Så ska facket bli starkare igen
Facket. Den nordiska modellen är under attack. Det var de omkring 175 deltagarna på NTF:s kongress överens om. Vad ska facket göra? Gå tillbaka till rötterna och organisera! lyder motmedlet.
Den nordiska modellen i en globaliserad värld. Det är temat när Transport och de övriga fackförbunden i Nordiska Transportarbetarefederationen nu håller kongress i Danmark.
Men vad är egentligen den ”nordiska modellen”? Eller svenska modellen som den kallas ibland?
Någon enkel definition finns inte. Från arbetarrörelsens sida håller man gärna fram arbetsmarknaden, där mycket av ansvaret för löner och arbetsvillkor lagts på parterna – alltså på fack och arbetsgivare som tecknar kollektivavtal. Inte på staten och lagstiftarna som i andra länder.
Ett utbyggd offentlig sektor, fungerande byråkrati och generell skattefinansierad välfärd brukar också räknas in i den nordiska modellen.
Under en timslång debatt på kongressen vittnade en rad fackförbund om hur EU:s fria rörlighet för arbetskraft, offentliga upphandlingar och avregleringar är på väg att slå sönder systemet.
Berglind Hafsteinsdottir, från isländska kabinfacket, beskrev hur ett lågprisbolag dumpat lönerna på Island:
– Bolaget använder alla kryphål som finns i EU-lagstiftningen för att försämra villkoren. Vi har slagits mot dem i fyra år nu. Bolaget har stämt oss för att vi vidtagit stridsåtgärder.
– Om vi ska kunna vinna kampen måste vi göra det tillsammans! Inget enskilt fackförbund kan klara det på egen hand.
Lars Johnsen, ordförande i norska Transport, la en stor del av skulden på EU:
– Jag ser en union i upplösning, summerade han.
Många delegater tycktes ändå vara överens om att facket i alltför hög grad slog sig till ro under decennier när det var mer eller mindre självklart att människor som fick jobb gick med i facket.
I Norden har organisationsgraden sjunkit i alla länder utom Island, som toppar med 85 procent av arbetskraften i facket. I Danmark ligger siffran på 67 procent, ett tapp på runt sex procentenheter på drygt 20 år.
Finland noterar 64 procent. I Sverige har tjänstemännen gått om arbetarna. Bara 62 procent av arbetarna är fackligt anslutna, mot 74 procent på tjänstemannasidan.
NTF:s nya generalsekreterare, Anu Hietala, försökte ändå ingjuta mod i kongressen genom att peka på ett antal positiva exempel. Det gäller bland annat kampen som facket fört mot Ikea, taxikoncernen Uber och mot Ryanair i Danmark.
Plus namninsamlingen Fair transport Europe. Den skulle tvinga fram åtgärder för att minska den sociala dumpningen i transportbranschen. De nordiska facken fick ihop sin andel – 50 000 underskrifter. Sämre gick det i övriga Europa.
Transports förbundssekreterare Lars Mikaelsson ingick i debattpanelen. Han lyfte också fram ljuspunkter:
– I Transport har vi anställt två personer som jobbar med ett särskilt ordning- och redaprojekt i åkerinäringen. De kartlägger åkerier som satt i system att bryta mot allt. Vi har lämnat in flera anmälningar till myndigheterna.
– I Sverige har vi fått en ny infrastrukturminister som på kort tid vidtagit åtgärder, bland annat ett utökat beställaransvar för transportköpare.
Fast Mikaelsson avslutade med en vädjan om stöd:
– Det som ligger i ”pipen” nu är att EU:s transportutskott ska rösta om nya kör- och vilotidsregler för buss- och lastbilschaufförer. De nya reglerna ser ut att bli mycket sämre. Lastbilschaufförer kan tvingas jobba tre veckor i sträck, med bara två dagar ledigt.
– Det vore bra om alla här inne uppvaktar sina kontakter i transportutskottet. Vi måste se till att förslaget inte röstas igenom!
