Rune rycker ut för kollegor i chock
De som väljer att ta sitt liv genom att svänga ut framför en lastbil brukar titta chauffören i ögonen. Den blicken glömmer man inte, säger Rune Bryngel. Han har i drygt fjorton år tagit hand om chaufförer i chock.
– Hur mår du?
När kollegahjälparen Rune Bryngel ringer upp en lastbilschaufför som varit med om en olycka, rån eller överfall, behövs det oftast inte mer än en enkel fråga för att få hela storyn. De går igenom händelseförloppet och detaljerna, om och om igen. Det kan ta lång tid. Och det är så det måste få vara, säger Rune.
– Jag kan få höra tio gånger om hur en bil svängt över på fel sida, och det är bara bra. Så ska det få vara ett tag, man måste få prata ur sig.
Oftast räcker det med ett lyssnande öra, men ibland är chocken så allvarlig att det behövs mer professionell hjälp. Rune märker det på sättet att prata. Om samtalet är osammanhängande och ofokuserat slussar han vidare till psykolog, något som ofta stöter på motstånd i början.
– Det här med psykisk obalans är lite tabu, säger han. Jag brukar behöva övertala chauffören. Det slutar alltid med att han går på alla möten och tycker det är bra.
Nätverket Kollegahjälpen består av ett 40-tal människor som kan lastbilsbranschen, flera av dem med egen erfarenhet av olyckor på vägen. Alla har fått utbildning i samtalsteknik och i hur chockreaktioner fungerar. Att det är kollegor från branschen som rycker in är en klar fördel, säger Rune som nyligen gått i pension efter 20 år ute på vägarna.
– När jag berättar att jag själv varit lastbilschaufför så blir det lättare att prata. Jag vet ju precis hur man kan och inte kan manövrera en lastbil.
Det spelar egentligen ingen roll om olyckan har varit stor eller liten, om någon har dött eller om alla klarat sig. Hur man hanterar stressen är individuellt. Rune har pratat med chaufförer som varit med om allt från ”nära ögat” till att ha kört ihjäl någon. En som fått sladd, men klarat sig med ett par varv över körbanan, kan vara i större chock än den som varit med om en dödsolycka.
Självmorden på vägarna, säger Rune, är vanligare än man tror. Han har tagit hand om ett tiotal chaufförer som kört ihjäl självmordskandidater. Det finns två saker som skiljer självmorden från andra dödsolyckor, enligt Rune.
– Blicken, säger han. De som väljer att ta livet av sig tittar lastbilschauffören stint i ögonen. Den blicken är något chauffören sedan bär med sig.
Det andra är möjligheten till bearbetning av traumat. Att få veta att det faktiskt var ett självmord, och att chauffören därmed inte hade kunnat göra något för att undvika det, kan göra det lättare att gå vidare.
– Chauffören frågar sig alltid ”varför valde personen just mig?”. Men sådana tankar finns inte hos en person som bestämt sig för att ta sitt liv. Den har bara fokus på sig själv och är helt inne i att få ett slut på tillvaron. Det är inget chauffören kan rå på.
