Nattjobbet sliter på tidningsbuden

– Nattarbetet. Det är den största grejen. Vi jobbar ju natt, natt, natt. Så kommenterar tidningsbudet Daniel Hilmér i Trollhättan uppgifterna om högre dödlighet bland distributörer än andra yrkesgrupper i en aktuell rapport.

Statistiska centralbyrån, SCB, pekar i sin undersökning ”Yrke och dödlighet 2008-2012” ut tidningsdistributörer som en yrkesgrupp i riskzonen.

Med utgångspunkt från statistiken placerar sig manliga bud på femte plats, när man listar yrkesgrupper med högre dödlighet. Kvinnliga distributörer löper ännu högre risk att inte få uppleva pensionen. De intar fjärde plats på SCB:s lista.

Fackligt engagerade Daniel Hilmér är 39 år och har arbetat som tidningsbud i 14 av dem. Han är väl bekant med tidigare forskningsstudier, som visar en rad skadliga hälsoeffekter av nattarbete, som ökad risk för hjärt- och kärlsjukdomar.

Hot, våld och mindre olyckor hör mer eller mindre till vardagen, även om de sällan har dödlig utgång, funderar han. Kroppsliga besvär märks i budens leder, axlar, armbågar, knän och ryggar.

– Arbetet är monotont, både när man kör i bil och går i trappor. Jag dras med en axel som är lite kinkig ibland. Väldigt många bud har olika kroppsliga bekymmer, särskilt de som hållit på i 30, 40 år.

Vänjer man sig vid nattarbetet blir yrket till en livsstil, beskriver Daniel Hilmér. Själv är han nattmänniska.

– Man anpassar sig och sitt sociala liv. Så mycket festande och nattliv blir det inte. Man går och lägger sig ganska tidigt och sover på dagen, jobbar sex eller sju dagar i veckan.

Står man inte ut att jobba natt visar det sig ofta snabbt. En del semestervikarier ger upp redan efter några dagar, berättar han.

Gångsträckorna är ofta kortare på någon dryg timme, medan körsträckorna tar flera timmar. Kortslingorna är lättare att kombinera med andra jobb, förklarar Daniel Hilmér.

Förutom nattarbetet tror han att krisen i tidningsbranschen kan påverka budens hälsa.

– Många går och grubblar över ifall lönen kommer att sänkas och om de kommer att ha jobbet kvar.

Beträffande SCB-rapportens slutsats att hög utbildning tycks leda till att man lever längre säger Daniel Hilmér:

– Ett överraskande stort antal välutbildade akademiker kör tidningar. Det finns ingen automatik i att vi är tidningsbud för att vi inte kan något annat! Ett antal utländska studenter som pluggar vid högskolan i Trollhättan jobbar också som bud.

Daniel Hilmér gillar inte den gamla stämpeln på jobbet som extraknäck och deltidsyssla. Han vill att yrket ska betraktas som ett ”riktigt” jobb för anställda med yrkesheder.

Statistiska undersökningar innebär alltid svepande generaliseringar, anser han.

– Nu för tiden finns det så mycket att vara rädd för. Inte är det så roligt att höra om större dödlighet i vår bransch, men jag kan inte påstå att det förändrar min syn. De som kört tidningar i 30 år kommer nog att fortsätta.

Daniel Hilmér beskriver en utveckling med mer dagverksamhet, i spåren av tidningskrisen.

– Men i stora drag har vi fortfarande bara ett skift och det är nattskift. Vårt jobb är extremt på det sättet, säger han.