Så rekryteras kvinnliga chaufförer i USA
Pepparsprej i hytten, könsneutrala platsannonser och fluffigare handdukar i rastplatsernas duschrum. Det är några av de saker som behövs för att locka fler kvinnor att bli lastbilschaufförer, enligt Ellen Voie, grundare av den amerikanska organisationen Women in Trucking. Transportarbetaren fick en pratstund vid Elmia Lastbil, dit hon bjudits in av TYA.
I USA är fem procent av lastbilschaufförerna kvinnor, en alldeles för låg andel enligt Ellen Voie.
– Och siffran har legat på den nivån under många år, den historiska tillväxten är minimal. Ändå möter kvinnliga chaufförer inga utmaningar som inte män möter – men män och kvinnor prioriterar olika, säger hon.
I Sverige finns det mellan 120 000 och 130 000 lastbilschaufförer, enligt Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd (TYA), som bjudit Ellen Voie till Sverige för att berätta om Women in Truckings arbete med att locka fler kvinnor till branschen. Cirka tre procent av de svenska lastbilschaufförerna är kvinnor, och ungefär sju procent av eleverna på transportgymnasierna är tjejer. Så på den punkten är Sverige och USA ganska lika – men i andra avseenden verkar de svenska respektive amerikanska lastbilsbranscherna vara skilda världar, när man lyssnar på Ellen Voie.
Exempelvis finns det 3,6 miljoner lastbilschaufförer i USA, och bara de kvinnliga – som alltså inte utgör mer än fem procent – är cirka 180 000 stycken. Det finns alltså fler kvinnliga lastbilschaufförer i USA, än det finns svenska lastbilschaufförer totalt.
Dessutom behöver de amerikanska åkerierna rekrytera nästan 200 000 chaufförer redan nu, och behovet kommer att öka de närmaste åren. En av orsakerna är företagens skärpta hälsokrav: enligt Ellen Voie är mer än varannan amerikansk lastbilschaufför sjukligt överviktig. För att slippa betala höjda sjukförsäkringspremier har stora åkerier börjat mäta de anställdas BMI. Den som är för tjock måste gå ner i vikt – eller förlora jobbet.
Även detta låter som en annan värld jämfört med svenska rättigheter och villkor, men här ser Ellen Voie en chans att få in fler kvinnor i chaufförsyrket. Det gäller dock att få kvinnorna att söka jobben som finns i branschen, och för detta jobbar Women in Trucking på flera sätt.
– Vi jobbar för att lyfta fram de kvinnor som trots allt finns i branschen, för att balansera schablonbilden av långtradarchauffören som en stor tjock karl med slokmustasch. Och vi anordnar en årlig ”Best recruiting ad contest”, där vi premierar företag som tar fram platsannonser som tilltalar både män och kvinnor, säger Ellen Voie.
Hon visar en platsannons från ett amerikanskt åkeri, som vill locka fjärrbilschaufförer med möjligheten att ”ta med frugan till Hawaii”.
– Inget ont i det, men en kvinna som ser den här annonsen känner inte att den vänder sig till henne. Och ett gott råd till den som vill rekrytera kvinnor: Annonsera inte med fotomodeller som har smal midja, perfekta vita tänder och så vidare. Ta det från mig: Vi gillar inte sådana bilder.
Organisationen för även dialog med lastbilstillverkarna, om att utveckla lastbilshytter som är bättre ergonomiskt anpassade för kvinnor.
– Många tillverkare betraktar kvinnor, rent fysiskt, som småvuxna män. Jag håller inte med, jag anser att vi också är annorlunda byggda, vilket påverkar ergonomin i säten, säkerhetsbälten och så vidare.
Även rastplatserna kan bli bättre anpassade för kvinnor, menar Ellen Voie.
– Vi har fått en stor Truck Stop-kedja att installera bekvämare duschar och skaffa fluffigare handdukar. Och gissa vad? De manliga chaufförerna gillar det också!
Women in Trucking informerar även kvinnliga förare om olika säkerhetsåtgärder, på ett sätt som även det skiljer sig något från svenska förhållanden.
– De flesta kvinnliga fjärrbilschaufförer i USA har pepparsprej med sig i bilarna, många har hundar också. Och det är vanligt att kvinnliga förare äter och tankar på en Truck Stop, och kör vidare till en annan för att sova. På det sättet kan ingen veta att i den och den bilen ligger det en ensam kvinna, berättar Ellen Voie.
Dessutom uppger hon att trakasserier från manliga arbetskamrater är ett utbrett problem i åkeribranschen i USA. Och att det amerikanska rättssystemet, där stämningar i domstol är vanliga, försvårar arbetet mot trakasserier och könsdiskriminering.
– Exempelvis har vi haft många stämningar från kvinnor, som nyanställts på åkerier och under introduktionen blivit sexuellt trakasserade av företagens instruktörer. Så ett stort åkeri försökte matcha nyanställda kvinnor med kvinnliga instruktörer, och nyanställda män med manliga instruktörer. Problemet var att det inte fanns lika många kvinnliga som manliga instruktörer, så en nyanställd tjej fick vänta längre på sin introduktion än de nyanställda männen. Så hon stämde företaget, tvisten ligger i domstol just nu. Och detta var ett företag som försökte göra ”the right thing”, som ville sätta stopp för trakasserierna. Det här är väldigt invecklade frågor i USA.
Vad kan facket göra för att locka fler kvinnor till branschen?
– Använda fler kvinnor i sitt marknadsföringsmaterial, anstränga sig för att använda ett språk som är inkluderande för alla. Våra amerikanska Teamsters är väldigt uppmärksamma på det här, de har en stor kvinnosektion till exempel, men jag anser att de borde göra mer.
Har du något råd till en kvinna som funderar på att bli lastbilschaufför?
– Läs på, prata med så många chaufförer du kan, åk gärna med någon på en körning och bekanta dig med bilen och utrustningen. Gör din hemläxa helt enkelt!
