Lastbilsföretaget Otto tror att det kan leverera fordon som kör helt själva på motorvägar inom fem år. Med en mänsklig förare som vilar i lastbilshytten.

Att mänskliga förare helt kommer ersättas självkörande lastbilar ligger fortfarande långt in i framtiden. Även på de nordamerikanska vägarna.

Det senaste året har Googles och Teslas självkörande personbilar fått mycket uppmärksamhet. Men när det gäller automatisering av lastbilar är det tystare. Transportarbetaren har besökt Silicon valley i Kalifornien för att ta reda på mer om självkörande lastbilar i USA.

Steven Shladover, som forskar om självkörande lastbilar vid det anrika Berkeley universitetet, säger att när man använder ordet ”självkörande” är det viktigt att förklara vad som avses. Han använder en skala med fem nivåer som beskriver olika grad av automatisering.

– Nivå ett innebär automatiserad styrning eller hastighetskontroll, till exempel farthållare. Det finns förstås redan på marknaden.

På nivå två är både hastighet och styrning är automatiserad, men föraren har ansvar för bilen. Tesla har ett sådant system och inom några år kommer det finnas i alla dyra personbilar tror Steven Shladover. Men han känner inte att något sådant system för lastbilar utvecklas i USA.

– När det gäller bilar finns det folk som kan tänka sig att betala för alla finesser. En lastbilägare kommer bara att skaffa automatisering om det är lönsamt. Dessutom är lastbilsbranschen konservativ när det gäller teknik.

Enligt Shladover är det främsta ekonomiskt argumentet för automatisering minskad bränsleförbrukning. Med ”platooning”, att lastbilarna kör nära varandra i konvojer, sparar man bränsle genom minskat luftmotstånd. Självkörande lastbilar kan ligga mycket nära eftersom de kommunicerar med varandra.

Mark Bünger, som arbetar på forskningsföretaget Lux research, ser ett annat skäl till att transportindustrin i USA vill ha mer automatisering.

– Den främsta drivkraften är säkerhet. I USA är problemet fusk med saker som långa arbetspass större än i Europa. Det leder till många olyckor.

Automatisering på nivå tre låter föraren tillfälligt lämna över körningen till bilen, men han eller hon måste hela tiden vara beredd att ta över om något oväntat händer.

Ett sådant system är problematiskt. Om föraren under långa stunder inte behöver köra kommer hen göra något annat och inte vara beredd att ta över om något händer. När Googles anställda pendlade i de självkörande bilarna satt de ofta spelade datorspel eller sov i stället för att ha koll på vägen.

– När något hände och de skulle ta över ansvaret hade de ingen aning om vad som pågick. Numera anser de flesta som jobbar med automatisering att det här inte går att lösa, säger John Markoff, teknikjournalist på New York Times.

Därför försöker ingen utveckla nivå tre-system i USA längre.

Det mest uppmärksammade företaget när det gäller självkörande lastbilar just nu heter Otto. De påstår att de inom fem år kommer kunna bygga om vanliga lastbilar till självkörande på nivå fyra. Lastbilen kör då helt själv på motorvägar – och kan föraren vila. De sparar pengar genom färre stopp och säkrare körning.

Både John Markoff och Steven Shladover är tveksamma om Otto verkligen kommer kunna ha något klart om fem år.

Och slutligen finns nivå fem. Det är en helt självkörande lastbil. I den skulle förare vara överflödiga.

– Men en sådan tror jag inte vi kommer att få se på flera decennier, säger Steven Shladover.

David Isaksson