Lockout på uppgång i årets avtalsrörelse
Transports strejk-varsel möttes av varsel om lockout från arbetsgivarnas sida. Ett ovanligt stridsmedel som redan har använts flera gånger i årets avtalsrörelse.
Under de senaste åren har antalet lockout-varsel på svensk arbetsmarknad varit försvinnande få. De senaste åren kan man dock se en svag uppgång. Och i år har redan flera varsel lagts om lockout, trots att avtalsrörelsen bara har börjat.
– Sedan 1990 har lockouten nästan varit helt borta som konfliktvapen. Men det är uppenbart att det börjar luckras upp nu, säger Christer Thörnqvist. Han är docent i arbetsvetenskap vid Linköpings universitet med konflikter på arbetsmarknaden som specialitet.
Träder varslet i kraft blir det första gången sedan 1996 som åkeri-och terminalarbetare stängs ute från sina arbeten genom lockout i en konflikt. 1996 var knäckfrågan framförallt högre lön. Förhandlingarna strandade och Transport tog till övertidsblockad för chaufförer och punktstrejker på terminaler. Arbetsgivarna kontrade med lockout på de terminaler där Transports medlemmar strejkade.
Då som nu handlar det om en så kallad ”spegellockout”, där arbetsgivaren lockoutar de arbetsplatser som direkt påverkas av strejken. (Transport anser att lockouten också är en upptrappning av konflikten, eftersom lockouten omfattar orter som inte finns med i förbundets strejkvarsel.) För företagen är lockout ett enkelt sätt att spara pengar. Tar man ut terminalarbetarna i strejk finns inget att göra för de chaufförer som kör till och från terminalerna.
– Då kan man lika gärna lockouta alla som blir sysslolösa, förklarar Christer Thörnqvist.
Att antalet lockouter varit försvinnande få på den svenska arbetsmarknaden under de senaste decennierna har flera orsaker. 1990 drev Svenska Arbetsgivareföreningen (numera Svenskt Näringsliv) en kampanj för att ändra konfliktreglerna. Anledningen var att sedan industrin omorganiserats och effektiviserats kunde även en begränsad strejk någonstans i tillverkningslandet leda till att en hel industri lamslogs.
– De menade att konfliktvapnen inte var rättvisa längre. Deras egen motåtgärd, lockout, fungerade inte längre, det var som att skjuta sig själv i foten, säger Christer Thörnqvist.
Sedan dess har det varit en del av Svenskt näringsliv och deras medlemmars ideologi att undvika lockouter. Men nu verkar den principen allt mer överges.
– Det Biltrafikens arbetsgivareförbund gör nu är ett klart steg bort från den ideologin. Även om det handlar om transporter där den logiken inte syns lika tydligt som i industrin.
Ett annat skäl att undvika lockouter handlar om arbetsgivarnas anseende bland allmänheten.
– Vid större konflikter är det väldigt viktigt att få en positiv bild i media. Svenskt Näringsliv satsar ju enorma pengar på att upprätthålla en positiv bild av sig själva. Gör man det kan man inte plötsligt slänga ut massa folk. Lockout har väldigt negativa vibrationer.
Varför lockouterna börjar bli vanligare har Christer Thörnqvist ännu inget svar på. Men kanske är vi på väg mot en tid av ökade konflikter på arbetsmarknaden. Så ser i alla fall utvecklingen ut i övriga världen.
– Även om vi räknar bort Grekland och Spanien där konflikterna varit riktade mot eurosamarbetet så har konflikterna börjat öka igen de senaste åren, säger Christer Thörnqvist.
