Miljöarbetarna ger sig in i avtalsstriden

Klockan ett i eftermiddag trappas förhandlingarna upp – och breddas. Då kliver en niohövdad delegation för Transports miljöarbetare in i Svenskt Näringslivs hus i Stockholm för att omförhandla sitt avtal.

Klockan 13.30 återkommer också chaufförerna och terminalarbetarna till Näringslivets hus vid Storgatan för att återuppta manglingarna, som avbröts sent i går kväll.

Precis som Transportavtalet löpte Miljöarbetareavtalet med Biltrafikens Arbetsgivareförbund, BA, ut den sista februari i år. Transports renhållningsarbetare har gått ut med samma krav till arbetsgivarna, som förare och terminalare:

• 860 kronor i lönehöjning

• ettårigt avtal

• tydligare regleringar inom bemanning

• regleringar av integritetsskyddet vid alkotestning av förare hos andra parter än arbetsgivaren

Drogfrågan hamnade på dagordningen efter att Transport nyligen förlorade en tvist i Arbetsdomstolen. Domen innebär att chaufförer, förutom alkolås i bilen, kan tvingas genomgå flera drogtester på olika håll under en arbetsdag.

Jerker Nilsson är centralt ansvarig ombudsman för Miljöarbetareavtalet. Transports krav följer överenskommelsen i den gemensamma LO-samordningen, förklarar han. Där enades LO-förbunden om att begära kronpåslag på minst 700 kronor för anställda med löner under 25 000 kronor, för att få upp de lägsta lönerna.

– Eftersom både transport- och miljöavtalet ligger tidsmässigt efter de andra LO-avtalen begär vi 860 kronor.

Jerker Nilsson ser en styrka i att transportarnas och miljöarbetarnas delegationer, med representanter från hela landet, samlas på samma ställe och kan ”peppa” varandra.

– Det är viktigt att de kan känna samhörighet och att vi jobbar tillsammans.

Hur stora är chanserna för Transport att få igenom avtal med kronpåslag, när en rad andra LO-förbund träffat överenskommelser med arbetsgivarna om procentsatser? Näringslivet vill ju räkna i procent?

– För våra medlemmar handlar det om att behålla sin köpkraft. Ett procentpåslag för en industriarbetare och en transportare är inte samma sak eftersom lönerna är högre inom industrin. Våra medlemmar ska inte tappa i köpkraft gentemot industrin.

– Det är svårt att sia om utgången, procent eller kronor är ju den ständiga kampen mellan parterna.

Pengar, tid, bemanning och integritet. Det kan låta lite magert jämfört med tidigare långa kravlistor?

– Ja, fast det är pengar medlemmarna lyft fram som viktigast. Med ett kort avtal blir kraven färre, å andra sidan är det snart dags för omförhandling igen, när man ser hur köpkraften utvecklat sig.

Jerker Nilsson trycker också på vikten av att reglera inhyrning av personal, den stora stötestenen just nu i förhandlingarna om Transportavtalet.

– Systemet och reglerna i lagen om anställningsskydd måste fungera och tillämpas. Det handlar om att täppa igen luckan, där arbetsgivare i dag säger upp personal för att i stället plocka in de personer de själva önskar via bemanningsbolag. Sägs folk upp på grund av arbetsbrist så ska de behålla sin rätt till återanställning.

Är det inte längre aktuellt med en procentsats, som sätter en gräns för hur stor andel inhyrda företag kan ta in?

– Den frågan är självklart också viktig men det är inte det mest akuta just nu. Viktigast är att företagen inte ska kunna göra sig av med folk genom att kringgå reglerna, säger Jerker Nilsson.

Vad tycker han om att en rad andra LO-förbund slutit 3-årsavtal, trots LO-överenskommelsen om ettåriga avtal?

– Det är ganska överraskande när vi lovat varandra något annat innan. Milt uttryckt.

Hur helig ett-årsprincipen är beror på vad motparten har att erbjuda i utbyte mot ett längre avtal, förklarar förbundsjurist Marcel Carlstedt som också deltar i förhandlingarna.

– Vill arbetsgivaren köpa sig till ytterligare två år med fredsplikt så får de ta upp plånboken, anför han.

Både Carlstedt och Nilsson betonar:

– Varken renhållningsarbetare eller åkerichaufförer ska tvingas blåsa överallt hos tredje part!