”Min man arbetade ihjäl sig”
Den 27 december fick Hasse Eklund hjärtstopp och dog hemma i garaget. Han körde färdtjänst för Taxi Kurir i Stockholm. Nu undrar hans änka, Hanna, om det är lagligt att månad efter månad arbeta tolv dagar i sträck, med bara två dagar ledigt. Och hur kan förare köra gamla och sjuka på ackord, utan försäkringsskydd?
Hanna Eklund öppnar ytterdörren och vinkar åt mig att kliva in. Hon är mitt inne i ett samtal. Det är läkaren. Nu, fem veckor efter den dramatiska ambulanshämtningen, är dödsorsaken fastställd.
Hanna sätter sig på en köksstol med luren tryckt mot örat. Lyssnar, säger:
– Jaså, Hasse hade fått en infarkt tidigare? Det visste han inte själv… Någon gång under de senaste månaderna… En ärrbildning visar det. Det kan ha skett i sömnen… Och nu drabbades han alltså av flimmer och hjärtstopp.
Samtalet avslutas.
Hanna är samlad. Det är andra gången vi träffas hemma i paret Eklunds lilla radhus söder om Stockholm. Det som var deras gemensamma hem.
– Det är en ny fas för mig, säger hon. Begravningen hölls i fredags. Allt det praktiska kring den och bouppteckningen gjorde att jag varit fullt sysselsatt. Nu är det andra tankar som kommer.
Funderingarna som Hanna brottas med handlar om Hasses plötsliga bortgång. Varför hjärtstopp? Hasse var bara 65 år. Vilken roll spelade egentligen jobbet och arbetstiderna?
Hanna är 23 år yngre än Hasse. De möttes på en mc-träff i hennes hemland, Finland. Hanna hade motvilligt följd med en kompis och tänkt att en motorcykelfest var det sista ställe på jorden där hon skulle kunna bli kär.
Så stötte hon i ihop med en lite vemodig svensk kille med Harley Davidson och gitarr. Några år senare, 2005, var de gifta och bosatta i Sverige.
När paret träffades jobbade Hasse som trädgårdsarbetare, men efter en kort period sadlade han om till taxichaufför. Hanna insåg snart att taxikörning i Stockholm innebar väldigt mycket jobb och lite lön.
Omkring 2006 började Hasse köra färdtjänst i stället. Först på företaget Citytrafik. Hanna beskriver det i positiva ordalag. Ordning och reda. Riktig månadslön. Ob och övertid.
Sedan kom kaoset, beskriver hon.
Landstinget hade gjort en ny upphandling och Taxi Kurir blev stor vinnare. Hasse fick byta jobb. Nu var det slut med fast avtalsenlig lön. Efter inhopp hos en åkare fick han anställning på Hagsätra taxi i maj 2013. Det är ett åkeri med ett 30-tal bilar och färdtjänstbussar som rullar under Taxi Kurirs flagg.
– På Hagsätra fick han lite bättre betalning. 37 procent på inkörda pengar. Men villkoren var absolut inte okej. Inte med tanke på att han slet som en åsna!
Hanna berättar att Hasses schema och arbetstider orsakade många gräl hemma.
– Vi sågs ju nästan aldrig. Vi hade inget liv. Han jobbade jämt, tyckte jag. Jag ville att han skulle ta upp det med sin arbetsgivare. Begära mer ledigt. Men Hasse blev arg, ville inte. Bilen måste ju rulla. Hasse var glad över pengarna också. Äntligen fick han ihop en lön som det gick att leva på.
Hur mycket hade Hasse egentligen arbetat innan han föll ihop ute i garaget?
Sista passet i färdtjänstbussen var på julafton, den 24 december. Då jobbade han över elva timmar. Men innan dess?
Hanna ville ha svart på vitt. Hon vände sig till Taxi Kurir och begärde ut Hasses körrapporter. De kom via mejl. En detaljerad redovisning över allting. Inloggad tid i beställningscentralen. Rast. Betalda och obetalda mil. Inkörda pengar.
En sammanställning visar att Hasse efter en kort inkörningsperiod började jobba enligt ett rullande schema som innebar tolv dagars arbete i följd och sedan två dagars ledigt. Sedan tolv pass på rad igen, och två dagars ledigt. I praktiken blir det sexdagarsvecka.
Passen – den inloggade tiden i Taxi Kurirs växel – varierar i längd. Från sex, sju timmar upp till elva, tolv. Några enstaka pass är på drygt 14 timmar.
