Många förare känner skuld
Var tionde dödsolycka i trafiken är självmord. I ungefär hälften av fallen är det en lastbil som får ta emot smällen. Trafikverkets utredare Anna-Lena Andersson säger att många chaufförer känner skuld – trots att de inte hade en chans att bromsa.
Alla dödsolyckor som sker på svenska vägar utreds noga av Trafikverket. Var det en olyckshändelse eller var det ett självmord? Anledningen är att regeringen 2010 beslöt att självmorden i trafik ska särredovisas i statistiken.
Forskaren och kuratorn Anna-Lena Andersson är en av dem som fått i uppdrag att utreda dödsolyckor där anledningen inte är uppenbar.
Hon har bland annat granskat dödsolyckor mellan 2012 och 2014 genom att till exempel titta på om föraren använt bilbälte eller försökt bromsa, och om bilen hastigt svängt över vägen. Hon har pratat med anhöriga för att se om föraren varit självmordsbenägen, hon har tittat på obduktionsrapporterna och sjukvårdens dokumentation. Hon har också pratat med lastbilschaufförer och polis.
– Lastbilschaufförens vittnesmål väger tungt, säger Anna-Lena Andersson. Har personbilen gjort en hastig manöver över på lastbilens vägbana? Har den följt efter lastbilen när föraren försökt väja undan? Har föraren av personbilen tittat på chauffören och inte reagerat på ljusblinkning och andra signaler?
Rapporten har gett nya kunskaper om självmord på vägarna: Tidigare förmodade man att fem eller sex procent av dödskrascherna var självmord. I själva verket är tio procent av dem avsiktliga. Majoriteten, 84 procent, av självmorden på vägarna begås av män.
Den lastbilschaufför som möter någon som bestämt sig för att avsluta sitt liv är chanslös. Ändå vittnar de ofta om ett stor mått av skuld, säger Anna-Lena Andersson som utreder omkring 50 oklara dödsolyckor per år.
– Trots att de logiskt sett helt inser att de inte hade någon möjlighet att bromsa, stanna eller väja, grubblar de ändå på om de kunde ha gjort något annorlunda. Många chaufförer drabbas av dålig sömn, de återupplever det som hänt och drabbas av depression som kan hänga kvar lång tid efter händelsen. Det finns till och med de som byter jobb.
Andra känner en stor ilska över att ha ”använts” till ett självmord, berättar
Anna-Lena Andersson.
En del uppfattar det som att de blivit utsatta för en aggressiv handling från en självisk person.
– Men jag vill understryka att så inte är fallet, säger hon. Den som tar sitt liv känner sig mycket ambivalent, är förtvivlad, ibland förvirrad av långvarig oro och sömnlöshet. Personen ser helt enkelt ingen annan lösning på sina livsproblem.
