Miljöarbetare klämdes ihjäl under sopbilen
I mars klämdes en miljöarbetare till döds under en sopbil. Exakt hur olyckan gick till är ännu inte klarlagt, men den har ändå satt fart på debatten om sopgubbar som åker bakpå bilen. På flera miljöföretag gäller totalförbud mot det riskfyllda arbetssättet. Polisen har än så länge valt att blunda.
Den 6 mars rapporterade Transportarbetaren om en dödsolycka i Brottby, strax norr om Stockholm. Uppgifterna var knapphändiga. En renhållningsarbetare i 60-årsåldern hade hamnat under en backande sopbil.
Efter olyckan har arbetsgivaren, Ragn-Sells, legat lågt. Fackliga förtroendemän fick så kallat yppandeförbud. Skälet är att händelsen utreds både av polis och Arbetsmiljöverket. Förundersökningen – misstankarna – handlar om vållande till annans död och brott mot arbetsmiljölagen.
Vad var det som hände i Brottby?
I nuläget är det oklart. Utredningen pågår fortfarande. Sex veckor efter olyckan har föraren som körde sopbilen ännu inte kunnat höras av polis – på grund av chocken. Enligt en poliskälla hade de två Ragn-Sellsanställda jobbat många år tillsammans.
Bland Transports miljöarbetare och fackligt aktiva har dödsolyckan blåst liv i en gammal omtvistad arbetsmiljöfråga. Alltså åkning bakpå sopbilen kortare sträckor, mellan hämtställen. Antingen på ståplattor eller någon annanstans där det går att kliva upp.
En av dem som reagerat är Kim Jörgensen, klubbordförande i det kommunala renhållningsbolaget Renova i Göteborg:
– Vi har fört en ojämn kamp mot ståplattorna. Renova och de flesta större miljöföretagen har numera förbjudit åkning bakpå, men tydligen kan de fortfarande beställa ståplattor när nya bilar köps in. Här nere ser man dagligen sopgubbar som hänger baktill.
– Finns det inte ståplatta blir det ”Jesus-åkning”. Vi kallar det så när man står bredbent på kärlstegen eller i vaggan och håller sig fast i bommen med händerna. Jag har till och med sett gubbar åka på fotsteget, vid passagerardörren, och hålla sig fast i sidospegeln.
Flera fackligt aktiva påpekar påpekar att åkning bak fortfarande är vanligt runt om i Sverige.
– Sopgubbarna gör det för att hinna med, säger Kim Jörgensen. Ett argument som återkommer är att klättring i och ur hytten 200 gånger per arbetsdag också innebär en arbetsmiljörisk. Men jag köper inte det synsättet. Folk måste jobba hållbart och säkert.
– Det är så fruktansvärt onödigt, om folk dör för att de hängt utanpå en sopbil. Riskerna är enorma för alla som jobbar så. Det räcker ju med att föraren tvingas gira eller göra en plötslig inbromsning, så är det klippt.
I Borås har Transports skyddsombud Peder Jonsson gått en match mot sin arbetsgivare, Borås energi.
– Vi har haft flera allvarliga tillbud, bland annat med en ståplatta som lossnade och rasade i backen. Lyckligtvis var det ingen som skadades. Vid ett annat tillfälle hoppade en sommarvikarie av i farten och knäckte flera ryggkotor.
Tyvärr har Borås energi ingen klar linje, anser Peder Jonsson.
– Numera beställer bolaget inte ståplattor till nya bilar. Men finns det inte plattor så kliver folk upp någon annanstans. Jag gissar att 10–20 procent av de anställda då och då åker bak. En del säger: ”Annars hinner vi inte med…” Men det är ju inte vårt ansvar, utan arbetsgivarens.
– Vi skulle behöva tydliga regler från kommunerna och från myndigheterna som sätter stopp för det här.
