara tydliga när vi möter SD:s ledning, säger hon. Men de 780 000 som röstade på partiet är ju inte främlingsfientliga, de är förda bakom ljuset. Och de har tagit stryk av den politik som förts av Alliansen.
Hon har redan tjuvstartat med sitt nya uppdrag. LO:s tvärfackliga råd, med höjdare från alla förbunden, kom i gång med en ivrig diskussion sedan hon gjort sin första dragning om fackets arbete mot de främlingsfientliga strömningarna.
– Jag tycker att vi ska ta sikte på LO-kongressen om ett och ett halvt år, säger Keth Thapper.
– Men jag är lite orolig, åren går så himla fort. Det gäller att få fram ett riktigt bra underlag så att kongressen kan fatta ett starkt och bra beslut om hur vi fortsätter att kämpa mot rasismen. Och sedan, efter kongressen, har jag bara några månader kvar till pensionen.
Första steget blir därför att göra en stabil tidsplan. Sedan åka ut till LO-distrikten. Både de och de olika LO-förbunden har engagerats i projektet Alla kan göra något! Men Keth Thapper räknar med att de behöver påfyllnad.
– Om vi tar två distrikt och följer dem i ett år, funderar hon. Ett som har gjort massor och ett som inte har kommit i gång med det här arbetet ännu. Sen fyller vi på med kunskap och utbildningar och diskussioner – och drar slutsatser när året har gått.
Då börjar sushin ta slut, ett möte där LO:s ordförande träffar andremannen på Israels ambassad väntar och samtalet glider in på chaufförer som röstar sverigedemokratiskt.
– De är ju väldigt utsatta för osund konkurrens, så det är klart att de är rädda och blir förbannade. Och när det inte händer något röstar en del på Sverigedemokraterna.
Keth Thappers svar på det är att samma villkor ska gälla för alla som kör på svenska vägar. Ordning och reda på arbetsmarknaden.
Hon räknar med en del lobbyistjobb framöver. Flera kontakter har hon redan tagit med personer med makt och inflytande i de regerande partierna. Att det inte finns någon integrationsminister gör att hon – och Ingela Edlund och LO och hela arbetarrörelsen – tänker jobba för att få med sig hela regeringen.
Keth Thapper, som gärna kallar sig själv en ”sakfrågetant”, räknar med att synas mer på sitt nya jobb. Ta fler intervjuer, höras i debatter, lobba bland ministrar.
Och i en intervju med Transportarbetaren måste hon förstås få resonera kring hur facken kan och bör agera när det gäller sverigedemokrater. Dagens Nyheter lyssnade runt före valet: Ett LO-fack (Handels) kan tänka sig sverigedemokrater på styrelseposter, 14 av 16 säger nej till sverigedemokrater på förtroendeuppdrag. Transport utesluter de aktiva sverigedemokraterna.
– Personligen stödjer jag till fullo Transports linje. Antingen håller vi på det vi har i vår värdegrund, eller inte. Och det jag gillar med Transport är att förbundet är rakt och inte tvekar att vara obekvämt ibland.
Sedan säger Keth Thapper, för fjärde gången under en dryg timmes samtal:
– Alla människors lika värde, allas lika rätt. Inget fack har i sin värdegrund att göra skillnad på folk och folk.
