Efter jobbet är det dags att ge alla djuren mat och vatten. Lite närhet och kel brukar också vara välkommet. Lotta Svenssons föräldrar och bröder hjälper ofta till med djuren. En stor hjälp är också de privatpersoner som skänker burar och hö till henne.

Djurvän. Lotta Svensson driver ett omplaceringshem för kaniner och gnagare. Hos henne får djur som dumpats eller farit illa ett hem, mat och kärlek tills de hittar en ny ägare. Lotta kombinerar sitt engagemang för djur som har det svårt med jobbet som lastbilschaufför.

– Just nu har jag 27 kaniner. I snitt brukar jag ha ungefär 40 stycken, säger Lotta Svensson när vi ser ut över prydligt uppställda rader med burar på gårdsplanen hemma i Billesholm ett par mil från Helsingborg.

När polisen hittar kaniner, marsvin och hamstrar som saknar ett hem eller som vanvårdats ringer de till Lotta. Djursjukhuset i Helsingborg hör av sig när de får in djur som ägaren vill avliva. Det händer ofta att privatpersoner tar kontakt via Lottas hemsida, till exempel när deras liv förändrats så att de inte längre kan ta hand om ett husdjur. Andra som hör av sig har hittat en dumpad kanin. Hur länge djuren stannar beror på hur lång tid det tar för Lotta leta upp en ny ägare.

– Från början tänkte jag att det här bara skulle vara något litet, men det har blivit otroligt stort. Många frågar hur jag hinner med, det gör jag på något konstigt sätt. På morgonen ger jag dem mat och vatten. Efter jobb fixar jag burarna, ger dem mat och kelar med dem så mycket som möjligt.

Många djur

Från en stor bur ropar papegojorna Kiwi och Kaj som verkar vilja ha uppmärksamhet. Även de har fått ett hem hos Lotta liksom hunden Harry och katten Nalle.

– Jag ville ha häst, men pappa tyckte att hästar är för stora så jag fick en kanin. Pappa sa att jag kommer tröttna, men det gjorde jag inte, säger hon och skrattar.

Lotta växte upp på landet och hade alltid djur omkring sig. Hon hjälpte fåglar som flugit in i fönsterrutor och gav hungriga igelkottar mat.

Varje dag går Lotta in på Blocket och ser efter om någon efterlyser ett hem åt en kanin eller om någon skänker eller säljer något som kan behövas till djuren.

Allt fler känner till Lottas omplaceringshem och många skänker pengar, mat och burar (helst med tillhörande hage). Inför vintern behöver hon bland annat lastbilsskåp att bygga burar i. Hon samarbetar med en veterinär som vaccinerar, kastrerar och undersöker Lottas nykomlingar. Det är tack vare givmilda privatpersoner och djuraffärer som omplaceringshemmet går runt.

Coronaeffekt

Det här året, efter coronan, har det varit extremt många dumpade kaniner. Men det finns också folk som tar sitt ansvar och lämnar dem här. Absolut inte alla djur som kommer hit är vanvårdade. Något har ändrats i ägarens liv. Det handlar om tidsbrist eller så har intresset för djuret svalnat.

Det bästa med omplaceringshemmet är att få ha djuren omkring sig, tycker Lotta.

– Det är så roligt att se deras olika personligheter. Smådjuren är olika, precis som hundar och katter. Vissa är världens clowner, andra är soffpotatisar.

Lottas arbetsgivare visar stor förståelse för hennes engagemang för djuren. Ibland kan hon kombinera en körning med att hämta eller lämna en kanin. Även arbetskamrater ställer upp då och då genom att ta med en kanin i hytten när den behöver skjuts till sitt nya hem.