Risk för konflikt efter strandade hamnförhandlingar

– Risken för konflikt är överhängande. Så säger Transports förbundsjurist Marcel Carlstedt efter att förbundet i går valde att stranda förhandlingarna om ett nytt hamn- och stuveriavtal.

Arbetsgivarparten, Sveriges hamnar, presenterade i går, måndagen den 3 september, ett bud på 1 200 kronor i lönelyft och ett 14 månader långt avtal, men Transport gav kalla handen.

Förbundets delegation hade begärt en tusenlapp och var beredd att gå ner till 774 kronor per månad, vid ett ettårigt avtal. Men trots att arbetsgivarnas förslag var högre, var priset för det rejäla lönelyftet för högt. Som motkrav begärde Sveriges hamnar nämligen att få ta över en rejäl tugga av hamnarbetarnas i dag, jämförelsevis stora, inflytande över arbetstiden.

Budet gick ut på att stuveribolagen i fortsättningen fritt skulle få förlägga dagsarbetstiden mellan klockan 06 och 18. Arbetsgivarna skulle också få rätt att beordra övertid, alla förekommande arbetstider. För de anställda skulle det bland annat medföra att deras nuvarande ob-ersättning mellan klockan 16 och 18 försvann.

Marcel Carlstedt kallar budet ett angrepp på hela grundtanken med hamn- och stuveriavtalet. Frågan om förläggningen av arbetstiderna är inte förhandlingsbar. Den lönehöjning som kan förmå arbetarna att vika sig på den punkten finns inte, poängterar han.

– Facklig kamp handlar om mer än pengar. Budet är inte bara ett grundskott mot avtalet utan mot världens alla hamnarbetare.

Sveriges hamnar vidhåller lika bestämt sitt krav på större inflytande. I ett pressmeddelande förklarar den övergripande arbetsgivarorganisation som Sveriges hamnar ingår i, Transportgruppen, att Transport avstått ”en av avtalsrörelsens högsta löneökningar, som arbetsgivarna erbjudit i utbyte mot arbetstidsregler motsvarande arbetsmarknaden i övrigt.”

Arbetsgivarna hävdar är att avtalet är gammalt och behöver moderniseras.

Det bemöter Marcel Carlstedt:

– Det är mycket retorik från Transportgruppens sida. De vill att vi ska gå samma väg som de flesta andra fackförbund. Vi erbjuds några gryn i fickan, men samtidigt säljer vi hux flux ut hela makten över arbetstiden.

Håller arbetsgivarparten lika styvnackat kvar vid arbetstidsregleringen kommer det att kosta, varnar Carlstedt. Han säger sig ha kraft bakom orden med hänvisning till att majoriteten av hamnarbetarna är fackligt organiserade i Transport och Hamnarbetarförbundet, som stöder Transportarbetareförbundet.

– Det här är en ideologisk fråga, det handlar om hamnarbetarnas fritid. Risken för att vi tvingas ta till konfliktåtgärder är överhängande. Men bjuder arbetsgivaren upp till dans, så är vi beredda, säger Marcel Carlstedt.

Rickard Emanuelsson från Sundsvall och Patrik Östbjerg från Göteborg sitter i delegationen som förhandlar om nytt kolletivavtal. De säger sig vägra att ”sälja ut” arbetstiderna.

– Det finns inget pris för det. Vi vill vara med och påverka våra arbetstider.

Om delegationen accepterat arbetsgivarnas bud hade Patrik Östbjerg tvingats emigrera, hävdar han. Så viktig är frågan och trycket från medlemmarna att hålla emot.

Rickard Emanuelsson hade heller inte kunnat återvända till kompisarna i Sundsvall med det beskedet:

– Det är så många som har småbarn och måste hämta på dagis. Hamnarbetarna behöver veta när de kommer hem, annars blir de utkastade från daghemmen. Hårdtolkar man förslaget skulle vi kunna tvingas arbeta fram till 21 på kvällen.

Patrik Östbjerg påpekar att ingen lokal arbetsgivare har begärt centrala förhandlingar.

– Jag förstår mig inte på Sveriges hamnar när det gäller detta, men det handlar förstås om makt.

Både Emanuelsson och Östbjerg är beredda att ta till stridsåtgärder.

– Självklart, i en så viktig fråga.

Hamn- och stuveridelegationen fortsätter nu sina överläggningar på Transports förbundskansli i Stockholm.

Fotnot. Hamn- och stuveriavtalet löpte ut den 31 augusti 2012.