Otillåtet prissamarbete utreds
I vintras genomförde Konkurrensverket en gryningsräd mot flera av landets största flyttföretag. Myndigheten misstänker att bolagen delat upp marknaden mellan sig och prissamverkat när man lagt bud på kommunala uppdrag. Transportarbetaren har granskat en näring med skamfilat rykte. En bransch där de offentliga upphandlingarna pekas ut som motorn bakom lönedumpning och fiffel. Många flyttjobb utförs i dag av polacker, ryssar och andra arbetare från öst.
I gryningen den 19 februari 2013 klev Konkurrensverket in på NFB:s och ICM Kungsholms kontor i Stockholm. Räden omfattade också Alfa Moving och Kent Hofmanns privata bostad i Gnesta. Stora mängder handlingar togs i beslag.
Kent Hofmann var i många år huvudman i den stora flyttkoncernen NFB. I dag kontrollerar han både NFB, ICM och har ett nära samarbete med ”Alfa”. Det vill säga Alfa Quality Moving – ett företag i Jönköping som numera har 85 procent av hela marknaden för utlandsflyttar.
För sju, åtta år sedan var NFB och Hofmann i rejält blåsväder. Skatteverket hade uppdagat att NFB haft minst 100 svartjobbare inne på flyttuppdragen. Pengar till löner hade frigjorts via luftfakturor.
NFB och Hofmann klarade sig ur knipan. Svartjobbarna var inte anställda direkt i NFB, utan hos en av NFB:s transportledare som drev ett eget flyttföretag på Gotland.
Efter skandalen lovade NFB:s ledning bättring. Man skulle sluta anlita underentreprenörer och i stället anställa egen personal.
Hur blev det? Hur ser flyttbranschen ut i dag?
För någon månad sedan ringde en flyttföretagare till Transportarbetaren. Han var bekymrad och undrade vad facket gör. Han sa:
– Jag är nästan den enda flyttfirman i Stockholm som betalar lön enligt kollektivavtalet. Många är ju med i branschorganisationen, SMF, där man skriver under på att vara seriösa och betala avtalsenliga löner. Men i verkligheten ser det inte ut så.
– När mina ”gubbar” är ute på jobb stöter de på folk i andra bolag. Det är sällan någon pratar svenska. Det kommer killar och söker arbete hos mig. De berättar om skitlöner och rena daglönarjobb.
Det finns många aktörer som är kritiska mot villkoren i flyttbranschen. Det visar sig om inte annat varje gång staten eller kommunerna upphandlar flytt- och magasineringstjänster. Överklaganden är numera legio.
Den offentliga sektorn är en stor kund hos expressföretagen. Varje år genomförs mängder av kontorsflyttar – antingen till nya lokaler eller inom ett och samma hus. Staten beställer dessutom tusentals så kallade bohagsflyttar. Det handlar bland annan om Kronofogdens avhysningar.
När det gäller de samhällsbetalda uppdragen är NFB och ICM stora och tongivande aktörer. De två bolagen skickar in olika anbud och hamnar ofta överst när upphandlarna sedan upprättar de ramavtal som myndigheter och förvaltningar är skyldiga att följa.
För en tid sedan fick tillsynsmyndigheten, Konkurrensverket, in ett detaljerat tips. Innebörden var att bolagen som ingår i sfären NFB/ICM och Alfa bryter mot konkurrenslagen.
Verket nappade. Efter gryningsräderna har man inlett en omfattande undersökning som väntas bli klar först 2014.
Konkurrensverket skjuter in sig på två områden. Det ena gäller misstankar om en uppdelning av marknaden. En del för nationella och en för internationella uppdrag.
Under åren 2007–2011 genomförde NFB, ICM och Alfa flera inbördes bolagsaffärer. Resultatet blev att all utlandsflytt hamnat hos Alfa. Samtidigt släppte Alfa inrikesflyttarna till ICM/NFB.
Konkurrensverkets andra utredningsspår handlar om ”strategisk anbudsgivning”. Efter en första analys anser verket att det finns starka indikationer på prissamverkan mellan NFB och ICM.
Innan Konkurrensverket får göra tillslag mot företag krävs beslut i tingsrätten. I verkets ansökan målar juristerna upp en raffinerad modell där flyttbolagens syfte är att till varje pris vinna de eftertraktade offentliga flyttuppdragen.