En snittberäkning visar att Hasse arbetade omkring 9 timmar och 30 minuter per pass under hösten 2013. Rekordmånaden var oktober med nästan 262 inloggade timmar. En vanlig heltidtjänst i taxi, enligt kollektivavtalet, ska motsvara 166,4 timmar.
Under 2014 minskade arbetstiden, till omkring 8 timmar och 30 minuter per pass i snitt. Men Hasse fortsatte i huvudsak att jobba tolv dagar i följd, med bara en ledig helg efteråt. Det gör att han ändå snittade omkring 200 timmar per månad.
Färdtjänstjobbet var stressigt periodvis, men innebar även timmar av väntan, påpekar Hanna:
– Det var ju en stressfaktor det också. Förarna har ju bara betalt när de har folk i bussen. Hasse skickade sms ibland och berättade hur lite eller hur mycket han tjänat hittills under arbetsdagen. Gick det dåligt blev han stressad och besviken.
– Jag minns hur glad Hasse kunde vara dagar då han kört in bra med pengar. Men jag försökte trycka på. Få honom att begära mera ledigt. Men han blev ofta arg, det här var en väldigt jobbig fråga för honom. Han brukade invända att företaget skulle tappa kunder om inte bilen rullade.
Hanna har anmält arbetsgivaren, Hagsätra taxi, till Arbetsmiljöverket. Hon vill få prövat om Hasses arbetstider strider mot arbetstidslagen.
Hanna har kontaktat Transportstyrelsen också. Det är myndigheten som beviljar tillstånd. Hon har inte fått någon reaktion därifrån heller.
Hanna återkommer till den där dagen ute i garaget. Under året hade Hasse varit trött och sliten. De få lediga dagarna hade gått åt till återhämtning.
– Det var så mycket här hemma som stannade av. Saker som behövde göras. Nyligen köpte vi en sommarstuga. Det var en gemensam dröm. Nu har jag inte råd att behålla den.
Under hösten hade Hanna tjatat lite och tyckt att Hasse skulle söka ledigt över jul- och nyår.
– Bara några dagar innan julafton kom Hasse hem och log och sa att han hade en julklapp till mig. Han hade fått ledigt nästan två veckor.
Hanna berättar att Hasse mest låg i sängen de första två lediga dagarna. På annandagen gick han och la sig redan vid sjutiden på kvällen.
Så är det morgonen den 27 december. Hanna tycker att det borde vara färdigvilat. Att det är dags att göra något tillsammans.
Hasse kliver upp. De går gemensamt ut i garaget och röjer i flera timmar. Det närmar sig lunchdags. Plötsligt ser Hanna hur Hasse vacklar till och segnar ner mot golvet. Desperat ringer hon efter ambulans och får tag i en granne.
Tillsammans försöker de ge hjärt- och lungräddning. Det lyckas inte. Hasse är blå i ansiktet. Ambulansen blir försenad på grund av en trafikolycka och når fram först efter 25 minuter.
Det är för sent. Hjärtat hoppar inte i gång, trots upplivningsförsöken.
När vi träffas för intervjun har fem veckor gått. Fem veckor av sorg och malande tankar. Från köksstolen kastar Hanna en blick ut genom fönstret. Hasses cykel står i snödrivan utanför. Hans gula reflexväst hänger fortfarande på en galge i tamburen. Hon säger:
– Jag är övertygad om att arbetsförhållandena orsakade infarkten. Min önskan är att Hasses död ska leda till en förändring i taxibranschen. Att han inte dog helt i onödan.
– Allihop känns så absurt. Jag önskar att arbetsgivaren åtminstone hade hört av sig efter Hasses död. Men åkaren har inte ringt upp mig en enda gång. Han skickade inte ens en blomma till begravningen.
Efter Hasses bortgång började Hanna undersöka hur det var med försäkringar, pension och ersättning till efterlevande. Det visade sig att Hagsätra taxi varken har kollektivavtal eller arbetsmarknadsförsäkringar.
Lönen var alltså rakt ackord, 37 procent på inkörda pengar. Så ser det ut i taxibranschen över lag. Inom färdtjänsten har chauffören små möjligheter att påverka intäkten – alla körningar läggs ut via växeln. Det finns dagar där Hasse bara fick ihop drygt 1 500 kronor på ett åtta timmar långt pass. Det blir 70 kronor i timmen. Före skatt.
– Hasse körde färdtjänst för samhället. Hur är det möjligt att villkoren kan vara så dåliga, undrar Hanna.
