Lilla husbilen och stora friheten
Livsval. De sålde sina ägodelar, lämnade den stora villan i jämtländska Klövsjö och flyttade in på 15 kvadrat. Efter mer än 40 år på vägarna fortsatte lastbilschauffören Mats Bergman tillsammans med hustrun Anette i husbil. De lever sin dröm – enkelt, med praktiska lösningar och alltid på väg.
– Resan är målet i sig. Jag tycker vi har allt vi behöver, säger Mats Bergman och bjuder på kaffe på bit.
Livet ledde för några år sedan in på nya vägar. Fast för honom betyder det bokstavligen också ibland att återvända:
– Det är roligt att komma tillbaka till platser jag sett tidigare. Men jag åker nog inte över Bosporen med husbil, säger han.
Mats Bergman har varit chaufför hela yrkeslivet. Först med eget åkeri i Jämtland, sedan med utlandskörningar både i Europa och Mellanöstern. Och det var på jobb i Turkiet, nära gränsen till Bulgarien, som idén med ett mobilt hem först väcktes.
– Jag låg under bilen och fixade med något när jag hörde svenska röster i närheten. Det visade sig vara en barnfamilj från Stockholm som lämnat allt och nu bodde i husbil.
Tanken låg och grodde länge. Kanske är det en dröm som är allmänmänsklig, en drift att bryta sig loss och söka efter lyckan bortom horisonten?
Mats och Anette Bergman tog beslutet att köpa husbil 60 år efter att Jack Kerouacs bok ”On the road” (”På väg”) kom ut.
Men medan personerna i den amerikanske författarens kultförklarade bok söker efter drömmar i droger, under sina resor genom USA, känns paret Bergmans europeiska on the road-liv befriande klart och harmoniskt. Mats visar en tesil han fixat till för att hindra slagg från att slamma igen avloppet. Sängarnas gavelskydd är gjorda av hans gamla flanellskjortor, och sydda av Anette.
– Händer det nåt när vi är ute, om det blir problem, ja då får vi lösa det då, säger hon.
De talar med och om varandra med respekt och värme. Bråk minns de knappt att de har haft.
– Vi är raka, säger till direkt om det är något.
Transportarbetaren möter paret i Strängnäs i mitten av september. Med sig har de hunden Tim, som kommer fram ur sin koja mellan bilens bäddar. De är på väg söderut efter en sommar i Jämtland med jakt och fiske. De är folkbokförda i Rätan, där Mats är född, och där arrenderar de ett skifte och hyr ett frysfack.
– En del frågade hur vi kunde sälja huset i Sveriges vackraste by. Men det är frihet. Vi kör så länge vi kan och så länge kroppen orkar, 10–15 år till räknar vi med …
Mats Bergman, som är 62 år, är i dag sjukpensionär. Läkarens rekommendation är framför allt värme.
– Det spelar in för hur vi åker, lite är det så att vi följer vi efter värmen, säger Anette Bergman.
Hon är några år yngre än maken och frilansar som programmerare. Det fungerar bra med uppkoppling, oavsett var husbilen är parkerad. Liksom kontakten med familj och vänner:
– Det känns inte som om man är så långt borta fast vi är det, säger Anette.
De upplever husbilslivet som rikt. Samtidigt har kostnaderna minskat väsentligt och att inte behöva låta ekonomin styra är en frihet i sig. När de berättade om sitt beslut var de vuxna barnens reaktion: Helt rätt! Andra säger att de skulle vilja göra samma sak men inte vågar. Eller vill vänta till senare. Men då är risken att varken ork eller möjlighet finns kvar, enligt paret, som träffades på ”äldre dar” som de själva säger.
– Om man väntar blir det oftast inte av.
