Nej-sägaren och ja-sägaren
Clas Linder satt i Transports högsta ledning i början av 1990-talet, då förbundet beslutade sig för att säga nej till en svensk EU-anslutning. Göran Johnsson pläderade pläderade aktivt för ett EU-inträde och för en svensk anslutning till euron under åren som Metallbas.
Nej-sägaren Clas Linder
– Om EU låg bakom allt elände som facket upplever i dag vore det lätt. Då kunde vi ju bara gå ur unionen. Men så enkelt är det tyvärr inte.
Clas Linder var skeptisk till EU och uttalad motståndare till den gemensamma valutan, euron.
När Sverige skickade in ansökan om att få gå med i EU sommaren 1991 var arbetarrörelsen splittrad. Både i socialdemokratin och i LO fanns EU-kritiker, men en majoritet av de styrande var för en anslutning.
I Transport fanns också såväl ja- som nejsägare. Förbundet beslutade att genomföra ett stort rådslag och en medlemsomröstning, innan Transport tog ställning i EU-frågan.
Omkring 40 procent av medlemmarna valde att svara. Av dem sa 62 procent nej. 22 procent var för, resten osäkra. Nej blev sedan förbundets linje i den intensiva debatt som föregick folkomröstningen.
– På LO-kongressen 1991 var vi bara två debattörer som gick upp i talarstolen och ifrågasatte nyttan med ett EU-medlemskap. Vi betraktades som kufar. Jag kan fortfarande tycka att debatten som sedan kom var osaklig.
Enligt Linder hade ja-sägarna olika bevekelsegrunder. På den borgerliga kanten ville man ha avregleringar, fri rörlighet och lägre skatter. I arbetarrörelsen drömde visionärer om att stöpa om EU till ett vänsterprojekt.
Clas Linder är kritisk till mycket av den utveckling som Sverige genomgått de senaste 25 åren. Han är också övertygad om att folk i gemen har svårt att avgöra vilka av problemen som egentligen kan härledas till Bryssel – och vad som är ”självförvållat” på hemmaplan.
Lönedumpningen och den osunda konkurrenssituation som numera präglar åkerinäringen är ett särskilt kapitel, tycker han:
– Det har alltid funnits oseriösa aktörer i branschen. Folk som fuskat med skatter och kör- och vilotidsregler, exempelvis.
När EU kom in i bilden fick det följdverkningar för en åkeribransch som redan brottades med låg lönsamhet, överetablering och låg tröskel för nya hugade entreprenörer som ville pröva lyckan.
Clas Linder tycker att cabotagetrafik kan försvaras som idé, men runt om i Europa ryckte politikerna på axlarna åt otydliga regler och övertramp.
När det gäller fackliga motgångar i EU säger han:
– Det är ett stort problem att arbetarrörelsen inte förmått begränsa EU:s inflytande över frågor som borde ha varit nationella angelägenheter. Man kan ha överstatliga bestämmelser för exempelvis miljö och arbetsmiljö. Men när det handlar om arbetsvillkor är det centralt att det är arbetslandets regler som ska gälla.
Ja-sägaren Göran Johnsson
– Fackligt elände finns både innanför och utanför EU, säger Göran Johnsson.
Han var ordförande i IF Metall under perioden 1993 till 2005. I likhet med många LO-toppar tog han tidigt ställning för EU.
– Jag är fortfarande övertygad om att det var rätt att gå med i unionen. Som ett litet exportberoende land var det nödvändigt. När det gäller den gemensamma valutan är jag inte lika säker längre. Det finns positiva saker med EMU, men också negativa.
De 20 åren i EU har varit bra för IF Metalls medlemmar, tycker Johnsson. På plussidan räknar han in ökad handel mellan medlemsstaterna och slopade hinder för import och export.
Fast han ser också negativa effekter:
– Transport har definitivt haft rätt i en del av kritiken. Vi har låtit de ekonomiska frågorna dominera för mycket. EU kunde ha lyft fram de mänskliga och sociala frågorna mycket mera. På det området har det inte gått särskilt bra.
När det handlar om utvecklingen i åkeribranschen säger Göran Johnsson:
– Där har det ta mig fan inte varit bra! Det blev vilda västern och jag förstår verkligen om många av Transports medlemmar är djupt besvikna och skeptiska till EU.
Kunde Transport och LO agerat annorlunda för att motverka den lönedumpning och osunda konkurrens som i dag präglar framför allt bygg- och transportsektorerna?
– Ibland har fackföreningsrörelsen en tendens att skylla på yttre faktorer när det blir problem. Men vi borde ha reagerat tidigare. När det ändå såg ut att bli ett EU-inträde kunde Transport kanske ha funderat mer över strategin.
– Hur ska vi jobba? Med vilka partners? Om förbundet gör en krass analys kan det nog visa sig att man missade möjliga allianser.
Nu argumenterar Transport för att kollektivavtalen i vissa branscher ska upphöjas till lag, så kallad allmängiltigförklaring. Hur ser du på det?
– Det är ju inget jag är för. Men jag kan verkligen förstå att Transport funderar över en sådan lösning. Jag vill också betona att jag alltid uppskattat Transport i LO-samarbetet. Det var alltid stort engagemang och raka puckar.
