Marcela mötte rånarna sista natten på jobbet

På bensinstationen där Marcela Diaz arbetade skyltar man tydligt med att bara växelpengar finns i kassan. Trots det klev tre beväpnade rånare in på macken i januari i år.

– Jag tror inte att det går att förebygga rån helt. För folk som är desperata är alla pengar bra, säger Marcela.

Klockan är strax före tio på kvällen den 24 januari. Marcela Diaz har just gått på sitt pass på OKQ8-macken vid rastplatsen Sillekrog utanför Nyköping. Det är hennes sista natt på jobbet. Efter tre år som behovsanställd har hon bara några dagpass kvar innan hon ska flytta till Stockholm för ett nytt jobb.

– Jag hade räknat kassan och var på väg mellan lagret och butiken. Då ser jag hur två maskerade personer kommer in och hur en av dem håller i något som blänker, berättar hon.

Marcela stänger in sig på lagret för att kunna larma. Hennes kollega, också det en ung tjej, står kvar i butiken. Men knappt har Marcela hunnit stänga om sig förrän någon bankar på dörren. Genom den låsta dörren hör hon hur kollegan ber att hon ska öppna. Utanför står två maskerade killar med kollegan emellan sig. En av killarna håller upp en kniv ovanför Marcelas ansikte. En säger åt henne att öppna kassan. Eftersom butiken har ett slutet kontanthanteringssystem är det bara växelkassan som går att öppna.

När rånarna förstår att personalen inte kommer åt mer pengar börjar de prata om tobak. När de kommer ut på det andra lagret, där cigaretterna finns, står där en tredje kille, med pistol.

– Jag ser att min kollega är nära att bryta ihop. Jag tänker bara två tankar, dels att killen med pistolen ser väldigt ung ut. Dels att jag ska försöka komma ihåg så många detaljer som möjligt, minns Marcela.

Tobaken slänger killarna ner i några säckar. Därefter går de lugnt ut till sin bil. Efter en stund kommer en av dem tillbaka.

– Han tar fyra Red bull. Det sista han gör är att önska oss en trevlig kväll och tacka för hjälpen.

Direkt när killarna gått ringer Marcela till larmcentralen. Först därefter kommer chocken.

– Jag var alldeles lugn när jag ringde. Efteråt är allt luddigt. Tio minuter in i samtalet bröt jag ihop, jag kunde inte stå upp längre.

Marcela ser sig själv som en stark person. Men reaktionerna efter rånet gick inte att styra.

– Jag är en arbetsmyra och ville tillbaka och jobba som fort som möjligt. Jag försökte efter redan en vecka, men det gick inte. Jag fick panikångest. Bara att vara på lagret eller bakom kassan var jobbigt. Jag bröt ihop och kände att jag inte kunde fortsätta.

Marcela var sjukskriven i sammanlagt en månad. Under den tiden gjorde hon allt för att slippa vara ensam. Var hon inte hos pojkvännen i Norrköping sov hon över hos kompisar.

– Jag hade mardrömmar och sov jättedåligt. Aptiten försvann och jag gick ner fyra kilo på en vecka.

Efter en månad kom sömnen och aptiten tillbaka. Men händelsen sitter kvar. Och det tror hon att den kommer göra länge framöver.

– Jag märker hur jag spänner mig när jag är ute på stan. Jag tänker hela tiden steget längre. Ser jag någon med luva eller täckt ansikte fryser jag till is.

Marcela fick bra hjälp från sin arbetsgivare. För att hinna bearbeta det hon varit med om gick hon in och arbetade några pass fast hon egentligen redan slutat. Det är hon glad för. Hon fick också träffa en psykolog genom arbetet. Men när det gäller allt praktiskt kring hur man beter sig efter ett rån har hon känt sig ensam.

– Jag tycker att någon borde ha informerat oss om hur man tar kontakt med myndigheterna och berättat hur det fungerar med skadestånd och försäkringar. Det är inte lätt att själv tänka ut allt som traumatiserad.

Tack vare Marcela och hennes kollegas snabba larm och koll på flyktbilens registreringsnummer hann polisen i kapp rånarna samma natt. I mars dömdes tre män, 18, 19 och 20 år gamla för rånet. Påföljden blev fängelse i 14 respektive 21 månader.

– Det känns skönt. Det visar att vi gjorde allt rätt. De åkte fast för att vi var så snabba och lugna.

Så här några månader efter rånet tycker Marcela att hon har fått tillbaka sin styrka.

– Det här har stärkt mig mer än vad det har stjälpt mig. Jag vet att jag kan ta hand om en stressig situation, behålla lugnet och stötta andra.

Fotnot. Domen har överklagats till hovrätten. Rånarna var beväpnade med kniv och ett pistolliknande föremål som visade sig vara ett soft air gun.