I utredningen har Konkurrensverket granskat en upphandling som genomfördes 2009–2010. En grupp kommuner och landsting behövde då nya flyttavtal. Man valde att anlita den gemensamma organisationen Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, för jobbet.
Fast SKL sköter inte upphandlingarna på egen hand. Upphandlingen görs i stället i Kommentus – ett bolag som SKL bildat. Lösningen med bolaget är ifrågasatt. Det innebär bland annat att insynen försvåras. När Transportarbetaren begär ut ett ramavtal från Kommentus blir det nobben.
På vilket sätt har då NFB och ICM samverkat?
När den offentliga sektorn upphandlar ramavtal för flyttar ingår normalt ett stort batteri av olika tjänster i anbudsunderlagen. Timkostnaden för expressarbetare och annan personal finns med, men också separata prisuppgifter för exempelvis lastbil, flytt av värdeskåp, pianon och magasinering av gods.
Konkurrensverket misstänker att NFB och ICM växelvis lagt mycket låga – eller till och med nollbud – på vissa tjänster. För andra har man satt högre priser än genomsnittet. Det bakomliggande syftet sägs vara att hålla nere den totala anbudssumman och vinna kontrakten.
På vilket sätt drabbar det här kommunerna och skattebetalarna?
Låt oss konstruera ett exempel.
En skola ska utrymmas i Lillhärads kommun och i alla salar står det tunga pianon. En basupphandling har gjorts tidigare och i den begär firman Kalles Flytt 1 500 kronor extra för varje piano. Konkurrenten Einars Express har i stället lagt nollbud – alltså ingen extrabetalning alls för pianon.
Vi antar nu att Einars Express står överst på listan över de flyttbolag som Lillhärad har förbundit sig att anlita. Kalles Flytt är tvåa.
Enligt reglerna måste alla jobb först erbjudas till Einars, innan en förfrågan kan gå till Kalles. Den här gången tycks ju Lillhärads kommun ha tur. En massa pianon ingår i flytten och de kostar inget extra…
Fast det blir inte som kommunen tänkt sig. När man ringer Einars tackar han nej till uppdraget. Inget i ramavtalet tvingar nämligen Einars Express att åta sig alla jobb.
Vad händer nu? Jo, enligt reglerna måste Lillhärads kommun i stället gå till Kalles Express. Som alltså tar 1 500 spänn för varje piano!
Genom att samarbeta om bud och uppdrag kan Einar och Kalle i teorin mjölka kommunen på mycket pengar, samtidigt som eventuella konkurrenter manövrerats bort
Har NFB och ICM agerat på det här sättet? Konkurrensverket svarar inte på några frågor så länge utredningen pågår. Men när verket går till tingsrätten för att få klartecken för gryningsräden har man tittat på matchningen mellan NFB:s och ICM:s nollbud. Slutsatsen lyder:
”Det är en mycket starkt indikation på att ICM och NFB samordnat sina anbud och att avsikten har varit att sedan dela upp avropen på ramavtalet på ett för företagen förmånligt sätt.”
Skulle bolagen fällas kan det bli kännbara följder. Den lindrigaste är ett åliggande att upphöra med prissamarbetet. Med hot om vite. Konkurrensverket kan också gå till tingsrätten och begära att domstolen dömer ut en konkurrensskadeavgift. Den kan uppgå till tio procent av bolagets omsättning.
Mikael Signer var vd i ICM åren 2010 till 2012. Han hoppade av sedan Kent Hofmann stärkt sitt grepp om koncernen där både NFB och ICM numera ingår.
Signer säger:
– Konkurrensverket är fel ute. Vid den tiden, 2009, skötte vi oss helt själva på ICM. Jag hade ansvar för alla upphandlingar och diskuterade inga bud med NFB.
– Alla flyttföretag letar efter smarta lösningar för att hamna bra till i de utvärderingsmodeller som staten och kommunerna använder. Det är ett trist spel. Jag jobbade 19 år i ICM. Verksamheten var väldigt seriös. Jag gillar inte utvecklingen som sedan kom i branschen. Därför klev jag av.
Fotnot. Se även SMF:s genmäle.
