Kritik mot bevakningsavtalet

Många väktare har uttryckt stark besvikelse med det nya bevakningsavtalet. ”Inte ens lön enligt LO-märket”, och ”facket viker ner sig ännu en gång”, är bara ett par exempel på läsarkommentarer på transportarbetaren.se. Men Matts Haglund, organisationssekreterare på Transport, vill peka på de framsteg som ändå finns i avtalet.

Avtalet löper på 37 månader, och den sammanlagda löneökningen blir 1 768 kronor. Det motsvarar 1 720 kronor på 36 månader, vilket är 20 kronor lägre än LO:s överenskomna riktmärke. Dessutom har arbetsgivarsidan fått igenom att lönen under väktarutbildning VU1 försvinner.

Matts Haglund betonar att knappast någon i förhandlingsdelegationen är nöjd med detta, men att man fått en hel del tillbaka i stället.

– I en förhandling får man ge och ta, det ingår i spelet, säger han.

Bakgrunden till VU1-frågan är att betalning under utbildningen varit unikt för väktarbranschen. I grunden har systemet byggt på att en anställning krävts för att kunna delta i utbildningen hos Bevakningsbranschens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd (BYA).

– Hade vi inte gått med på förändringen i VU1 hade arbetsgivarsidan kunnat söka sig andra vägar än BYA. Företagen hade startat egna skolor, utan lön, och det hade inte varit en förhandlingsfråga som vi kunnat påverka. På det här sättet har vi åtminstone kvar BYA, vilket ger oss fortsatt möjlighet att påverka hur utbildningen ska se ut, vilka antagningskrav som ska ställas och så vidare, säger Matts Haglund.

I gengäld fick Transport igenom sitt krav på ob-ersättning under hela arbetstiden, även för den del av nattpasset som ligger efter klockan 6.00. Förändringen träder i kraft från 2015.

På ett normalt nattarbetande schema blir det cirka 250 till 500 kronor i månaden för den enskilde väktaren.

– Detta är en rättvisefråga. Att det skjutits så långt på framtiden beror delvis – men naturligtvis inte enbart – på att arbetsgivarsidans lönesystem rent praktiskt inte är anpassade till detta ännu, säger Matts Haglund.

Ett annat framsteg för Transport är att förutsättningarna förbättrats för behovsanställda som jobbat länge. I dag erbjuds en behovare ett fast arbetstidsmått efter ett år på företaget – enligt det nya avtalet ska det ske efter nio månader.

– Det här är en fråga som varit på tapeten tidigare, och nu nådde vi längre fram med den. I det förra avtalet blev det tydligare vad som gäller – det blev lättare för den anställde att hävda sin rätt, och lättare för förbundet att tvista mot arbetsgivare som inte sköter sig. Nu lyckades vi dessutom korta tiden som krävs innan arbetsgivaren ska erbjuda fast anställning, vilket är en framgång för alla behovsanställda, säger Matts Haglund.