Minskade löneklyftor – ett av målen som LO lägger fast
Begränsa inhyrningen av arbetskraft. Höj lägstalönerna och minska gapet till tjänstemännen. Och halvera löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Det är några av de övergripande mål som LO nu satt upp för de kommande 13 åren.
Ur Transports synvinkel finns det ett par punkter som är extra viktiga i det nya styrdokumentet, betonar förbundets ordförande Lars Lindgren. Det handlar om beräkningen av löneutrymmet och att LO nu öppnar för en diskussion om så kallad allmängiltigförklaring av kollektivavtal.
– Tyvärr är vi i ett läge där staten måste vara med och ta ansvar för rimliga och trygga anställningsvillkor i vissa branscher, säger Lindgren.
Ända sedan i somras har de 14 LO-förbunden diskuterat en gemensam handlingsplan som ska sträcka sig över tre kongressperioder. Det vill säga fram till år 2028.
Målen presenterades i dag, fredag. LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson inledde med att siktet är inställt på full sysselsättning – något som förutsätter en fungerande lönebildning.
Första konkreta punkten som presenterades var rätten till heltid. Vid presskonferensen sa Kommunals ordförande Annelie Nordström:
– Heltid måste vara norm på arbetsmarknaden. Så är det inte i dag, för kvinnor är normen deltid. Det får förödande konsekvenser, inte minst för pensionen.
LO-förbunden är också överens om att jobba för jämställda löner. Beräkningar visar att skillnaderna mellan mans- och kvinnodominerade yrkesgrupper ligger på tolv procent. Gapet måste minst halveras till 2028, anser LO.
Missbruket av visstidsanställningar är en annan punkt som nu prioriteras. De senaste 15 åren har visstidsjobben ökat från 16 till 20 procent bland arbetarna. I vissa sektorer jobbar över 40 procent av arbetskraften utan fast anställning.
LO:s mål är att minska visstiderna till högst tio procent.
– Det är inte rimligt att visstid blir norm i vissa branscher. Det finns människor som jobbar i åratal utan fast anställning, sa Handels ordförande Susanna Gideonsson
Inhyrning av personal är en annan het fråga. Den måste begränsas, slår LO fast.
Höjda pensioner, höjda lägstalöner, bättre arbetsmiljö och stärkt personlig integritet i arbetslivet är andra viktiga punkter i handlingsprogrammet.
För Transport är kapitlet om löner centralt. LO fastslår att det är den internationellt konkurrensutsatta sektorn som ska vara normerande när framtidens löner förhandlas fram mellan parterna. Men. Även den så kallade löneglidningen ska räknas med när löneutrymmet bestäms.
Traditionellt har fackförbunden inom industrin tagit ut mer i lön än vad som angivits i de centrala avtalsuppgörelserna. Detta kallas löneglidning. I exempelvis Transport finns nästan ingen löneglidning alls. Det gör att yrkesgrupper inom transportsektorn riskerar att halka efter.
LO:s ambition att skapa en rättvis, rimlig löneutveckling innebär också att förbunden enats om att slåss mot ett fenomen som kallas sifferlösa avtal. Det vill säga avtal där löneökningarna över huvud taget inte bestäms i kronor eller procent. Den typen av avtal finns i dag främst bland akademikerna.
Lars Lindgren är positiv till målen som LO-förbunden nu enats om:
– Det är i grunden bra målsättningar som får styra inriktningen i vårt politiska arbete och i de kommande avtalsförhandlingarna. Vissa saker är ren bingo för Transport. Det gäller inte minst skrivningarna kring löneglidningen.
– Vi vet att transportarbetarna tappat i lön mot industriarbetarna de senaste fem åren. Nu kan vi, med stöd av LO, kräva motsvarande pengar till våra medlemmar. Det är också positivt att LO slår fast att vi ska begära löneökningar i kronor, inte procent. Det gynnar LO:s låglönegrupper.
Förutom löneglidningen och krafttag mot den växande personalinhyrningen är Lars Lindgren glad över att LO nu öppnar dörren för en diskussion om kollektivavtalens framtid. Transport har i ett par års tid anfört att det finns områden där facket inte längre förmår upprätthålla avtalen och rimliga villkor för de anställda.
I styrdokumentet skriver LO:
”I Sverige bär arbetsmarknadens parter ansvaret för lönerna genom kollektivavtalen. Det är en modell som LO-förbunden vill värna om. Förutsättningen för parternas självreglering är att kollektivavtalen har hög täckningsgrad och att organisationsgraden på arbetsmarknaden är hög. Om dessa förutsättningar rubbas kan LO-förbunden behöva ompröva sin hållning och exempelvis tvingas agera för allmängiltigförklaring av avtalen.”
Transportbasen Lars Lindgren anser att vi redan nått dithän att diskussion måste starta:
– I vissa branscher är läget akut. I Transport vill vi inte se hela näringar raderas ut, så som det hände med varvsindustrin. Vi kommer inte undan en diskussion om allmängiltigförklaring av kollektivavtal.
– Hela Europa går mot statliga minimilöner som ett skydd för löntagarna. Den utvecklingen vill jag inte ha. Allmängiltigförklaring är en bättre lösning.
